Småpåvar - en studie i improduktivitet

Skipper skrev ett mkt bra inlägg i början av april. Skipper Jag har haft för avsikt att kommentera det, men annat har kommit i vägen. I huvudsak handlar inlägget om att Försvarsmakten har "glömt" vad dess huvuduppgift är och ägnar enorm kraft åt en massa andra, ibland viktiga och ibland mindre viktiga, saker.

Detta är en sjukdom som får genomslag i alla större organisationer. Symptomen kan yttra sig på lite olika sätt, men helt klart är att man ägnar sig åt enormt mycket aktiviteter där resultatet på den kärnverksamhet man har är ytterst tveksamt. Ofta är det rent skadligt då produktiviteten minskar.

Jag har en bakgrund både inom en stor statlig myndighet och stora privata organisationer (går inte in närmare än så på det då jag måste hålla lite låg profil). När man jobbar statligt kan man tro att de där på den privata sidan de har det så bra som slippar alla dessa APT möten, meningslösa utvecklingsplaner, nya styrsystem för hur man jobbar och timrapporter. Men icke sa nicke. På den privata sidan är det nämligen så att det också finns småpåvar i stora mängder. Jag återkommer strax till detta förhatliga släkte. Man har med hull och hår svalt en ohelig mix av gender, jämställdhet, marknadsföring, mångkultur, human capital m.m. Allt detta rörs runt i en gryta så man kan säga att vi minsann håller på med dittten och datten, det finns ingen analys av om det 1. funkar 2. ger något mervärde avseende kärnverksamheten.

Den enda fördelen med den privata sidan är att det ofta finns en överrock. För eller senare påverkas lönsamheten och då drar man lite i handbromsen, OM man lyckas identifiera var felet ligger. Sannolikheten att lyckas med detta beror lite på småpåvarnas inflytande i kombination med ägarna/ledningens förmåga att tänka.

Normalt sett pågår dansen i någon form av tre steg framåt och två bakåt, men efter varje vända blir det lite skräp som stannar kvar.

Nu lite om småpåvarna. Inom stora organisationer kan det vara lite knepigt att göra karriär på goda resultat inom kärnverksamheten, ofta är det någon som är lite bättre. Vad ska man då göra om man är normalbegåvad, slängd i käften och har stora ambitioner. Man tar sig an ett sidospår. Ofta kan det vara så att folk är lite glada att någon idiot tar sig an denna fråga så slipper man själv. Idioten ifråga har dock stora ambitioner och ofta en god hand med ledningen, varför området plötsligt börja svälla okontrollerat, nya personer anställs för att sköta ruljangsen och övrig personal märker ett ökat tryck att syssla med skituppgifter som inte har med kärnverksamheten att göra.

Skituppgiftskarriäristen är född. Troligen når man inte toppen, men man får iaf en fin titel och blir kanske överste, vice president eller byrådirektör

Det finns många konsultbyråer som lever på att sälja in massa skit till organisationerna, skit som inte behövs men som köps in därför att småpåven ger konsulterna fria vägar in till de stora beslutsfattarna och snart är saken biff och man sitter med någon ny obligatorisk jävla e-Learning om jämställdhet eller mångkultur. Alla förutom småpåven vet att man klickar sig igenom dessa e-Learning helt hysteriskt snabbt tills man får den godkänd. Oftast behöver man inte läsa ett skit utan man gissar sig fram och snabbspolar ev filmsnuttar. Totalt bortkastad investering av produkten och medarbetarnas tid.

Det är också ganska troligt att många sitter med diverse personliga utvecklingsplaner. Dessa ändras oftast varje år till sin utformning, det finns ju flera HC-muppar anställda som måste sysselsättas. Genomgående för alla de olika jag gjort är att de är helt värdelösa och helt saknar förankring mellan person-resultat-organisationens kärnverksamhet.

I större organisationer får småpåven ofta en egen avdelning, varför det blir ännu svårare att stoppa dem då deras kostnader sprids ut som gemensamma kostnader långt ner i resultaträkningen. Hade de svarat under någon linjechef hade nog bilan fallit snabbare, då linjechefen är en resultatinriktad chef. En variant av småpåveriet är de som blir mellan/grupp-chefer. Dessa suger normalt avs kärnverksamheten, men älskar att plåga de produktiva personerna med möten, påminnelser om tidrapporter och diverse uppföljningar.

Varför får då dessa småpåvar så stort inflytande. Huvudorsaken är naturligtvis svaga ledare på högsta nivån. Dessa tror, ivrigt påhejade av småpåvar och konsulter, att man måste visa upp dittten och datten för att någon ska köpa ens bil, skruv etc. Vilket naturligtvis är rent nonsens, Volvo köper man för man gillar Zlatan inte av någon annan anledning... ;)

Pax Vobiscum