Den svenska extremismen del 2

Jag har tidigare skrivit om den svenska extremismen. Här kommer del 2.

Som en del i det svenska etablissemangets trånga åsiktkorridor har turen återigen kommit till censuren. Förra gången var det Tintin och Barna Hedenhös som inte riktig passade galoscherna. Tintin var poppis, men inte någon nationalklenod. Då man lyckades i sitt värv förra gången har man nu flyttat fram positionerna och angriper Astrid Lindgrens verk. Nu har Pippi stämplats som ett rasistiskt verk. Dels klipper man bort ordet ”Negerkung” och även scenen när Pippi drar i ögonen för att likna en kines. Man har även tidigare gjort förändringar i en bok där Pippa viftas på med palmblad av några barn som inte var blonda och blåögda.

Man kan undra var detta skall sluta. Vem har tolkningsföreträde om vad som skall ändras i äldre publiceringar? Är det i vanlig ordning mediadrevet som genom sitt förtryck skall jaga etablissemanget framför sig i den riktning liberalsocialisterna anser vara passande? Det som oroar mig är åt vilket håll det barkar. Åsiktkorridoren blir smalare och smalare. Man ger sig inte bara på nutida uttryck, utan börjar även redigera i äldre publikationer.

Så vad står på tur? Bibeln och Koranen kanske? Vågar man stöta sig med någon av de personer som tror på dessa sagor? Den förra troligen, den senare…skulle inte tro det då kritik av den inte passar inom åsiktkorridoren.

Hur ska man göra med redan tryckta publikationer. Kommer det sändas ut kulturförtryckare i mörka kåpor till biblioteken, som med svarta penndrag stryker det som inte passar dagens åsiktskorridor? I Botkyrka har man tydligen redan sållat ut de böcker som inte passar för stunden. När åsiktskorridoren blir ännu smalare, antar jag att man fortsätter sålla.

Det oroande är att en ny normalbild etableras där det är helt legitimt att censurera hej vilt bland det som inte passar. Tänk om åsiktkorridoren förändras, då är den nya normalbilden redan på plats och man kommer raskt rensa ut andra böcker som inte passar. Kreationism och annat värre otyg lurar i vassen. Är det en tidsfråga innan böcker som beskriver evolutionen på annat vis än att det är guds verk rensas ut från skolbiblioteken?

Bokbål har prövats i historien, resultatet var tveksamt.....

 

Den svenska extremismen

Detta inlägg handlar lite om vilka som är extremister. Själva sakfrågan tar jag inte ställning i.

Detta är definitionen av extremism enligt wikipedia:

Extremism (latin: extremus) innebär att en åsikt eller tanke dras till sin yttersta spets utan utrymme för kompromisser eller pragmatism.

Det är mycket prat om extremism i Sverige idag. Beskyllningarna om extremism haglar åt alla håll och kanter. Men vad är extremism och vilka är det som är extremistiska?

Definitionen ser ni här ovan, men i debatten verkar det också som att man blir extremist om man inte tycker som den som uttalar sig och pekar finger. Oftast sker utpekandet av politiska motståndare eller av kvällsblaskornas ledarsidor.

Man kan ju också fundera på om de som inte går i takt med folkviljan, men ändå driver igenom sin politik, utan kompromisser, är extremister. Folkviljan är inte för en ökad invandring.

Under valrörelsen blev SD som bekant utpekade för att vara extremister. Om jag förstått det hela rätt så ville de minska flyktingmottagandet med 90 % jämfört med de nivåer vi har idag. Att minska med 9/10 låter ju ganska extremt. Det är ju iaf en substantiell skillnad. Men om utgångsläget är det extrema, vilka är då extremisterna?

I Sverige ligger vi i absolut topp när det gäller flyktingmottagande per capita och även i reala tal inom OECD. Riksdagen har beslutat att så skall ske och våra folkvalda politiker har deklarerat att vi SKA öppna våra hjärtan och gränser. Sverige ska bli en humanitär stormakt. Detta är inte förhandlingsbart, vilket alla som har funderat i banor som, var ska alla bo? Hur ska vi ha råd? Hur ska vi integrera de nyanlända? etc., har fått erfara. Minsta efterlysning av någon form av realpolitik har mötts med kölhalning och anklagan om att vara extremist (eller i vart fall närma sig de pestsmittade SD). Se bara hur det gick för KDUs ordförande Skyttedal. Allt hon gjorde var att efterlysa en debatt om hur integrationen ska fungera. Vill man ha ett flyktingmottagande i linje med vad Danmark och Norge har, blir man kallad rasist. 

Ett litet sidospår är den urlakning av kraftuttryck som skett de senaste åren. Var och varannan blir kallad Rasist eller främlingsfientlig. Det är mycket olyckligt, för det gör att de verkliga rasisterna försvinner i mängden av de c:a 800 000 personer som röstade på SD. Rasister skall kallas för rasister, men spar på kraftuttrycken till de som förtjänar det, annars förlorar ordet sin innebörd.

Jag skulle vilja påstå att etablissemanget i Sverige är extremister när det gäller flyktingfrågan. Ingen nyanserad fråga får ställas, eller någon realpolitik efterlysas. Det är helt kompromisslöst.