Emigrera del 18 - 2 år senare

Att emigrera från Sverige med planen att inte återvända var till en början (runt 2015) en ganska svår tanke. Men ju mer jag analyserade samhällsutvecklingen och den väg jag anade att utvecklingen skulle gå desto lättare kändes det. Ni kan ju läsa hela serien del 1-18 under fliken "emigrera ovan".

När vi så satt och väntade på flyget och alla grejor var på väg med lastbil så kändes det omotiverat nervöst. Skulle ngt skita sig i sista minuten, men såklart så rullade det på som planerat.

Nu har vi bott i södra Spanien i 2 år. Alla har acklimatiserat sig otroligt bra. Varje gång jag av någon anledning måste göra en liten tur till Sverige, så längtar jag tillbaka hit ner. Livet här nere är så mycket lättare och mindre prestigelöst än i det svenska ekorrhjulet. Till det kommer också det faktum att Spanien är en välfungerande rättsstat. Som gammal fascistdiktatur så lever mycket av detta kvar fortfarande i den självklarhet som polisens ord är lag här nere. Vilket ju kan vara aningen bökigt såklart om man vet att polisen är ute och cyklar, men det är bara att hålla med. Jag föredrar helt klart detta framför en no-go Zon. ;)

Rent ekonomiskt prickade vi in bytet från svensk bostadsbubbla till en spansk marknad i Euro som ännu inte återkommit från kraschen 2008, även om det är på uppgång.

Surret från utmaningarna ;) i Sverige blir allt mer avlägsna, jag ska inte säga att jag inte bryr mig längre om alla haverier som sker där men intresset minskar. Detta gör att jag mer sällan uppdaterar bloggen, nuförtiden finns det så många hyfsat objektiva kanaler som försöker förmedla fakta. Ngt jag tyckte saknades lite när jag startade bloggen.

Jag får också erkänna att jag ler en aning åt att se olika spådommar slå in. Ex att Löfven skulle sitta kvar med stöd av MP/C. Att kommunernas ekonomi skulle gå åt helvete. Det senare förnekade mitt dåvarande kommunalråd typ 2015, nu är det åt helvete i den kommunen. Man har på inte sätt tagit tag i migrationsfrågan. Det är fortfarande fullt ställ på anknytningsinvandringen.

Utvecklingen de kommande åren kommer dessvärre (säger så för jag är traditionellt liberalkonservativ) gå åt det socialkonservativa hållet i Europa. Denna utveckling är dock att föredra framför att migrationsextremister får fortsätta styra. De senares experiment är oåterkalleliga, medans de förra kan göra lite reformer hit och dit som man kan styra om senare.

Här i Spanien tror jag det blir en högerregering i april, med stöd av VOX (se tidigare inlägg om valet i Andalusien och VOX).

Utvecklingen i Spanien blir helt ok för de flesta. En sak många svenskar in te vet är att Spanien är mkt decentraliserat och spanjorerna själva fjärmar sig i möjligaste mån från allt vad myndigheter heter. Troligen en rest från Franco-eran. Detta gör att man överlät klarar sig rätt bra, även om det ser dystert ut hos centralregeringen. De som dock kan hamna pyrt till är de svagaste som är mottagare av centrala förmögenhetsomfördelningar.

Fönstret att emigrera blir mindre varje dag, utsikten för kronan är inte sådär supergod och rent anekdotiskt kan jag se att många svenskar tar familjen och flyttar till södra Spanien nu. Alltså inte sjukliga pensionärer, utan skattebetalare. Tina skriver ju ngn bok på ämnet, blir kul att se om det sker ngn drain av kapital och skattebas som är mätbar.

Många som är här nere är ganska öppna med att utvecklingen i Sverige var en avgörande faktor till att de valda att emigrera.

Sammanfattningsvis. 2 år och förhoppningsvis många år till. Vi gjorde rätt och det känns kanon.

/M

ps

har ngn en fråga är det bara att maila mensanbetraktelser at gmail.com

ds