En annan sak är insändare. En insändare ger sken av att
gemeneman tycker något. Kanske din granne eller en släkting. En insändare talar
till en annan del av folks medvetande än direkta budskap från maktahavare
eller politiska tyckare.
I dagens Metro gavs denna insändare väldigt mycket
redaktionell plats. Pga sin storlek måste redaktionen ha gjort överväganden om
att stryka andra insändare och låta denna ta 1/3 sida i tidningen. Man kan
ställa sig frågan varför? Är det så att man bara är naiv och låter någon komma
till tals i en aktuell fråga? Har man en egen agenda och vill få fram detta
budskap? Är insändaren ”Anders” egentligen någon som sitter på ryska ambassaden
och sprutar ur sig insändare i förhoppning om att få dem publicerade i någon
blaska? Eller är det en kombination av ovanstående?
I vilket fall som helst bör tidningarna vara ganska
observanta på vad som publiceras. Naturligtvis har vi åsiktsfrihet i Sverige
och tidningarna för nästan publicera vad de vill, men jag tror man är väldigt
naiva. Det kanske hade varit lämpligt med en kommentar eller låta någon med
motsatt åsikt få komma till tals. Vi ska nämligen komma ihåg att detta inte rör
vilken banal fråga som helst, utan detta rör vår säkerhet som nation och vi har
en granne som med alla medel försöker få oss att avstå från medlemsskap i NATO och militär
upprustning.
