Som ni vet har jag tidigare anbefallt alla att läsa Ljusets fiender av Johan Lundberg. I Ljusets fiender kan ni i ljusets av Miljöpartiets smutsiga byk, läsa om flera av de personer och organisationer som rör sig ute i det islamistiska och identitetspolitiska träsket. Boken skrevs 2013 och man önskar att fler (typ Löfven) hade läst den innan MP kom in i regeringen.
Har ni inte läst den än, gör det!
Kan köpas nedan:
Här på bokus
Här på adlibris
Johan nya bok "Det sista museet" tar han fram motorsågen mot det identitetspolitiska strömningarna i samhället. Som ni vet har identitetspolitiken slagit igenom stort i Sverige, men även i västvärlden i övrigt. Ni som föler denna blogg vet att jag titt som tätt har synpunkter på rättviseförmedlingen, religion och etnicitet som merit och grund för positiv särbehandling osv. Föga förvånande är jag mer av en meritokrat.
Nedan är saxat från förlaget
God kultur förenar människor. Genom litteraturen, konsten och teatern upptäcker vi det allmänmänskliga. Ett fritt kulturliv är därför en av de allra starkaste krafterna för integration, i ett mångkulturellt samhälle.
Men vad händer när idén att det inte finns något allmänmänskligt blir vägledande för kulturpolitiken? När kulturen istället ses som ett instrument för att bekräfta varje grupps särart?
På senare år har identitetspolitiken slagit igenom på bred front i Sverige. Det har inneburit att kulturdebatten kommit att handla mer om representativitet än om kvalitet. I allt högre grad har krav formulerats om ökad mångfald inom film, teater, musik och bildkonst.
Föga förvånande har boken sågats av de identitetspolitiska kultursidorna hos DN och Aftonbladet. Hos Aftonbladet var det närmast komiskt när man där talade om att han glömt "maktanalysen". Men bar en sådan sak innebär ju att Johan träffar helt rätt och är såklart en stark köpindikation.
Jag tycker boken var bra och välskriven. Den är också mkt tankeväckande då det för gemene man kanske inte är helt uppenbart att Sverige hamnat i klorna på en ny ideologisk inriktning (med förespråkare inom alla partier).
Johan skriver också om Miljöpartiets kulturpolitiska program, som är ett skräckexempel på identitetspolitik. Jag har skrivit om det tidigare.
Vill ni ha en bok att prata om och förfäras med, är det bara att köpa. Men lägg in en beställning på bolaget också, det kan behövas efteråt.
Det sista Museet kan köpas nedan:
Här på bokus
Här på adlibris
