Ubåtsjakten i Stockholm-ett möjligt scenario

Den 11 oktober infiltrerade en Triton-2 den svenska skärgården. Syftet var att byta ut tidigare applicerad utrustning för avlyssning i området runt Möja i Stockholms skärgård. Triton-2 utgick från en moderubåt längre ut till havs (räckvidden är ca 60 sjömil). Operationen kommer att göras i flera steg då uthålligheten på Triton-2 är begränsad. Man medför även en dykfarkost enligt bilden nedan. Den 13 oktober får man vissa tekniska problem på moderubåten som måste dra sig tillbaka.

Triton-2

 Dykarfarkost

14 oktober sänder GRU ett meddelande till Triton-2 om att urnästling måste ske skyndsamt.

Samtidigt ges instruktioner till det liberiaflaggade ryska fartyget NS Concord att bege sig till området för att assistera. 

15 oktober. NS Concord anländer till området utanför den svenska territorialgränsen för att assistera i operationen. Då moderfarkosten har avlägsnat sig har Triton-2 tvingats kvarstanna inomskärs så man inte haft möjlighet att ansluta till moderubåten.

16 oktober gör Triton-2 ett nödanrop från sin position nära Kanholmsfjärden då NS Concord saknar möjlighet att motta krypterad sändning. Man sänder okrypterat, men i kod. Man meddelar att man avser att försöka ta sig ut till NS Concord den påföljande natten, då företaget ännu inte bedöms vara upptäckt.

NS Concords rutt

Den 17 oktober inser man att läget är prekärt då man bedömer att det inte går att nå NS Concord och att man helt saknar möjlighet att urnästla ur området, inklusive medhavd miniubåt. Man begär instruktioner från operationsledaren i Kaliningrad och får svaret att man skall förflytta båten till djupast möjliga område och där överge den. Man skall sedan initiera ett förutbestämt flyktprotokoll. (Denna sändning spåras och pejlas av FRA vilket man är medveten om, men man bedömer att svenska marinen inte skall agera så snabbt på det pejlade meddelandet). Sagt och gjort börjar man förflyttningen. Planen är att sänka miniubåten och att därefter fly mot Stockholm för vidare transport hem. Dessvärre bryter man ytan i Kanholmsfjärden samtidigt som en pensionerad sjöofficer är på väg ut till sin sommarstuga på Träskö-Storö. Denne ringer upp sina gamla kollegor på Marinstaben och rapporterar vad han sett. Marinen agerar snabbt och för fram alla tillgängliga resurser.

Som vid alla liknande operationer finns det en organisation iland för att understödja en eventuell flykt om det skulle behövas.

Besättningen lyckas föra ut miniubåten till det förutbestämda området där den överges. Efter att Triton-2 har övergetts plockas besättningen upp av en snabbgående motorbåt. Båten fanns tillgänglig vid en sommarstuga på Värmdö. Sommarstugan ägs av ett svenskt aktiebolag med verksamhet i Ryssland. De 25-åriga stekarna Jon-Jon och Pirre ser delar av det ovanstående förloppet när de passerar med sin ribbåt men fattar ingenting då de mest är intresserade av att hälla ut några liter skumpa i diskhon på Seglarbaren i Sandhamn den kommande helgen.

De ryska sjömännen förs i land av sin kontakt på Värmdö där de utrustas med civila kläder och polska pass. Därefter skjutsas de till Värmdö kyrka och tar buss 438 kl 18:02. Efter ett bussbyte är de framme vid Slussen kl 19:00. På kvällen den stegar besättningen in på den ryska ambassaden i Stockholm. Där kommer man bli kvar under några veckors tid, tills dess man anser att det är möjligt att ta dem ur landet.

Den svenska Marinen övergår snabbt från det initiala sökandet i Kanholmsfjärden till att försöka stänga av flyktvägarna ut till NS Concord. Man lägger ut temporära lyssnarbojar och Visby-korvetterna patrullerar utanför den inre skärgården. Endast minsvepare (som kan hitta liggastillande objekt på botten) kvarstannar i området runt Kanholmsfjärden. Längst ut fattar det svenska ubåtsvapnet posto.

18 oktober NS Concord lämnar området då man inte längre behövs.

Säkerhetspolisen sätter ryska ambassaden under bevakning, ett dygn för sent. Dessvärre har de gamla rutinerna för att hantera dylika inträngningar inte övats på länge, då man mestadels hänger runt extrema inrättningar av religiös natur numera.

Marinen fortsätter sökandet under 3 veckors tid, för att utesluta att det rör sig om en Pirhana, vilken kan ligga stilla på botten under c:a 20 dagar. Minsveparna fortsätter sökandet efter eventuella övergivna mindre dykfarkoster eller miniubåtar. Man upptäcker dock inget. I slutet på november får Marinen nya indikationer på främmande verksamhet i skärgården då Triton-2 hämtas hem till Kaliningrad. Även denna gång får man gå hem tomhänta.

Pirhana

Hade resultatet blivit annorlunda om inte svenska politiker hade massakrerat den svenska Marinen?

Nu gör man vad man kan med de tillgängliga medel man har. Den gamla generationen ubåtsjägare har gått i pension och deras materiel har avrustats. Man saknar Hkp med ubåtsjaktskapacitet. Det är inte osannolikt att man hade kunnat nå bättre framgång i den gamla organisationen.

Hade det gjort skillnad om den svenska allmänheten hade varit lite mer observant?

Nu hade miniubåten lite tur i oturen. Otur att en gammal sjöbjörn upptäckte den, men tur att stekarna inte fattade ett dyft om vad de såg. Det är ju fortfarande så att allmänheten ser vissa företeelser, men man kopplar inte längre.

FRA spelar som alltid en nyckelroll och är mycket kompetenta. Dock är det boots on the ground som gäller när FRA väl har pejlat in suspekta ryska turister i skärgården.

Historien ovan är sammansatt genom användande av diverse öppna källor, antaganden och egen fantasi. Jag kan rekommendera att följa @oplatsen och @jagarchefen på twitter för träffsäker information i ”realtid”.

Undertecknad försöker också bidra. Följ mig gärna på twitter (@LiketErik)

Uppdatering:Tillägg med karta utvisande Försvarsmaktens operationsområde, samt undervattenskablar. Via @vpkivimaki

Med all säkerhet kommer jag ha fel när vi sitter med facit i december; man kanske aldrig upptäcker när Triton-2 hämtas hem……