I korthet har Putin 250 personer anställda som sitter och
skriver tweets, bloggkommentarer, insändare och gillar inlägg till höger och
vänster, allt i syfte att stödja Ryssland.
Den andra och ännu mer intressanta artikeln är en
reflektion om hur mycket ett fåtal personer kan höras i sociala medier. Är
twitterstormar verkligen twitterstormar, skälver verkligen bloggsfären? Är det
ett upprop på facebook?
DN om de som skriker i gathörnen
Artikeln handlar mest om Ryssland och dess propagandakrig,
men kan lika gärna översättas till alla andra "heta" frågor.
Vi är nog rätt många som undrar vad tusan som pågår i
samhället när man ser vilka ämnen som debatteras i SVT-debatt och vad som verkar vara viktigt på olika tidningars
kultursidor. Har hela mänskligheten fått en kollektiv hjärnblödning eller är
det i själva verket så att det är ett fåtal som låter sjukt mycket? Och varför
får detta fåtal sådant enormt genomslag?
Delar av fåtalet hör till det
mediala etablissemanget, varför de har ett egenintresse av att lyfta fram dessa
kvasifrågor. Sen är det nog så att det finns en liten ”grå massa” med människor
som gärna hakar på trender och vad de tror är viktigt. Om de läser tillräckligt
mycket om CIS-män och postkolonialism, tror de att detta är någon man ska tycka
och hålla med om. Det hade lika gärna kunnat vara formen på lussebullar. De
flesta vanliga människor skiter i CIS-män, kulturapropriering, postmodernism
och annat trams. Dessvärre är många av gaphalsarna utrustade med mediala
vuvuzelas då de har en hel tidning eller kanal att gapa i.
Det gamla klassiska Churchillcitatet får väl skrivas om
till ”Aldrig
har så få förstört så mycket för så många”
Varför har det då blivit såhär, varför ägnar sig en del
åt dessa idiotier? Jag tror det har att göra med att alla stegen i Maslows
pyramid har passerats och uppe i toppen har det blivit så trångt så topplocket
har sprängts av trycket, ut flyger de som letar efter nya vilda saker att
sysselsätta sina tankar med. Bli timmersexuell! Hata CIS-män! Hyr in degen på
hotell! Odla egna kryddor vid ringvägen(sjukt smutsig och trafikerad gata på
Söder)!
Det är en form av minimal masspsykos. Några har fått smak på att ösa ur sig sina inre demoner, andra har betalt för att låtsas ha demoner medan de tjänar pengar (horor). Det finns pengar att äska ur offentliga medel och eftersom några generaler trodde på "att prata med getter" så kan man tuta i beslutsfattare och beslutsfattares rådgivare vad sk-t som helst.
SvaraRaderaDet är således välfärdens baksida. Det oerhörda vaccuum som kan uppstå när allting är serverat. Generationerna som växt upp i ett samhälle där alla stegen varit tillgängliga har glömt vilka stegen dit var. Därför borde toppen inte vara en pyramidtopp, utan en knivsegg.
Sverige har idag stora problem. Världens dyraste grundskola producerar undermåliga och sjunkande resaultat. Vi har mest bostadsyta per person i EU men ändå är det omöjligt att få en hyreslägenhet i Stockholm utan att köa i decennier. Massor av människor står utanför arbetsmarknaden och många invandrare kommer aldrig in utan får leva på bidrag hela livet.
SvaraRaderaVi skulle alltså behöva göra drastiska reformer av skolan, bostadsmarknaden och arbetsmarknaden. Detta skulle dock vara smärtsamt för det politiska etablissemanget. De vill inte erkänna några misstag.
Istället väljer man att diskutera artificiella problem. T ex om kvinnor ska få bada toppless på badhuset. Vad ska man kalla en person med mörk hudfärg. Om hur föräldraledigjeten fördelas. Och så vidare.
Sverige står idag utan försvar, varken militärt eller civilt. Industrin fortsätter att avveckla. Jordbruket kommer att avvecklas om inte ensida regleringar tas bort.
Kärnkraftverken faller för åldersstrecket. Oljeproduktionen minskar i världen.
Det finns alltså mycket som kan föra oss nedåt på Behovspyramiden. Makthavarnas vilja att diskutera verkliga problem lär dock inte öka.
Vi kommer nog skickas nedåt i pyramiden oavsett vi vill det eller ej, frågan är om de som sluppit ur toppen kommer tystna eller om de kommer gapa högre och högre på vägen ner.
RaderaBostadsmarknaden behöver bara ett amorteringskrav på normala maximalt 30 år, så löser den kostnadsproblemet självt. En recession följer naturligtvis, men den går över.
RaderaSkolan är svårast. Arbetsmarknaden, ja om vi går tillbaka till att spara istället för att låna så kommer investeringarna i jobben igång igen.
Ja, vi har sjunkit rätt långt ner i nonsens träsket. Hörde på radion att det var stora problem med buller i matsalarna i våra skolor. "Som att äta vid sidan av E4an" sades det. Mig veterligen har varken CNC fräsar eller bandsågar installerats i skolornas matsalar utan det är eleverna själva som orsakar bullret och att då be eleverna vara tysta verkar inte var en framkomlig väg i världens mest curlade och motståndsfria samhälle där man ju skall kunna bli professor utan att det är "jobbigt" eller behöva räkna massa matematik.
RaderaBröd och "skådespel" åt folket... så att de inte börjar tänka.
SvaraRadera