Jag har alltid
varit djupt skeptisk till lånefinansierad konsumtion. Både privatekonomiskt,
men framförallt statsfinansiellt. Viss har man sparat i ladorna under goda år
så kan man väl sätta sprätt på det i magrare tider, men att låna pengar när
ladorna är tomma är inget annat än en stöld från kommande generation. Vem ska
annars betala det? Motargumentet är att den eviga tillväxten magiskt löser alla
underskott. Nu är det dock så att den eviga tillväxten är en bluff. Vill ni läsa
mer i det ämnet så får ni hoppa över till cornucopias blogg.
Privatekonomiskt
kan det finnas vissa argument för att konsumera på krita. Har man en
efterfrågad kompetens och har goda skäl att anta att ens lön kommer fortsätta
stiga, kan man väl ta en kalkylerad risk och köpa det där hemmabiosystemet,
trots att man ligger påmaxade utgifter (puckat men det funkar väl kanske).
Har man dock redan maxade utgifter,
obefintliga utsikter att höja sin lön skall man avstå från konsumtion.
Civilrättsligt finns det ett skydd för barn då ett dödsbo inte kan skifta ut
skulderna till dödsbodelägarna. Något liknande kanske borde införas för en
stat? Men då skule nog kreditlinan torka upp snabbare än du hinner säga
riksgälden. För en stat finns alltså inget
liknande skydd för kommande generationer. Det enda skyddet är att den
konsumerande generationen tar sig i kragen och rättar munnen efter matsäcken.
Hur skall nattväktarstaten kunna skydda medborgarna om man maxat kreditlinan för att rädda Oculus-konsumenter som söker fly verkligheten? Hur ska socialstat och kommuner kunna hjälpa om man belånat sig till vansinne från 70-00 innan det gick upp för de beslutande att det nog inte fungerade? Flera kommuner försöker fortfarande smussla med förbindelserna och knäpper sina händer och ber att det löser sig.
SvaraRaderaJag tror Sverige behöver ytterligare en centralbank vid sidan av Riksbanken som kan trycka en ny valuta vid sidan om kronan och vid sidan av Euron. Denna riksbank kan ta över fordringarna från storbankerna, så att Riksbank och Riksgälden står med ryggarna fria. Lite som Narnia och spegeln i vindsutrymmet. Aslan sade att isdrottningens magi föregicks av en ännu äldre magi. Det synes vara så våra vuxna högdjur tänker.