Frågan är varför de ord som redan fanns inte dög?
Flykting, migrant, asylsökande, invandrare. Det senare har väl ngn form av negativ klang.
Ordet nyanländ är dock enligt mig ett rätt dåligt ord då det i princip är helt meningslöst. Det säger inget om personens status eller syftet med att de kommit. Det buntar ihop alla som kommer, dvs ingen skillnad görs avseende flyktingar som faktiskt är flyktingar och migranter som söker ett bättre liv. Ex de från Kosovo eller Afghaner från Iran. Det har också ngn form av klang om att vi alla är anlända hit, men vid lite olika tidpunkter, är vi som är födda här gammelanlända eller hur tänkte man?
Då ordet blixtsnabbt började nyttjas och helt saknar särskiljningsförmåga mellan olika grupper kan den konspiratoriskt lagde få för sig att tro att det plnterats av migrationsextremister, dvs de som skiter i om det är flyktingar eller andra migranter, där det enda och överordnade intresset är att så många som möjligt ska komma. Kanske för att uppfylla Anders Borgs uttalande om att denna folkvandring inte upphör förrens Nordafrika och EU har utjämnat inkomstskillnaderna till mindre än 50%. Och man siktar tydligen inte på att Nordafrika ska höja sig, utan EU skall sänka sig.
Språktidningen ger ingen direkt ledtråd heller
http://spraktidningen.se/blogg/veckans-nyord-nyanland
Hej.
SvaraRaderaProcessen beskrevs vad jag vet av sådana som Foucault och Derridá, för att bara nämna två av många. De beskrev dock den utifrån hur den går till (och inte som en instruktion): begreppsinflation, negativa associationsmönster och så vidare leder till att ord 'laddas' på för brukaren oönskat sätt. Då ord skapar tankar gäller det att plantera rätt tankar via rätt ord. Om jag inte har fel för mig nu kallade Foucault detta för en sorts vampyrism; språket/orden töms på mening och blir en fattiga kopior vilka fortsätta processen. Orwell var inne på liknande spår men tänkte sig det hela mer centralstyrt och planerat - något vi vet är svårare att få att fungera än om det kommunicerande yrkena kan fås att anamma nyorden via appellerande till det högre goda.
Man lär hunden att älska att lyda, och journalistkåren älskar att ligga steget före: därmed är det lätt att plantera nya goda ord hos dessa. Är kontexten rätt kommer orden att snabbt börja brukas och förbrukas. Exempelvis kulturberikare betyder ju numera närmast 'invandrad våldtäktsman'. Då det är fritt fram för envar att bemöta den semantiska rådbråkningen av språket med samma mynt, bör kraven på censur i olika former (safe spaces', varningstexter, entartete kunst) ses som en respons på detta då det går snabbare att via satir och konkreta frågor beröva ett uppenbart ny-ord dess positiva laddning.
Den bästa boten i min mening är att snabbt bemöta frågan i sak samtidigt som man också frågar varför ordet i fråga väljs av användaren: "Anders Lindberg, Aftonbladet, varför väljer du att skriva 'nyanlända' istället för invandrare, asylsökande och personer som vistas olagligen i Sverige?" Tyvärr är utrymmet för detta utanför fria media litet, men det går ju som medborgare att dyka upp på möten i kommunen och ställa sådana frågor vid öppna frågestunder: "Det här ordet, 'hen', vad betyder det? Varför står det så överallt i dokument [X] när 'man' är könsneutralt pronomen på svenska?" Kan man organisera detta med en bekant med möjligt att filma kan det bli sevärda klipp. Sprids vanan blir diverse formella och informella makthavare tvungna att antingen tysta kritik via censur, eller socialt tryck (mobbning), samt att man öppnar fältet för klarspråksbrukande sanningssägare (nåja) vilket brukar trumfa snömosigt nyspråk i slutändan.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, lärare
Nyanländ betyder helt enkelt en svensk som ovetandes om sin svenskhet anlänt från främmande land till sitt land Sverige.
RaderaDet du skriver håller jag helt med om. I tillägg anser jag att det kan sammanfattas som klockren kulturmarxism.
RaderaDet du skriver håller jag helt med om. I tillägg anser jag att det kan sammanfattas som klockren kulturmarxism.
RaderaVad gäller ordet "nyanländ" skulle jag vilja hävda att processen var mer orwellsk, dvs. termen infördes uppifrån och ner. I den allmänna debatten är det ganska nytt att ordet används, men statsmakten började redan för några år sen, t.ex:
RaderaLag (2013:156) om samhällsorientering för vissa nyanlända invandrare
Om jag minns rätt var det i samband med den numera berömda uppgörelsen mellan MP och Alliansen 2011 som termen först nyttjades. Den spred sig sen gradvis inom politiken och förvaltningen och fick långt senare genomslag i vardagsspråket.
Jag tycker det är ett bra ord. Jag slipper komma in på diskussion om det är flykting eller annan anledning till att den nyanlände är här. Dessutom är det väldigt bra att neutralt kunna berätta för någon naiv om hur de nyanlända jagade en bekants dotter, utan att använda ord som av någon anledning nu har blivit negativt laddade och därför skymmer det viktiga i utsagan.
SvaraRaderaNyspråk har blivit väldigt populärt på sistone. Ett par exempel:
SvaraRaderaEn gång i tiden benämndes en folkgrupp med ett numera förbjudet ord som börjar på z. Efter förbudets inträde, kallades de romer. Pga de negativa associationer ordet snabbt fick, byttes benämningen ut mot ordet eu-migranter. Det nya ordet smutsades förstås snabbt ner av gruppens beteende och numera säger man i stället "utsatta eu-medborgare". Löjligt, för att inte säga plus-löjligt.
En gång i tiden fick man problem om naturkatastrofer inträffade eller om man handlade som en idiot, t ex genom att öppna statens plånbok dela ut sitt folks samlade besparingar till precis vem som helst. Det var länge sedan man kallade detta problem. Det döptes om till "utmaningar". När Löfven talade om att vi fattas ca 700.000 bostäder var det dock varken ett problem eller en utmaning; det var en "fantastisk möjlighet". Dubbelplus-löjligt.