Jurist i Spanien

Adlibris

torsdag 22 juni 2017

Sjukvård i världsklass


I Sverige får man alltid höra att vi har sjukvård i världsklass. Förr stämde det kanske? Men är det verkligen så nu? Det jag fått se av sjukvården de senaste åren är besök med barnen. Är det ngt akut är det fantastiskt dåligt, timmar på akuten med hattande personal, skiftbyte där man glöms bort och i ett fall gick barnets tillstånd från dåligt till akut pga brister i vården.

Som svensk är det ju svårt att veta så mkt annat än hur vi har det. Alla politiker säger ju att vi har det bäst och skall vara jävligt tacksamma att vi betalar 55% skatt och får trängas på akuten.

Nu när jag emigrerat kan jag dock på allvar börja jämföra olika saker. Första jämförelsen blir sjukvård. Anledningen är att jag på nära håll fick följa spansk sjukvård.

Här kan man antingen förlita sig på vanligt offentlig sjukvård, som är mkt bra, eller ta en sjukvårdsförsäkring av ngt slag. En sådan man kan ta gäller för alla fall där man lite oväntat måste söka vård, dvs inte vaccinationer etc. Däremot allt från att man känner sig dålig till bilolyckor osv. Företaget har en fullutrustat akutsjukhus inkl ambulanser och ambulanshelikopter. 

Åter till mitt fall, som råkde vara just ett fall. Några stygn behövde sys. Vad händer? Jo en ambulans med en läkare och två syrror kommer hem till patienten och utför ingreppet (ihophäftningen) hemma. Allt är otroligt lugnt och fint, ingen stress och läkaren gör en mindre genomgång av ev hjärnskakning mm. Inga konstigheter, det är så de jobbar. Vill man hellre åka till sjukhuset går det bra också.

I Sverige kan man tro att en försäkring av denna typ är förskräckligt dyr. Jag menar vi betalar ju förskräckligt mkt i skatt för att få vård som inte är i närheten av detta. 

Årsavgiften är 250€ per person. För 2500kr så får man alltså tillgång till full akutsjukvård de luxe. Jag är faktiskt lätt chockerad över hur otroligt bra det var. Jag hade nog delvis gått på myten att vår sjukvård är rätt bra och att sjukvårdsförsäkringar är förfärligt dyra. Skatten här mkr lägre än i Sverige så det är inga problem att få ihop de 250€ som behövs och ändå få behålla mer i plånboken.

Vi är fortfarande i en viss röra här nere, men det kommer komma inlägg lite mer frekvent där jag skriver lite om flytten, vad man ska tänka på gällande husköp, banker, bilköp osv,




5 kommentarer:

  1. En intressant redogörelse. Är själv på gång med rekognoscering inför en sannolik flytt på medellång sikt. I princip samma destination, lite mer österut, bara. Så jag ser fram mot en löpande rapportering inifrån det spanska samhället. Vi har gett upp hoppet om att landet ska kunna återhämta sig under de närmaste decennierna, de åtgärder som skulle krävas för att få landet på fötter igen är den nuvarande politikerklassen alldeles för naiv och vek för.

    Enda hoppet som återstår för hemlandet är en så pass djup lågkonjunktur med då långtgående konsekvenser i 90-talsstil att de nuvarande blötdjuren kommer att bytas ut, med eller mot sin vilja. Välfärdstaten har i vilket fall som helst i praktiken fått sin dödsstöt. Nu återstår bara den stegvisa avvecklingsprocessen, som kan bli nog så smärtsam.

    Något som oroar vad gäller Spanien är dock rapporteringen om uppdykandet av någon sorts begynnade kulturmarxistisk vurm i storstäderna Madrid och Barcelona som omfattar bl.a. demonstrationer för massimport av muslimer och någon sorts ”förbud mot manspreading” på allmänna kommunikationer som jag tycker är särdeles illavarslande. Så långt har ju feminazismen inte ens nått här hemma, och med sina historiska erfarenheter med reconquistan borde ju Spanien veta bättre vad gäller ointegrerbara mussar.

    Man vill ju inte hamna ur askan i elden efter en flytt. Men det kanske är bara något som dykt upp i storstäderna som en övergående trend? Någon motsvarande massimport i (omsatt till spanska förhållanden) storlekordningen 4-5 miljoner kaosfolk från tredje världen lär väl ändå inte hinna inträffa under vår livstid skulle jag tro.

    SvaraRadera
  2. Jo såg det där i bussarna. Barcelona har en vänsterfalang inkl kulturmarxister sedan länge. Varför självständighet vore bra ;) jag tror inte alls att de har infiltrerat hela samhället som i SE. I ES är man mer motståndskraftig med konservativ familjesyn i form av flera generationer som samverkar och kyrkan. I Andalusien är man nog ännu mer ointresserad av den där dyngan. Här är man inte heller så knuten till staten, mer frihet och mindre federalism.

    SvaraRadera
  3. Grabben slog i huvudet ordentligt när vi var i Puerto Mogan på Kanarieöarna och satt på en restaurang för några år sedan. Han lekte på lekplatsen bredvid. Blödde något hiskeligt. 500 meter därifrån låg en distriktsmottagning som tydligen hade öppet 21:30. Efter en timme där kom vi tillbaks till restaurangen, grabben utan hår på halva huvudet, fem stygn och stelkrampspruta. Vi behövde bara lämna våra personuppgifter.
    Helt otroligt. All heder åt sjukvård i Spanien.

    SvaraRadera
  4. Var har du köpt din sjukförsäkring? Sedan får vi styra upp och ses när du har kommit på plats.

    SvaraRadera
  5. utlandssvensk25 juni 2017 16:08

    Jag har också erfarenheter av sjukvården i flera länder, inklusive Sverige och Spanien. Enligt min uppfattning är sjukvården bra i Spanien, kanske lite bättre än EU snitt. UK skulle jag säga är något sämre än Spanien.

    Men Sverige är, och har länge varit, en absolut katastrof. Det finns inget västland där det är så extremt dåligt. Dessutom är det helt groteskt dyrt. Landstingsskatten ligger kring 12%....

    Schweiz är klart bäst, men det börjar nu bli ganska dyrt.

    Om vi är i Sverige brukar jag vilja hålla mig i Skåne, så att man kan åka över till Danmark om det händer något. Aldrig i livet att jag skulle ta ungarna till ett svenskt sjukhus.

    SvaraRadera