Emigrera?

Detta är det första inlägget i en serie om att emigrera.

Tillägg 2017-Här har jag samlat alla inlägg i serien. Där får ni också se hur det gick.



De senaste två åren har frågan om att emigrera kommit upp allt oftare vid middagsbordet. För 4-5 år sedan skulle frågan varit befängd, men den utveckling vi har i Sverige idag ser inte särskilt ljus ut. Vi har båda en rätt hyffsad analysförmåga och det är många parametrar att ta hänsyn till.

Skulle Sverige sakna oss? Tja intäktsmässigt så betalar vi i runda slängar drygt en miljon i skatt på arbete och sociala avgifter. Till det kommer konsumtionsskatter. Kompetensmässigt tillhör vi de mest kvalificerade inom våra fält. I det ena fallet inom ett yrke där det saknas mkt folk. Vi är båda med i Mensa och våra barns kapacitet ser lovande ut, så visst braindrain blir det. Försvarsmakten blir en person kort, men det kvittar nog i det stora hela.

Var

Det enda kravet egentligen är nog att det ska vara någorlunda engelskspråkigt och hyffsat fritt från dårskap. Vi har funderat på om något land i Europa är ett alternativ. Vad jag kan se av min omvärlsbevakning verkar dock identitetsvänstern har tagit stora delar av Europa i ett fast grepp. Möjligen kan Irland eller Schweiz vara alternativ. Ett tag var Australien på agendan, men kartan på landlevande odjur (ormar spindlar et all) ska inte förringas (NZ är odjursfritt, tack för påpekandet). UK är tyvärr inte aktuellt då det ser rätt illa ut där.

På senare tid kommer USA och Kanada upp som mer rimliga alternativ. Det är dock stora länder och det skiljer sig mkt mellan delstaterna.

Kravspec utan inbördes ordning (säkert med tillägg och avdrag utefter resans gång)
Ett minimum av intersektionellt flum, jag vill kunna se på TV utan att mötas av två socialister i en "debatt" eller att någon ska kunna säga något utan att alla blir kränkta.
Låg brottslighet (i närområdet, blir troligen en bedömning per county)
Låg arbetslöshet (med int mått mätt)
Liberala vapenlagar (med svenska mått mätt, dvs NRA heaven inget krav)

Starkt skydd för personlig egendom

Skatter i förhållande till vad man får.
Konservativa värderingar (behöver inte vara republikan, men ni fattar nog)

Stabilitet i politiken, dvs inga tvära kast som ger osäkerhet
Helst inte ultrareligiöst (vill inte spela charad i kyrkan varje söndag för att slippa bli utstött)
Inte en öken
Inte en storstad i form av New York (som jag iofs gillar)
Möjlighet till arbete
Bra bang for the buck vid förvärv av bostad

Gärna lite lantligt, egen mark ett plus men inget krav

Ok väder, dvs inte i orkan/monsun/storm/tornadoområden

Ej på en förkastningsspricka (jordbävning/vulkan)

Svenskbygd/utlandssvenskar

Skola-utbildning

Vad håller oss kvar? 

Det enda är egentligen bilden av fäderneslandet och släktens långa historia och umbäranden för att bygga och försvara detsamma. Generationer av militärer i form av Generaler, ståthållare, deltagare i Napoleonkrigen, frivilliga i vinterkriget osv.  Jag är själv officer och aktiv i HV. I övrigt har vi också en lång släkthistoria här där anfäder har deltagit i svenska milstolpar.

Jag har en stor släkt här som vi kommer träffa mindre, men barnens väl går i första hand.

Vi har också vår BOL ute i skogen, där mkt ledig tid spenderas. Möjligen måste vi av skatteskäl sälja denna för att skattemässigt emigrera, vilket skulle vara ett hårt slag för hela familjen.

Vad jagar oss härifrån?

Jag vill börja med att poängtera att det inte är de höga skatterna, visst skulle jag föredra lägre dito, speciellt med tanke på hur skattemedlen hanteras av staten dessa dagar. Vi gnäller, men knegar på under skatteoket.

Den havererade migrationspolitiken är en viktig faktor, inte på så sätt att vi tar emot flyktingar. Det har Sverige alltid gjort i olika omfattning utan att det havererat på det sätt som sakta sker nu. Att som åskådare sitta och se hur bilen närmar sig klippan för att accelerera är ingen vacker syn. Vad jag kan bedöma  närmar vi oss en point of no return snart. Dvs även om vi kör ett totalstopp kommer samhällets resurser tänjas till bristningsgränsen på ett sådant sätt att vitala samhällsfunktioner kommer upphöra att fungera vilket i sin tur leder till en nedåtgående spiral med främlingsfientlighet, polarisering och oroshärdar.

Våra politiker. Alliansen har helt övergivit en politik som bygger på en högerideologi, man låter sig jagas hit och dit av åsiktskorridorens horder i jakten på opinionen. Resultatet får väl anses vara sådär, med förlorad regeringsmakt och decemberöverrenskommelsen. Det finns helt enkelt ingen borgerlig företrädare med lite konservativ ryggrad. 

Postkolonialisterna. Kultur och vänstermaffian som härjar fritt är oroande, dock inget nytt under solen, det har alltid funnits tröttmössor, men dessa dominerar journalistkåren och media och är den enda bild som basuneras ut såvida man inte förlitar sig på alternativ media (nej inte avpixlat å liknande utan främst diverse bloggar samt twitter). En viss uppryckning har dock skett med Patrik Oksanen på Hälsingland och Alice på GP. Dessvärre är många sk borgerliga redaktioner i själva verket nymoderater, vilka är en del av problemet genom sin avsaknad av ryggrad.

Säkerhetsläget (läs Ryssland). Jag är ytterst bekymrad över Rysslands intentioner. Jag håller det inte för helt osannolikt att det inom ett par år blir en väpnad konflikt i vårt absoluta närområde. Det skulle dock aldrig falla mig in att emigrera av den orsaken, det är snarare en kvarhållande faktor. Man lämnar inte Sverige i sticket pga Ryssen. Dock har våra historielösa politiker gjort sitt till för att ge Sverige en dolkstöt i ryggen även i försvarshänseende, ingen större ljusning är i sikte. Hinner vi emigrera innan Ryssen kommer, håller jag det inte för osannolikt att jag återvänder på ngt sätt vid en konflikt (utan familjen).

Islamismen. Som mina trogna bloggläsare vet (ja det finns några) har jag vissa invändningar mot islamismen och hanteringen av densamma i Sverige. Daltandet verkar fortsätta i oförminskad styrka vilket ökar riskerna för att islamistanknutna dåliga saker kommer hända i Sverige. Det bådar inte heller gott för samhället på lång sikt att en del av befolkningen föredrar en antidemokratisk samhällsordning.

Sammantaget ser det nu så mörkt ut så att vi har börjat undersöka emigrationsmöjligheterna. Precis som med prepping gäller att den förberedde överlever. Då jag är mkt riskavert kommer inga förhastade beslut fattas, utan en mkt grundlig research av en stor mängd faktorer kommer genomföras. Tanken är att jag i takt med att undersökningen fortskrider, lägger ut mina slutsatser på bloggen.

Vi hörs