Att mätas efter olika måttstockar

Jag är kraftigt allergisk mot fenomenet att man mäts efter olika måttstockar. Oavsett om det gäller i arbetslivet eller i politiken. Att något som är vitt plötsligt är svart beroende på vem man tittar på är helt galet. 1+1 blir alltid 2. Det blir inte 3 bara för att den ena ettan anses mer värd än den andra ettan.

Dagen efter regeringsbildningen blir detta väldigt tydligt.

Om vi börjar med vår framtidsminister från dåtiden. Hon har tydligen anlitat svartjobbare. Förklaringen var att det var så krångligt att hitta vit städ och barnpassning, på 80-talet. Och att det var så krångligt att göra rätt. För det första, nej det var inte svårt att anlita en städfirma på 80-talet, det var kanske dyrt, men det gick. Det var inte krångligare att köpa en städtjänst än att köpa vilken annan tjänst som helst. Det var billigare att köpa svart, vilket hon gjorde.

AVGÅ?

Skulle inte tro det. Nu gullas det med knark, svartjobb och seanser om liver som finsk torparhustru på 1800-talet. Efter förra valet avgick ministrar på löpande band efter TV-licenser och svarta barnflickor. Då var 1+1=2. Nu är tydligen 1+1=3, för framtidsministern är sosse och därmed värd 2, i medias ögon.

Detta är helt oacceptabelt.

Det andra exemplet är att DN idag kör en story om att tiggeriet är organiserat. Något som har varit helt uppenbart för alla normalt tänkande människor. Trots rapporter om att bilar kör runt och hämtar och lämnar tiggare och att det är uppenbart att de har tilldelade platser där de tigger, var det helt förbjudet att tala om det. Skånetrafiken vägrade sätta upp reklam där SD ville förbjuda det organiserade tiggeriet. Lokalpolitiker blev hudflängda i pressen för att de sa det som många visste. DN själva körde någon story i våras om att det inte var organiserat. 1+1=3 då. Nu är plötsligt 1+1=2. Varför? Därför att nu har media nått sitt mål, regimskifte. Nu får man plötsligt säga som det är.

Innan valet skulle alla öppna sina hjärtan  och det var bara att tuta och köra, nu talar man om att det är massarbetslöshet bland utrikes födda. Snart får man kaske t.om. prata om att statens kaka inte är oändlig och att det finns en gräns för hur många flyktingar som kan komma till Sverige? Enligt FN finns det 50 miljoner flyktingar idag. Kan alla komma till Sverige eller finns det en gräns? Varje normalt funtad människa borde inse att det finns en gräns. Debatten måste handla om var gränsen ska gå!

Olika måttstockar används, vilket folk genomskådar. Resultatet blir att partier utanför etablissemanget kommer få ytterligare röster.

DN:s artikel efter valet

Fram med öken!

Mediasverige befinner sig i ett chocktillstånd efter valet. Hur kunde det gå så här? Hur kunde inte Fi få egen majoritet? Vi gjorde ju allt för att lyfta fram dem (och miljöpartiet).

I begreppet ”valresultatet” innefattar jag att allt gick fel under valet och valrörelsen. Det blev inte som kulturvänstern och vänsterliberalerna hade tänkt sig, utan folk röstade efter eget huvud. För att söka vägledning och tröst i sitt apatiska tillstånd har man nu vänt sig till alla gamla politiska ök man kunnat uppbringa.

Först ut på banan var Maud Olofsson. Maud deklarerade raskt att vargjakten nog kunde ligga bakom valresultatet.

Sen klampade Olof ”nej till Öresundsbron” Johansson in och deklarerade att han minsann mindes hur kul det var att Ingvar Carlsson hade ringt honom och att han skulle få dansa med sossarna.

 

Carl Bildt var i sedvanlig ordning rätt sarkastiskt rolig...

 

 

Nästa kvinna på tur var Birgitta Dahl. Hon var upprörd över att Sd kanske skulle få andra vice talmansposten. Sjättemannen har skrivit lite om f.d. Fru Talman här: Talmannen

 

Göran Persson! I tider av djupaste kris och oro, vem ska man vända sig till om inte Göran? Vår egen landsbuffel (som iofs fått konkurrens efter #buffelknuffen). Han fick sitta och orera i ensamt majestät om hur saker och ting förhåller sig. Han gavs naturligtvis tillfälle att berätta om vilken genuin bonde han är, kossor och allt. Jag förmodar att när klockan är slagen kommer Göran kremeras i sin eka, under en hög med kor.

 

Även Håkan "grodan" Juholt fick vara med i början, genom någon form av "vi bjuder in dig till studion och drar ned brallorna på dig"-vinkel. Juholt-citatet på bilden är ett kapitel för sig...

Raden med avdankade politiker var ovanligt lång i år. Fler fick vara med men jag orkar inte dra fram dem allihopa. Ingen av dem drog dock någon relevant slutsats om ”valresultatet”.

Jag begriper inte varför man släpar fram dessa gamla ök. Tror man att de efter x antal års bortavaro från politiken plötsligt har nått någon form visdom på ett djupare plan än de besatt tidigare? Göran må ha suttit i lotusställning bland kossorna, men nirvana har han då inte uppnått!

Sent skall syndarna vakna

Ni som följt mig på Twitter och läst bloggen vet att jag kritiserar etablissemanget för deras oförmåga att förstå vad som hände i valet (den sk SD-vågen). Med etablissemanget menar jag gammalmedia och de politiska partierna samt diverse proffstyckare.

Jag skrev några inlägg i frågan, t.ex. En valkommentar... Den rosa elefanten  Jag har även haft en del ”twitterdueller” med diverse tyckare.

Till min glädje verkar det nu som att kolossen på larvfötter delvis har dragit upp huvudet ur sanden och börjat använda hjärnan istället för hjärtat. I vart fall har en del gjort det, även fast de kanske inte når enda fram. I vart fall börjar de fundera lite kring realpolitik.

Uvell (som t.o.m. snodde min rubrik…haha)

http://www.uvell.se/2014/09/23/elefanten-i-rummet-23331748

Gunilla Gomér KD

http://nyheter24.se/debatt/778046-alliansens-oansvariga-invandringspolitik-forlorade-oss-valet

Paulina Neuding
http://magasinetneo.se/blogg/i-danska-weekendavisen-om-sd-och-klyftan-genom-sverige/

Man kan nästan tro att de tjuvkikar lite på oss bloggare för att söka vägledning, för uppenbarligen har analysförmågan varit lite tillbakatryckt. Det kanske har att göra med de olika förnekelsefaserna som Cornucopia brukar skriva om. Förnekelsefasen kanske har passerats?

Full insikt kanske uppnås så småningom….

Den svenska extremismen

Detta inlägg handlar lite om vilka som är extremister. Själva sakfrågan tar jag inte ställning i.

Detta är definitionen av extremism enligt wikipedia:

Extremism (latin: extremus) innebär att en åsikt eller tanke dras till sin yttersta spets utan utrymme för kompromisser eller pragmatism.

Det är mycket prat om extremism i Sverige idag. Beskyllningarna om extremism haglar åt alla håll och kanter. Men vad är extremism och vilka är det som är extremistiska?

Definitionen ser ni här ovan, men i debatten verkar det också som att man blir extremist om man inte tycker som den som uttalar sig och pekar finger. Oftast sker utpekandet av politiska motståndare eller av kvällsblaskornas ledarsidor.

Man kan ju också fundera på om de som inte går i takt med folkviljan, men ändå driver igenom sin politik, utan kompromisser, är extremister. Folkviljan är inte för en ökad invandring.

Under valrörelsen blev SD som bekant utpekade för att vara extremister. Om jag förstått det hela rätt så ville de minska flyktingmottagandet med 90 % jämfört med de nivåer vi har idag. Att minska med 9/10 låter ju ganska extremt. Det är ju iaf en substantiell skillnad. Men om utgångsläget är det extrema, vilka är då extremisterna?

I Sverige ligger vi i absolut topp när det gäller flyktingmottagande per capita och även i reala tal inom OECD. Riksdagen har beslutat att så skall ske och våra folkvalda politiker har deklarerat att vi SKA öppna våra hjärtan och gränser. Sverige ska bli en humanitär stormakt. Detta är inte förhandlingsbart, vilket alla som har funderat i banor som, var ska alla bo? Hur ska vi ha råd? Hur ska vi integrera de nyanlända? etc., har fått erfara. Minsta efterlysning av någon form av realpolitik har mötts med kölhalning och anklagan om att vara extremist (eller i vart fall närma sig de pestsmittade SD). Se bara hur det gick för KDUs ordförande Skyttedal. Allt hon gjorde var att efterlysa en debatt om hur integrationen ska fungera. Vill man ha ett flyktingmottagande i linje med vad Danmark och Norge har, blir man kallad rasist. 

Ett litet sidospår är den urlakning av kraftuttryck som skett de senaste åren. Var och varannan blir kallad Rasist eller främlingsfientlig. Det är mycket olyckligt, för det gör att de verkliga rasisterna försvinner i mängden av de c:a 800 000 personer som röstade på SD. Rasister skall kallas för rasister, men spar på kraftuttrycken till de som förtjänar det, annars förlorar ordet sin innebörd.

Jag skulle vilja påstå att etablissemanget i Sverige är extremister när det gäller flyktingfrågan. Ingen nyanserad fråga får ställas, eller någon realpolitik efterlysas. Det är helt kompromisslöst.