Om vi börjar med förföljelsen. Är det verkligen så? Visst
har det förekommit en del klotter och skadegörelse på moskéer, vilket är
förkastligt såklart. Men är det i den omfattningen som dessa personer ger sken
av? Läser man i tidningarna så verkar t.ex. Judar utsättas för en del attacker,
företrädesvis verkar dessa attacker utföras av islamister. Det var lite klotter
ritat på moskéen på söder. Vem som gjorde det verkar oklart. Det har även
förekommit en del annan skadegörelse på andra moskéer.
Oavsett vem som gjorde
det, är det naturligtvis fel med skadegörelse på någons egendom och
gärningsmännen ska straffas. Vilket leder mig in på nästa fråga.
Är skadegörelse på en kyrka eller moské allvarligare än
på mitt eller ditt hus, på Tele2 arena eller på sjöscouternas lokaler? Min bestämda
uppfattning är NEJ. Religion är en åsikt man gärna får ha om man vill det och
vill man sitta med rumpan i vädret eller knäböja tillsammans i särskilda hus, fine!
Men det gör inte att skadegörelsen blir värre än om någon häller fotogen inne
på Stadion i formen av ”AIK” eller om någon klottrar på scoutvillan. Eller för
den delen förstör brevlådan utanför mitt hem.
Myten om att muslimer är förföljda kan ses i alla västländer. Det är precis samma argumentation som förs av organisationer som SUM eller CAGE UK. Jag förmodar att Muslimska brödraskapet har gett ut någon form av debatthandbok eftersom det är påfallande likheter i hur man agerar mellan länderna. Både gällande hur man odlar myten om en utsatt grupp, liksom hur man argumenterar.
För några år sedan började det bli komiskt att titta på politiska debatter i Sverige, eftersom alla politiker gick på mediaträning och slutade svara på frågor de fick. Istället drar man alltid en inlärd harang ungefär i samma härad som frågan. Samma sak ser man från islamisternas företrädare, de svarar aldrig på direkta frågor. Det är endast en strid ström av motfrågor och offerkoftor i en salig blandning. Detta är naturligtvis ett noga utprövat argumentationsknep eftersom dessa personer vet att åsiktskorridoren finns och att ingen vågar stå på sig och fortsätta kräva svar. Ett fåtal som gör det (ex Magnus Ranstorp) blir häcklade och anklagade för islamofobi och rasism.
Om offerkoftan åker av kan kanske en konstruktiv debatt
föras. Där särinträsset islam får försöka verka för sin sak, precis som
kristna, pastafarier, fotbollssupportrar eller folkdanslag. Att man har en viss religiös
övertygelse gör inte att man är värd mer skydd än någon annan, man ska inte
heller få mer ekonomiskt stöd än något annat intresse. Vi bor i en sekulär stat
och religion är var och ens ensak och inget som ska vara värt mer än något
annat eller finansieras med allmänna medel. Skyddet staten erbjuder medborgarna
ska gälla alla på samma villkor. En
åsikt är inte värd mer än någon annan åsikt.
Att man odlar myten om utbredd Islamofobi har väl den
enkla orsaken att det är lönsamt. Ju mer man gapar dessto mer pengar får man.




_svg.png)
