Den 11 oktober infiltrerade en Triton-2 den
svenska skärgården. Syftet var att byta ut tidigare applicerad utrustning för
avlyssning i området runt Möja i Stockholms skärgård. Triton-2 utgick från en
moderubåt längre ut till havs (räckvidden är ca 60 sjömil). Operationen kommer
att göras i flera steg då uthålligheten på Triton-2 är begränsad. Man medför även en dykfarkost enligt bilden nedan. Den 13 oktober
får man vissa tekniska problem på moderubåten som måste dra sig tillbaka.
Triton-2
Dykarfarkost
Samtidigt ges
instruktioner till det liberiaflaggade ryska fartyget NS Concord att bege sig till
området för att assistera.
15 oktober. NS Concord anländer till området utanför den svenska territorialgränsen
för att assistera i operationen. Då moderfarkosten har avlägsnat sig har
Triton-2 tvingats kvarstanna inomskärs så man inte haft möjlighet att ansluta till moderubåten.
16 oktober gör Triton-2 ett nödanrop från sin position nära Kanholmsfjärden då NS Concord
saknar möjlighet att motta krypterad sändning. Man sänder okrypterat, men
i kod. Man meddelar att man avser att försöka ta sig ut till NS Concord den
påföljande natten, då företaget ännu inte bedöms vara upptäckt.
NS Concords rutt
Den 17 oktober inser man att läget är
prekärt då man bedömer att det inte går att nå NS Concord och att man helt
saknar möjlighet att urnästla ur området, inklusive medhavd miniubåt. Man begär
instruktioner från operationsledaren i Kaliningrad och får svaret att man skall
förflytta båten till djupast möjliga område och där överge den. Man skall sedan
initiera ett förutbestämt flyktprotokoll. (Denna sändning spåras och pejlas av
FRA vilket man är medveten om, men man bedömer att svenska marinen inte skall
agera så snabbt på det pejlade meddelandet). Sagt och gjort börjar man
förflyttningen. Planen är att sänka miniubåten och att därefter fly mot
Stockholm för vidare transport hem. Dessvärre bryter man ytan i Kanholmsfjärden
samtidigt som en pensionerad sjöofficer är på väg ut till sin sommarstuga på
Träskö-Storö. Denne ringer upp sina gamla kollegor på Marinstaben och
rapporterar vad han sett. Marinen agerar snabbt och för fram alla tillgängliga
resurser.
Som vid alla liknande
operationer finns det en organisation iland för att understödja en eventuell
flykt om det skulle behövas.
Besättningen lyckas
föra ut miniubåten till det förutbestämda området där den överges. Efter att
Triton-2 har övergetts plockas besättningen upp av en snabbgående motorbåt. Båten
fanns tillgänglig vid en sommarstuga på Värmdö. Sommarstugan ägs av ett svenskt
aktiebolag med verksamhet i Ryssland. De 25-åriga stekarna Jon-Jon och Pirre
ser delar av det ovanstående förloppet när de passerar med sin ribbåt men
fattar ingenting då de mest är intresserade av att hälla ut några liter skumpa
i diskhon på Seglarbaren i Sandhamn den kommande helgen.
De ryska sjömännen förs i land av sin kontakt på Värmdö där de utrustas med civila kläder och polska pass. Därefter skjutsas de till Värmdö kyrka och tar buss 438 kl 18:02. Efter ett bussbyte är de framme vid Slussen kl 19:00. På kvällen den stegar besättningen in på
den ryska ambassaden i Stockholm. Där kommer man bli kvar under några veckors
tid, tills dess man anser att det är möjligt att ta dem ur landet.
Den svenska Marinen
övergår snabbt från det initiala sökandet i Kanholmsfjärden till att försöka
stänga av flyktvägarna ut till NS Concord. Man lägger ut temporära lyssnarbojar
och Visby-korvetterna patrullerar utanför den inre skärgården. Endast
minsvepare (som kan hitta liggastillande objekt på botten) kvarstannar i området runt
Kanholmsfjärden. Längst ut fattar det svenska ubåtsvapnet posto.
18 oktober NS Concord lämnar området då man inte längre behövs.
Säkerhetspolisen sätter
ryska ambassaden under bevakning, ett dygn för sent. Dessvärre har de gamla
rutinerna för att hantera dylika inträngningar inte övats på länge, då man
mestadels hänger runt extrema inrättningar av religiös natur numera.
Marinen fortsätter
sökandet under 3 veckors tid, för att utesluta att det rör sig om en Pirhana,
vilken kan ligga stilla på botten under c:a 20 dagar. Minsveparna fortsätter
sökandet efter eventuella övergivna mindre dykfarkoster eller miniubåtar. Man
upptäcker dock inget. I slutet på november får Marinen nya indikationer på
främmande verksamhet i skärgården då Triton-2 hämtas hem till Kaliningrad. Även
denna gång får man gå hem tomhänta.
Pirhana
Hade resultatet blivit annorlunda om inte
svenska politiker hade massakrerat den svenska Marinen?
Nu gör man vad man kan
med de tillgängliga medel man har. Den gamla generationen ubåtsjägare har gått
i pension och deras materiel har avrustats. Man saknar Hkp med ubåtsjaktskapacitet. Det är inte osannolikt att man hade kunnat nå bättre framgång i den
gamla organisationen.
Hade det gjort skillnad om den svenska allmänheten
hade varit lite mer observant?
Nu hade miniubåten
lite tur i oturen. Otur att en gammal sjöbjörn upptäckte den, men tur att
stekarna inte fattade ett dyft om vad de såg. Det är ju fortfarande så att
allmänheten ser vissa företeelser, men man kopplar inte längre.
FRA spelar som alltid
en nyckelroll och är mycket kompetenta. Dock är det boots on the ground som
gäller när FRA väl har pejlat in suspekta ryska turister i skärgården.
Historien ovan är
sammansatt genom användande av diverse öppna källor, antaganden och egen fantasi.
Jag kan rekommendera att följa @oplatsen och @jagarchefen på twitter för
träffsäker information i ”realtid”.
Undertecknad försöker också bidra. Följ mig gärna på twitter (@LiketErik)
Uppdatering:Tillägg med karta utvisande Försvarsmaktens operationsområde, samt undervattenskablar. Via @vpkivimaki
Med all säkerhet
kommer jag ha fel när vi sitter med facit i december; man kanske aldrig
upptäcker när Triton-2 hämtas hem……