Sidor

fredag 2 september 2016

IS tar på sig dådet i Christiania

Till att börja med, nej IS tar inte på sig allt. Tvärtom har man två olika dåd man tar på sig. Antingen "inspirerad" av "eller utsänd av".

I de senare fallen brukar man ofta släppa ngn video i efterhand från IS officiella propagandekanal.

Nu har man alltså tagit på sig detta dåd i endera formen. I svensk media har jag inte sett annat än att skytten var en kriminell pundare, men han var tydligen med i danska Millet Ibrahim.

Rukmini Callimachi är mkt insatt i IS och deras propaganda, så jag håller värtet på denna info ganska högt.











11 kommentarer:

  1. Det stod på textTV en kort stund att han hade sympati för Is. Den sidan försvann kvickt och nu är det locket på tror jag. Hoppas danskarna inte låter de kulturmarxistiska förrädarna dölja sanningen.

    SvaraRadera
  2. Det stod på textTV en kort stund att han hade sympati för Is. Den sidan försvann kvickt och nu är det locket på tror jag. Hoppas danskarna inte låter de kulturmarxistiska förrädarna dölja sanningen.

    SvaraRadera
  3. Nog måste våra makthavare börja se upp, desinformation och manipulation med perspektivet är inte direkt något nytt, det är i vart fall beskrivet av Tzun Tzu. När till och med Aftonbladet faller på eget grepp så blir det på något sätt fulländat, att det inte finns någon moral, utan bara amoraliska personer som fifflar med moral, och vi står definitivt inför ett paradigm, där "trosuppfattningar" är på väg att falla på eget grepp, och därmed alla som förfäktar dess dygder, religionsfrihet.

    "All krigföring bygger på bedrägeri. När vi kan anfalla måste vi verka oförmögna och passiva. När vi är nära måste vi få fienden att tro att vi är långt borta. När vi är långt ifrån måste han tro att vi är nära. Vi måste locka fienden, simulera förvirring och krossa honom."

    Boken översattes först på 1700-talet varför Maciavelli och Co hade annan inspiration, dvs sin samtid + Romartiden.

    (Napoleon, Amiral Togo Heihachiro (rysk-japanska kriget 1905), Mao Zedong och Ho Chi Minh anses, bland andra, ha varit djupt influerade av Sun Zis tänkande). Att Adolf inte skulle ha läst Fursten är uteslutet, att hövdingen läst på om Fursten vet vi med säkerhet. S.W

    SvaraRadera
  4. F Guicciardini var några år före Machiavelli och var måhända intelektuell förebild, i vart fall ´kände de varandra. I FGs biografi framgår att han var äregirig, kalkylerande, vinningslysten och makthungrig redan vid späd ålder. (vilket inte framkommer om M)

    Guicciardini skaffade sig anseende för sina diplomatiska färdigheter - att vara iskall, att avslöja intriger och hämnas med samma mynt, att kallsinnigt fnysa åt förräderier, att avvärja attacker med en axelryckning och att tillskriva alla människor de lägsta möjliga motiv. Att hylla kallblodiga brott mot regelboken, var grunden, hur man vinner är intressant, det viktiga är att man vinner.

    1515 utnämnde Leo X F.G till guvernör av Reggio och Modena.
    Under loppet av tjugo år tjänade FG tre påvar, han skrev att han "hatade den katolska kyrkan så bittert att han kunnat bli lutheran".

    Samma diskrepans mellan övertygelse och handling återfinns i Guicciardinis skrifter. FG är mest berömd för Storia d’Italia, en detaljerad skildring av hans nations lidande mellan åren 1494 och 1532. Stilen är analytsk och långtradig, men exakt, varje detalj av betydelse redovisas varför fokus på budskap försvinner. Den komplexa italienska politiken återges insiktsfullt utan känslor. FG är omedveten om att han håller på att skriva om sin samtids svåra tragedi, varför boken inte berör andra/samtiden.

    En liknelse med hövdingens bok är på sin plats, en bok utan minsta detalj, och full av plattityder, med likheten att vara helt känslokall, och då är det mycket enklare att förstå hur hövdingen tänkte. Rätt litteratur i händerna på en iskall person kan leda långt, och konsekvenserna får andra ta. När de ska skriva själva, blir det väldigt avskalat, och hövdingens bok är ett briljant exempel på en bok som inte säger någonting alls, vilket skiljer honom lite från HSB, som visserligen ´är partiska och utelämnar mycket som är centralt, trots allt har en själ, man kommer nära HSB sätt att tänka i relation till vad som faktiskt hänt, hövdingens bok är helt tom på både fakta och själ, iskall med tomt innehåll, det kan inte sägas om Fursten, som har ett liv, och guidar om tidlösa fenomen. S.W

    SvaraRadera
  5. Fursten (Il Principe) 1513 är alltå, likt Tsun Tzus bok, en lärobok i (historiska) furstars ledarskap i syfte att vägleda härskare till att bygga en stark stat. Det finns goda själ att anta att att fler människor än de härskarlystna, bör ta del av dessa verk, för det är ungefär så det fungerar, inte alltid, men oftast. Tex är Ingvar Carlsson ingen riktig Furste, han blev mer tvungen, och det samma gäller Löfven. Romson och Fridolin tog dock steget mot fulländning efter företrädarna, så de iskalla typerna vinner inte alltid, i Fridolins fall börjar han bli pinsamt naken.

    Det finns mycket som tyder på att Furstens eftertraktade egenskaper inte har med kön att göra. Det finns tom de, som exemplet med Robert Graves, i jag Claudius, som hävdar att männen är underlägsna avseende manipulation och intrig. När det kommer till Sahlin, Romson är det inte klart om de övertrumfar akb, ebt och al, men hövdingen var i vart fall mer intelligent, vilket avgör, trots allt.


    Machiavellis egna erfarenheter och sympatier med den störtade regimen och en önskan att ställa in sig hos de nya härskarna förmodas ligga till grund för verket

    M idealfurste är/var en hänsynslös maktfullkomlig monark, som måste vinna folkets gillande (en härskare kan inte kan regera utan folkets stöd, vilket är den lilla poäng som hövdingen måste ha missat).

    Rättigheter kan endast den som är beväpnad förespråka, vilket sätter fingret på våra förorter, där det är en annan lag än i Stockholms innerstad.

    Att opponera sig mot maktmissbruk eller orättvisor eller möjlighet att vägra lyda – är inte ett ideal, utan den hårda sanningen, att det gör ont att ifrågasätta makt.

    Machiavelli anser att
    hans exempelfurstar bara genom sin amoral och grymhet kan bygga starka stater. En furstes dygd består i förmåga att vara flexibel i moraliska frågor, varför religion enbart är ett maktmedel, (här är Marx tydligt inspirerad)

    Huruvida man bör tolka in Machiavellis egna värderingar finns det olika uppfattningar om. S.W

    SvaraRadera
  6. Enligt en tidig uppfattning lärde Machiavelli ut ”djävulens verk”,

    Enligt den tolkningstradition som till exempel Benedetto Croce företräder bör man endast se Machiavelli som en realistisk pragmatiker att ta lärdom av, dvs hans syfte är gott, annars hade han inte skrivit boken.

    Det finns en uppfattning om att syftet inte finns (utom upplhsningeens, vilket onekligen sammanfaller med 1609, ungefär när det börjar gå upp för kyrkan, att jorden och inte solen är i centrum, dvs den ordning varpå makten vilar skakas i sina grundvalar, för kan de ljuga om solen, kan de ljuga om vad fan som helst, dvs hela religionspaketet, och det är väl här Sverige, inte minst genom vår nya ostatliga politiskt styrda kyrka, har gått tillbaka till medeltiden, från att vi befriade oss från dess bojor under 1900-talet. Nu måste vi acceptera dessa Muhammedanska irrläror, som någon slags liberalt tvång, att liberalismen kräver att alla får tro på vad fan de vill, inkl att att en allsmäktig gubbe med skägg som för 1400 år sedan talade med gud, men alltså inte kunde läsa och skriva, och att hans erfarenheter från klankultur och kvinnor, ska styra en modern demokriatisk stat, det är sas ´märkligt i en sekulär stat som Sverige, att vi tillåter denna vidskepelse, att styra offentlig maktutnövning, tex skolan eller familjerätt (pga dubbla medborgarskap). Machiavelli skulle utbrustit, vad fan, har ni inte läst min bok, ni är ju grundlurade, inte av Muhammedanerna, de är ju ärliga, med att de är oärliga, utan av era egna, med den forna statskyrkan i spetsen. Machiavellis läromästare kräktes på fenomenet.

    Pappan till G, Machiavellis förebild, avrådde/förbjöd en teologisk utbilding och förespråkade en juridisk dito, visste vad han talade om, den genuina ondskan.

    Fursten är sannolikt endast vad den utgör sig för att vara, en vetenskaplig analys om hur det faktiskt är, utan etiska överväganden, och s´å borde Fursten läsas, som tidlös, androm till varnagel. För faran ligger i att bara de makthungriga läser boken och sedan påstår att boken är irrelevant eller kättersk. S.W

    SvaraRadera
  7. Det svårt att finna någon offentlig person som öppet erkänner sig vara influerad av Fursten.

    Fursten väcker/har väckt förargelse, sedan den utgavs postumt 1532; förmodligen för att furstar inte vill ha onödig konkurrens. Mest kritiseras så klart Fursten i det idealistiska lägret, dels av de som är för själsligt svaga för att stå ut med realism, dels av de falska vännerna, idealisterna med omvänt tecken, dvs ulvar i fårskinn.

    Vi som till äventyrs försvarar Fursten menar att kritiken utgår från en idealiserad bild av hur världen borde vara, som i grunden är ond, dvs härskarlysten.

    Machiavellis verk är en av de viktigaste källorna till renässansens politiska idévärld, och förmodligen till nutiden, i fråga om praktisk tillämpming av cyniska maktmänniskors väsen och tillvägagångssätt, att skapa berättelser, narrativ och ideal, hur det borde vara, eller kommer att bli, om bara de får makten, hövdingen hittade utanförskapet, och förvärrade detta i kollosalformat, och nu gör nya nymoderaterna samma analys, och diskuterar det nya utanförskapet, ingen reagerar nämnvärt.

    Machiavelli jämförs med´rätta med vännen Francesco Guicciardini. Fursten saknar helt etiska ställningstaganden och så var det även med FG, medan det går utmärkt att läsa Fursten som ett moraliskt ställningstagande, om villkoren för furstar.

    Avhandlingen Discorsi sopra la Prima Deca di Tito Livio är en avhandling om Livius, i vilken Machiavelli uttrycker sympatier med republikanism och kritik mot pontifikatet. "Discorsi", har desto fler hänvisningar, tex från Locke och Montesquieu. S.W

    SvaraRadera
  8. Kontrasten mot idealen (man kan utläsa ur Fursten) är iögonfallande att de inte kan bortses ifrån, dvs författarens intention är inte minst omvänd, eller i vart fall tvetydig, är det gott eller ont, att skriva en handbok i nur härskare och makt fungerar i praktiken?

    Idéhistoriskt sätts Machiavelli i relation till renässansens brytning med det medeltida teokratiska statsbegreppet som byggde på Augustinus Gudsstaten. och detta råkar sammanfalla med Kepler och Gallileo.

    S-E Liedman (som ju är rätt duktigt åt vänster) sammanfattar Machiavellis politiska teorier:

    - Människans natur är oföränderlig

    - Människan är självisk, aggressiv, girig och maktlysten,

    - Människan är i behov av trygghet och säkerhet. (för att överleva)

    - Historien (tolkningen av denna) är relativ: dvs de yttre förutsättningarna skiftar, varför det saknas vetenskapliga analogier, eller ideal (eller moral) hämtade från tex antiken. (vilket ligger postmoderrnismen nära, min anm)

    - åtskillnad mellan samhällsmoral för folket och furstens moral som gäller själva maktutövandet.

    - medborgarnas moral fastställs av fursten, som enbart ska ha nationens intresse för sina ögon.

    - nationens intresse är inte medborgarens, utan statens.

    Liedman liknar M vid Marsilius från Padua, Om brytningen mellan kyrkan och staten, med en framväxande borgarklass som ändrade socio-ekonomiska maktbaser, dvs från kyrkan till handelsmännen. Lite historiemaerialstiskt så där, men det sammanfaller onekligen med protestanterna, Luther och sedermera med det 30-åriga kriget.

    Legitimeringen av ”statsnyttan”, blev i någon mening sekulariserad, dvs de som företrädde staten trodde inte ett dugg på legitimering via gud, och det sammanfaller nog lite med KG hammars mystiicism, och våra nuvarande kyrkoledares uttalade uppfattning att gud är postmodern, dvs allas gud är rätt, och Koranens gud lika rätt som GTs....? eller? Dvs allt handlar om politik, dvs om makt, vilket ju Koranen onekligen är ett formidabelt exempel på.

    Varför man med tiden fick hitta på nya förklaringar för makt i anslutning till att pontifikatets stat började ses som en värld i världen, underordnad kungadömets makt eller härens makt eller handels
    makt, vilket var vad man krigade om.

    I detta perspektiv har M ibland fått äran att ha grundat den moderna statsvetenskapen :-) S.W

    SvaraRadera
  9. Enligt John Pocock ligger idéerna bakom Fursten och Discorso till grund för den amerikanska konstitutionen. Dvs eftersom det är som det är, om vi antar att M har rätt, så kanske vi ska skapa lite kontrollmakt, och i Sverige har vi bara enl RF en enda furste, vilket gör turerna i KU och Riksrevisionen mer begripligt, det spelar inte så stor roll om det ligger under Riksdagen eller regenten, det är samma soppa, bara att det är mer otroligt, när det är Riksdagen som är hövding, dvs den av regenten tillsatte talmannen :-) eller hur det nu fungerar med utnämningsmakt.

    Russell däremot att Machiavelli genom Discorsi tar upp idéer och tankegods från Platons Staten som utvecklar teorin om maktbalans och makt.

    Liedman ser däremot likheter mellan Machiavelli och Hobbes, och lämnar frågan öppen huruvida dessa läror är ett järtecken till den moderna totalitära staten, tex EU-federationen.

    Dvs Fursten kan läsas både som lärobok i totalitarism eller som varningsflagg. Faran ligger i om ingen låtsas om att ´furstens ideal inte finns eller att EU-hymnen vill oss något gott. S.W

    SvaraRadera
  10. Machiavellisk intelligens

    är en beteckning på

    människans förmåga
    att klara de intriger och konflikter som uppstår i större sociala grupper som människan lever i,(till skillnad från övriga primater).

    Machiavellism används av vissa psykologer för att beskriva en persons förmåga att vara känslomässigt sval och oberörd,
    (till konsekvenser för andra) och vara oberörd av allmän påbjuden moral genom att bedra och manipulera andra, att moralen gäller alla andra utom dig själv. (om du kan få andra att tro att du är ett helgon, fast du bara låtsas, ja då är det sannolikt att vederbörande besitter dubbelmoralens natur.
    (det är alltför vanligt, detta med att ord inte är lika med handling)

    På 1960-talet utvecklade Richard Christie och Florence L. Geis ett test för att mäta personers grad av machiavellianism.

    "Machiavellisk" kan också betyda att man är beredd att göra vad som helst för att nå toppen i en social hierarki.

    Det torde med vissa undantag inte vara möjligt att bli politisk ledare utan denna förmåga, varför man inte ska se ner på saken, vi måste ju ha ledare, hövdingen är ett mycket gott exempel på en person som är helt fri från tankar på annat än sin egen makt, och paradoxalt nog var det hövdingens eget grepp som fick honom på fall. Hur han ättlingar kommer att klara sig vet vi ännu inte, men visst figurerar somliga i domstolsprotokoll, so oder so.

    Vi som är födda utan denna centrala intelligens, och som har läst på, och tänker efter, inser att det bästa sättet att skydda sig och sina anförvanter, är att sky offentlighet och makt som elden, blir man inte själv nedkämpad, så blir ens barn detta, och det är väl bara att studera några fursteätter, de bli domsestiserade och börjar tom ha ihjäl varandra inom släkten, förmodligen genetiskt betingat, och alla som strävar efter makt och utmanar makt, har nog denna egenhet nedärvd.

    Uttrycket myntades av den engelske antropologen Robin Dunbar. Han menar att den mänskliga hjärnans storlek kom till av behovet att klara samlevnad i grupper upp till ett par hundra individer - i stället för som våra föregångare aporna, där tex Bergsgorillor lever i grupper på 40 - 50 individer. Nog är det tydligt att det inte finns några andra primater kvar, och att en apa är mer jämlik andra djur? Fast vi vill nog inte se det på detta vis, i vart fall inte de troende, och de falska vännerna kommer vi inte åt, utom undantagsvis, när de är lite för dumma för att hantera makt, som tex i fallet med mp eller Sahlin, gud ske pris. Om akb klarar rågången är oklart, Lööf verkar klara sig hitintills, förmodligen fr att ingen vill ställa henne mot väggen, först avlövar de ebt, vilket iof sig inte är märkligt, eftersom hon sannolikt är uppriktigt kristen :-) helt fel...

    Helle Kleinkristen är gäller nog ända fram till 2018, innan detta brakar med, precis som påvens grundvalar, som alltså inte bara vetenskapsmännen klädde av på skinnet, det samma gjorde machiavelli, vi har nog bara glömt bort att bilda oss i fråga, då dansar råttorna på bordet. S.W

    SvaraRadera
  11. För övrigt sammanfattar den hälsosamme ekonomisten tillståndet i Europa bättre än alla andra skribenter, och det stämmer kusligt bra var SD naggat väljarbasen i kanten jämfört med valet 1994. S har tappat runt 20 % till SD, så är det. Alla dessa migranter, som tilltänkt röstboskap, skapade en del huvudbry inom vänstern, minoriteter inbördes, och det gäller inrikes såväl som utrikespolitik, och nu även mellan-nivån, EU-politik. Katastrof ? Nä, bara nya sympaptier ochen ny ekvation för makten, den ställer om lika snabbt som narrativet om skäggbarnen, Astrid Lnndgrensverige svek var enda ideal, om barns rättigheter, och premierade fullvuxna män, patriarkatets primat, heja Sverige, makten förnekar sig inte, och det verkar vara vänstern som drog det kortaste strået, högern har varit bättre på sin Maccchiavelli, eller så har det bara varit får många klenbegåvade, typ Sahlinarna med svans. V Palm och Co är så klat lika iskalla, men det är nog så som Persson sa, tänkandet är inte deras främsta förmåga :-) S.W

    https://www.ekonomism.us/tyska-vaenstern-har-tappat-sin-viktigaste-fraaga

    SvaraRadera