Källa på det? Kritiskt tänkande del 2

För att kunna ägna sig åt någon form av kritiskt tänkande, måste man ha baskunskaper. Samma sak gäller innovationer, vilket jag skrivit om tidigare (länk). Det underlättar även om man inte är totalt baffunös (ett hittepåord som är härlett ur baffon, som är slang för en underpresterare, men hårdare än buffoon). Saknar man det riktiga kritiska tänkandet och de därtill nödvändiga egenskaperna (nu låter jag som Liam Neeson i ”Taken”) tenderar all argumentation även på de mest basala nivåerna sluta med att kontrahenten säger ”Källa på det?” eller ”det tror jag inte på”. En form av inlärt ”kritiskt tänkande”, vilket egentligen bara är en variant av rappakalja.
”Källa på det” argumentet verkar vara en 80-90-talist grej. Jag vet inte om det är ett utslag av det moderna skolhaveriet, eller om de fått lära sig att allt man läser ska man ifrågasätta och ha en källa på. Det stora problemet är dock när kunskaperna brister så till den grad att de inte förstår vad de läser, även efter att källan angivits.
Många har säkert redan sett den fantastiska Facebook konversationen på Juggens blogg. Har ni inte det, läs den då och förfasas. Ska man skratta eller gråta? Länk nedan.

"Det tror jag inte på” är ett ännu värre mothugg man får. Den unga generationen verkar ha blivit itutade att man kan välja och vraka bland kända fakta, och själv avgöra vad som är sant. En sak är väl att knäppskallar som borde vara bältade tror på Geocentrism (Jorden är Universums mitt, typ), men när vanliga människor kommer med argumentet att de inte tro på etablerade fakta, blir jag så uppgiven.

Man kan inte välja att tro eller inte tro på något, när det gäller etablerade fakta.

I mitt inlägg om Skolkommissarie Fridolin (länk) rekommenderade jag Johan Norbergs bok Hjärnrevolutionen. Till min glädje såg jag att Johan skrivit en bra ledare i Metro om det nya DDR gymnasiet. Länk nedan.

Den nya obligatoriska skolan kommer inte råda bot på ”källa på det?” generationen, men låt oss inte skapa fler förlorade ungdomar.

Med tanke på innehållet i det man läser i gammelmedia kan man nästan tro att de ersatt de utsparkade redaktionerna och PR-byråerna, med att lusläsa bloggar efter inspiration och analyser. För er som följer diverse olika bloggar, är det ett tydligt mönster att analyser och argumentation från bloggsfären, återkommer i gammelmedia, med någon veckas fördröjning. Eller är det kanske så att vägen från tanke till publicering är sjukt långsam inom gammelmedia?

Johan Norbergs ledare

Källa på det konversationen på facebook

 

 

 

Resten av Facebook-konversationen på länken nedan.

Juggens blogg