Flummet vinner mark

Nedanstående är från SCA:s VD under ett seminarie

Jan Johansson pratade om att ledarskap, prestationsdriven kultur, hållbarhet och starkt varumärke är några nyckelfaktorer som bidrar till framgång för SCA. Jan sa ”Jag investerar inte i maskiner, utan i människor” och betonade att SCA tidigare var präglad av en typisk ingenjörsmiljö, men att det nu råder en prestationskultur där ledarna skall vara inspirerande förebilder.

Jag begriper inte riktigt vad han menar. Skulle ingenjörer inte fokusera på prestationer? Och om man nu inte ska fokusera på ingenjörsmiljöer längre, vad tänker man utveckla och sälja?

Jag tycker att detta luktar hum-bug lång väg. Det är ett klart utslag av att alltför många snackpåsar får allt större inflytande. Det sprutar ut diverse folk från våra universitet och högskolor, med examina som i bästa fall har någon form av verklighetsförankring och som bygger på empiri.

Dessa människors främsta gåva är ofta munlädret och just munlädret är ofta det som värderas högst inom många organisationer. Vilket gör att man sakta men säkert driver mot en miljö när allt handlar om att snacka processer, kreativitet (se tidigare inlägg Här & Här) och andra ”mjuka” värden.

Jag sökte ett jobb en gång, till min glädje fick man göra diverse tester inkluderat rena begåvningstester. Jag scorade i 99 percentilen på dessa och de hade aldrig sett något liknande. Gällande baskunskaper var jag också mkt kvalificerad. Fick jag jobbet? Nix. Hörde i efterhand att en känd snackpåse hade fått jobbet. Denne kommer säkert producera mkt dynga av rätt sort i en miljö som inte värderar begåvning. Kanske en sådan miljö som SCA är på väg att införa? Jag är i efterhand glad att jag inte fick jobbet då jag inte skulle stå ut med att jobba i en sådan organisation. Man kan dock undra varför de använder sig av dylika test när man inte tar hänsyn till resultatet.

Det ovanstående är ett resultat av den havererade skolan och att man pressar allt mer folk igenom högre utbildningar. Även de innovativa dumskallarna får nuförtiden en examen i något lämpligt ämne. Eftersom de sällan genomskådas, stiger de snabbt i grad och rekryterar fler av samma sort.

Det kommer inte bli bättre i framtiden då den rödgröna röran med all säkerhet kommer inflatera utbildningarna och dess värde ännu mer.

Jag är säker på att vissa vettiga företag i framtiden kommer lägga all vikt på att testa de sökande utan och innan med relevanta kunskaps- och begåvningstest då det kommer vara omöjligt att dra några slutsatser av ett CV. Flertalet kommer dock tåga på rakt in i dimman av tro och tyckande.

PS

SCA är nog ingen vidare bra långsiktig placering.
DS

Källa på det? Kritiskt tänkande del 2

För att kunna ägna sig åt någon form av kritiskt tänkande, måste man ha baskunskaper. Samma sak gäller innovationer, vilket jag skrivit om tidigare (länk). Det underlättar även om man inte är totalt baffunös (ett hittepåord som är härlett ur baffon, som är slang för en underpresterare, men hårdare än buffoon). Saknar man det riktiga kritiska tänkandet och de därtill nödvändiga egenskaperna (nu låter jag som Liam Neeson i ”Taken”) tenderar all argumentation även på de mest basala nivåerna sluta med att kontrahenten säger ”Källa på det?” eller ”det tror jag inte på”. En form av inlärt ”kritiskt tänkande”, vilket egentligen bara är en variant av rappakalja.
”Källa på det” argumentet verkar vara en 80-90-talist grej. Jag vet inte om det är ett utslag av det moderna skolhaveriet, eller om de fått lära sig att allt man läser ska man ifrågasätta och ha en källa på. Det stora problemet är dock när kunskaperna brister så till den grad att de inte förstår vad de läser, även efter att källan angivits.
Många har säkert redan sett den fantastiska Facebook konversationen på Juggens blogg. Har ni inte det, läs den då och förfasas. Ska man skratta eller gråta? Länk nedan.

"Det tror jag inte på” är ett ännu värre mothugg man får. Den unga generationen verkar ha blivit itutade att man kan välja och vraka bland kända fakta, och själv avgöra vad som är sant. En sak är väl att knäppskallar som borde vara bältade tror på Geocentrism (Jorden är Universums mitt, typ), men när vanliga människor kommer med argumentet att de inte tro på etablerade fakta, blir jag så uppgiven.

Man kan inte välja att tro eller inte tro på något, när det gäller etablerade fakta.

I mitt inlägg om Skolkommissarie Fridolin (länk) rekommenderade jag Johan Norbergs bok Hjärnrevolutionen. Till min glädje såg jag att Johan skrivit en bra ledare i Metro om det nya DDR gymnasiet. Länk nedan.

Den nya obligatoriska skolan kommer inte råda bot på ”källa på det?” generationen, men låt oss inte skapa fler förlorade ungdomar.

Med tanke på innehållet i det man läser i gammelmedia kan man nästan tro att de ersatt de utsparkade redaktionerna och PR-byråerna, med att lusläsa bloggar efter inspiration och analyser. För er som följer diverse olika bloggar, är det ett tydligt mönster att analyser och argumentation från bloggsfären, återkommer i gammelmedia, med någon veckas fördröjning. Eller är det kanske så att vägen från tanke till publicering är sjukt långsam inom gammelmedia?

Johan Norbergs ledare

Källa på det konversationen på facebook

 

 

 

Resten av Facebook-konversationen på länken nedan.

Juggens blogg

Kamrat Fridolin

Efter att med stor möda ha idisslat Kommissarie Fridolins DDR-reform inom skolan, kände jag att det behövdes ytterligare kommentar kring detta.

Ett av motiven till förändringen sägs vara att alla ska ha samma chans på arbetsmarknaden. Dvs alla ska ha gått ut gymnasiet och få högskolebehörighet. Detta innebär i praktiken att kraven på de som går ut gymnasiet måste sänkas, för att alla ska ta sig igenom det. Eventuellt måste man helt avskaffa betygen, för att det inte ska gå att kugga ”studentexamen”. Detta innebär följaktligen att alla har precis lika dålig start efter gymnasiet. Man har lärt sig mindre men ingen ser bättre ut. Socialistisk rättvisa.

Jag förmodar att man i förlängningen kommer tvinga alla att gå en treårig högskoleutbildning och även sänka kraven där så att alla kan ta sig igenom och bli kandidater i något ämne. Vi kanske helt ska skippa undervisningen och endast ha några litteraturförslag och krav på närvaro någon gång i veckan. För examen i teknisk fysik räcker det med att känna till de fyra räknesätten.

Vi kommer kunna skryta med att vi har den mest högutbildade befolkningen i världen, möjligen slagna av Nordkorea….

Leve den käre ledaren Gustav Fridolin! Ryktet säger för övrigt att kamrat Fridolin komponerat 8 operor, samtidigt som han gick en golfrunda på 17 slag. När Kamrat Fridolin föddes på den heliga sluttningen utanför Önnestads kyrka, regnade det blommor i hela socknen.

Den käre ledarens födelseplats

Skolkommissarie Fridolin

Så var det då dags för den sista dödsstöten mot den svenska skolan. Och marschen mot en genusvariant av DDR har inletts.

Alla ska alltså tvingas gå i skola i 13 år. Låt mig först klargöra en väldigt viktig detalj. Att tvinga folk att befinna sig i en byggnad och kalla denna byggnad för skola, innebär inte att alla kommer lära sig mer. Troligen kommer istället resultaten sjunka i skolan. Det är nämligen så att ganska många ungdomar varken vill, eller behöver gå i gymnasiet. De mår bäst och presterar bäst på andra områden. Det finns ingen som helst anledning att tvinga en kille som så snart som möjligt vill börja som snickare, att sitta och traggla diverse ämnen som på intet sätt kommer gynna honom i hans yrkesval. Framförallt är det helt meningslöst att försöka tvinga honom att få högskolebehörighet. Dömt att misslyckas.

Försök att inse att alla har olika förutsättningar och är bäst på olika saker. Att inte erkänna det är att se ner på dem som inte vill eller kan läsa vidare efter grundskolan. Respektera och uppskatta folk för vad de kan och är bra på. Personligen hyser jag mycket större respekt för en skicklig hantverkare, än en medelmåttig ekonom.

Man skall även tvinga alla barn att gå i förskola. Förskolan är en förvaringsplats för barn. Nivån på ”undervisningen” i förskolan är skrämmande låg. Ett vanligt förfarande är att man lär sig en (!) bokstav i veckan. Matematiken (?) begränsar sig till att det finns ringar och fyrkanter.

Nu en liten anekdot (jag är motståndare till anekdoter för att bevisa en poäng, men nu tänker jag raljera lite ändå). Min äldsta dotter lärde sig läsa vid 4 års ålder. När hon var 5 började hon hitta på egna sagor och skriva böcker. Hon började lösa ekvationer som femåring. Detta kom inte per automatik, utan vi gjorde roliga övningar med henne. T.ex. den spännande övningen ”Mysteriet med vem som har gömt sig bakom X?”

I Skollagen framgår det klart och tydligt att varje barn skall stimuleras efter sina förutsättningar. I femårsgruppen fick hon sitta och färglägga snögubbar, där svårigheten var att rita blått där det stod en etta och gult där det stod en tvåa osv. Det var det mest avancerade ”kalkylblad” de kunde prestera. Läsmässigt fanns det ingenting. Vi fick tjata oss till att dagis köpte in några böcker ur ”Lätt att läsa” serien.

Nu är hon ändå ganska lyckligt lottad som har föräldrar som bryr sig. Vi tjatar och hackar och piskar på lärare och rektorer, tills de presterar lite mer utmanande uppgifter, vi skickar även med egenkomponerade uppgifter till skolan. För övrigt tror jag att ganska många av barnen tycker det är för lätt att sitta och fylla i snögubbar, eller lära sig en bokstav i veckan. Uppgifterna skall alltid vara på gränsen till att de lyckas lösa den. Då växer de. Utmana ungarna!!!!!

Det finns väldigt många begåvade barn som inte har aktiva föräldrar eller lärare, de barnen vantrivs i skolan och är sjukt skoltrötta i tidig ålder, av den enkla anledningen att de aldrig blir utmanade. Det är när barnen är små som det sprakar med synapser i huvudet på dem, ta tillvara på det!

Jag saknar, som alltid, en satsning på att tillvararta de särbegåvade barnens förmågor. Alla ska alltid sänkas till lägstanivån och sen puttra omkring (förintas) där.

I själva verket är jag övertygad om att hela den förlängda skolplikten är ett sätt att trolla bort ungdomsarbetslösheten (som f.ö. löser sig per automatik av demografiska orsaker), för det kommer naturligtvis skapas diverse ytterligare humbugutbildningar så man kan tvinga kvar folk utanför arbetsmarknaden ytterligare några år. Sista steget blir väl att man efter genomförd ”utbildning” anvisar ungdomarna till en arbetsplats på Fabrik 58. Som fågel Fenix reser sig DDR ur askan, men nu något längre norrut.

Den enda variant som borde prövas är att utmana barnen så mycket det går. De som då passar till att läsa vidare, kommer göra det.

Veckan boktips på ämnet blir Johan Norberg’s bok ”Hjärnrevolutionen”

DDR-skolan är här