Som alla vet är debatten het rörande privata vårdgivare och det sk "vinstförbudet".
Fokus verkar överhuvudtaget inte ligga på patienterna utan allt handlar om att skattemedel inte ska få finansiera verksamheter som ger vinst. Hur man undviker att diskutera migrationsexploatörerna eller alla andra som levererar något till staten övergår min fattningsförmåga. Men politik är sällan rationell.
Åter till vinstförbudet.
Nu ska jag berätta en liten historia ur verkliga livet, det handlar om barn som fått remiss för att utredas för Aspberger, ADHD och liknande diagnoser.
De som gör dessa utredningar är psykologer & psykiatriker i samarbete. Det är väldigt vanligt förekommande att dessa personer är anställda i fåmansbolag eller har enskilda firmor där verksamheten bedrivs. Det är dock alltid via Landstinget som remisserna kommer. I flera landsting är väntetiden på en utredning många långa år. Ni kan ju tänka er hur totalt värdelöst detta är för ett barn som väntar på utredning. Hela grundskolan hinner passera innan Landstinget kanske lyckas få en tid hos egen läkare/psykolog.
Nu är det dock så att vissa landsting har avtal med privata vårdgivare i andra län, vilket innebär att barnen får möjlighet att söka sig dit. Informationen om denna möjlighet är dock ofta mycket undermålig i landstinget ifråga.
Vid ett mellansvenskt landsting är vårdkön för dessa utredningar flera år. Landstinget har dock ett avtal med privat vårdgivare i ett annat län. De få föräldrar som ofta av en slump upptäcker att man själv kan kontakta denna vårdgivare möts av beskedet att det finns tid inom 1 månad. EN MÅNAD! Reaktionen från föräldrarn är ofta en blandning av shock, gråt och tacksamhet. Det händer att de frågar om det är maj 2016 som avses, men nej det är 2015. Ofta har dessa barn stått i vårdkö i det egna landstinget i många år och barnen kan ha hunnit bli 16-17 år. Då de saknat diagnos har de inte fått den hjälp de hade behövt för att kunna klara sig igenom skolan, istället har de ofullständiga betyg och har av landstinget dömts till en tuff start av vuxenlivet.
Nu vill V S MP dömma alla barn till detta. Det har nämligen visat sig att de små enskilda firmorna som är de som gör jobbet, är så mkt effektivare än att ha samma verksamhet i landstingets regi. Kan det bero på att man jobbar åt sig själv och gör en vinst och då gärna tar den där extra patienten ibland och jobbar 60h den veckan, då det ger mer pengar i fickan.
Det är inte heller så att de psykologer som har enskilda firmor per automatik kommer jobba i landstinget för ofta är det en bisyssla man har och ofta är det så att man lika gärna kan jobba med rekrytering, ledarskapsutveckling eller ngt annat. Landstinget kommer man inte gå tillbaka till (många har sin bakgrund där).
Detta skall nu förbjudas om socialisterna får som de vill. Jag tycker oändligt synd om alla barn och föräldrar som inte kommer få diagnoser.
Även landstingsverksamhet kan gå med vinst. Vår mottagning gick alltid med överskott för vi var varsamma med skattemedel. Men de pengarna försvann i ett svart hål någonstans fast vi ville ha de för vidareutbildning. Inga väntetider hade vi heller, inte ens när någon var sjuk. Tid samma vecka. Verksamheten var en riktig sparbössa för samhället - om man skulle räkna antalet lyckade behandlingar.
SvaraRaderaStängdes förstås sedan. Kanske kunde kommunen ta över, vilket förstås inte hände.
Min invändning mot vinst är just omsorgen om patienterna. I teorin. I teorin bör 100 % medel gå till verksamhet för fullständig omvandling till nytta. Om du får 100 kronor och använder 100 kronor till omsorg, eller 90 kronor till omsorg och 10 till vinst utöver lön så är det i min enkla världsbild en sämre lösning i det senare fallet.
SvaraRaderaI verkligheten kan du ha duktiga praktiker som möter inkompetenta administratörer, eller du kan ha inkompetenta praktiker som möter superba administratörer, eller en paradisisk tillvaro av optimal verksamhet. Dessa i sin tur kan möta mer eller mindre kompetenta politiker och medborgare. Kort sagt ett ordinärt samhälle.
Min fråga är därmed, vad är det som gör att de i ditt exempel egna företagande fria psykologerna inte kan genomföra lika snabb verksamhet i offentlig sektor? Är det för att offentlig sektor per definition är sämre, eller för att några valt att ej förbättra offentlig sektor? Jag har hört skräckexempel från släktingar i offentlig sektor, men jag undrar hur mycket som är sant och hur mycket som är grundat i att de är borgerliga väljare med ideologiska glasögon på.
Jag har för övrigt blivit opererad i privat regi, något som inte blev bra. Men det är skillnad på enskild anekdot och genomgripande förhållanden. Mycket kan ha att göra med statusfantasin att få jobba i privat sektor, precis som privata gymnasieskolor har en aura av framgångskänsla vilket gör att ungdomar väljer detta för att känna sig framgångsrika. Om du använder Gilette, Chanel och Dior så måste du vara bättre och smartare. Eller anstränger du dig mer för att känna att du förtjänar att använda Gilette, Tommy Hilfiger -kort sagt går in i en spelad roll. kan det till och med vara så att andra tror att du är smartare och bättre för att du använder dessa produkter/går viss skola/arbetar i en viss firma.
Det blir ett självspelande piano. Jobba offentlig sektor, sacka ihop som en säck. Jobba i eget bolag ansträng dig extra. Gå med i MUF eller SSU och fuska med bidrag och medlemstal.
Vad händer då om du börjar kräva ansträngning och förväntar dig ansträngning i offentlig sektor, kan inte balanserna förändras? För om person X gör arbete Y i privat eller offentlig regi spelar väl ingen roll så tillvida kontexten V som i Vendetta inte är av avgörande betydelse.
Jobbet utförs av människor och till skillnad från politiska utopier så har människan drivkrafter vilka motiverar henne till olika grader av insatser. Man ska akta sig för att grunda allt pp principer, se vad som ger bäst resultat för patienterna. Det är även billigare för landstingen att anlita mkt effektivare privatpraktiserande utövare. En del av hemligheten är att det helt saknas overheadkostnader i dessa småftg, vilket ger att all energi läggs på patientarbete.
RaderaJobbar som psykolog inom landstinget. Gör dessa utredningar. Det är väldigt långa väntetider på grund av resurser. Det är för få psykologer. Vi som arbetar med detta har även hand om patienter som är psykiskt sjuka, har depressioner, är suicidala, har ångestproblematik samt är traumatiserade. Vi arbetar ihjäl oss!! Stressen och utbrändhettymptom är vanligt!! Lönen är usel. Det behövs mycket mera resurser inom psykiatrin samt inom sjukvården!!!
SvaraRaderaKul att du skriver här. Resurserna finns, om ditt Landsting har avtal med privata vårdgivare. Tipsa patienterna om detta alternativt starta en egen verksamhet, om det nu inte förbjuds. Om ditt Landsting ska försöka göra allt själv förstår jag att vårdköerna hopar sig. Som du själv skriver kanske en orsak till problemet är att ni ska göra allt. Troligen blandat med APT och mkt annat som inte ger effekt hos patienten. De små privata aktörerna lägger all sin tid på patienten och ofta är de specialiserade på vissa utredningar och gör då dessa effektivare.
RaderaLandstinget har inget avtal med privata vårdgivare. Vad jag förstår får man inte starta eget och utreda barn, endast vuxna.
SvaraRaderaDet är lite olika i olika Landsting. I Sthlm har man beslutat att göra allt själv nu, så barnen där kan se fram emot långa kötider. I andra landsting har patienterna möjlighet att vända sig till privata vårdgivare vilka landstinget ifråga har avtal med.
Radera