Sidor

måndag 14 december 2015

Funktionsmaktordningen-kulturnytt levererar

Det finns tydligen något som heter funktionsmaktordningen. Naturligtvis har man förvandlat det självklara att man inte ska diskriminera någon till en norm och maktordning.

Kulturnytt levererar såklart en artikel i ämnet!

Vi behöver kroppar som bryter mot normen. 

Ämnet är i grunden inget konstigt, ingen ska diskrimineras om man uppfyller villkoren som ställs. Men det blir så konstigt när identitetspolitrukerna får fatt i ngn fråga. Sen förespråkar de kanske positiv särbehandling av normbrytande skäl, vilket är FEL.


3 kommentarer:

  1. Hej.

    Jag vet inte om det är via infiltration av extremfeminister eller genusradikaler som begreppet [valfritt]-ordningen spritt sig, eller om det är människor med funktionsnedsättning som själva anammat det. Det hela är mycket oroväckande. Människor med funktionsnedsättningar är mycket sårbara för åtgärder som i all välvilja gör dem beroende av andras godhet; de objektifieras.

    När jag i yrket tar mig an elever med autismspektrumtillstånd på den högfungerande änden av skalan (skala är egentligen fel: begreppet är inte binärt) är en av ett par orubbliga principer och attityder som jag lär ut: "Kan själv, av egen kraft". Det är betydligt svårare än att klema bort barnet och som tyvärr oftast sker i illvillig välvilja träna det i att vara handikappad, istället för att träna det i att förstå sig självt, känna sig självt och lära sig hur det kan klara av det det behöver klara av.

    Eleverna har en tendens att avsky den sortens träning, då de ofta är vana att höra förklaringar av vuxna på temat "X har åkomman Y, och kan därför inte...". Troligen tillhör Bylund de som fått just en kombination av 'kan inte' och 'har rätt till' oavsett förmåga. själv brukar jag framhålla för elever, kollegor, och föräldrar att oavsett hur mycket jag vill bli astronaut så kommer det aldrig att ske (kroppen duger inte till sådant längre, om någonsin), och det är inget osakligt diskriminerande bakom.

    Det är synd att Bylund nu svärtar ner den grupp som man alltid kan spotta och sparka och spara på från statens sida. Jag är rädd för att man snart dammar av institutionaliseringen som standardmetod.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, lärare

    SvaraRadera
  2. Jo, det viktiga är narrativet, imponerande att Jan Hellin blir
    rekryterad som programdirektör för SvD. Han är nog den som jämte Reinfeldt tutat mest i luren för hur det kommer sig att vi har hamnat här, och när det visade sig vad som blev fallet, så får man nytt jobb och en ännu bättre plattform att arbeta från.

    Jan är en bra kille, men kanske inte riktigt rätt person som shef över agendan inom Public Service att sakligt och opartiskt skildra det nya Sverige han varit med om att skapa, men sas inte kritigt tar ansvar för. Det ligger alltså i farans riktning att SvTs VD resoenrat så, att nu fan gick det åt helvete med verkligheten, och då behöver vi någon som Jan H att sopa undan spåren ännu mer, dvs bidra med ett narrativ som kanske inte riktigt bidrar med den objektivitet som skulle behövas, för att verkligen lösa de problem Hellin varit med om att försätta Sverige i. Ett modigare val hade varit Janne Josephsson, en vänsterkille av rätt virke, som inte duckar för verkligheten.

    Nu fick en policyprofessionell hästskojare jobbet, vilket visar agendan, och därmed kan man dra en slutsats, att PS kommer att fortsätta bidra till att skildra hur Sverige borde vara, och DDR TV
    har nog sina dagar räknade, såvitt ngn inte hittar på hur bygget ska finansieras. S.W

    SvaraRadera