Jurist i Spanien

Adlibris

söndag 18 september 2016

Muslimska brödraskapet bygger moské i Rinkeby

Eller egentligen är det iFIS (islamiska förbundet) som ligger bakom det. Denna organisation är dock muslimska brödraskapets svenska avdelning. Jag har skrivit en del om iFIS tidigare.

Man skall även få ytterligare en moské i Rinkeby, som en del i mångkulturellt centrum. Bakom mångkulturellt centrum ligger föreningen islamiskt kulturcentrum. Så hur månget mångkultur det blir vette tusen, verkar snarare som singelkultur. Har inte hittat ngt om synagogor eller hinduiska tempel i detta nya hus. Ej eller om andra ku,turer om man lämnar det religiösa åt sidan. Men för islamisterna sker ju en total sammanblandning av kultur och religion. Mångkultur på nysvenska innebär tydligen singelreligion.

Låter islamiskt kulturcentrum bekant?
Jo de var med i uppdrag granskning 2012 http://www.svt.se/ug/besoket-i-rinkeby-moske-ord-for-ord

Bygglovet har nu tagits av politikerna i stadsdelsnämnden under ledning av Miljöpartisten Awar Hersi (som bl.a. Hänger med Mustafa Omar från iFIS)




http://bygg.stockholm.se/Alla-projekt/rinkeby-alle/?acceptcookies=true

Vem finansierar denna moské?
En ledtråd hittar vi i SvD från 2013


http://www.svd.se/en-moske-blir-till

Qatar har precis som Saudi en mkt konservativ variant av islam, salafism. Verkat ju lovande.....

Formellt bedrivs projektet i en insamlingsstiftelse

Där kan man köpa en halv kvadrat för 7000:-, totala kostnaden beräknas vara 70 miljoner. Vilket talar för att en del extern finansiering förekommer. Troligen en del skattemedel och en stor del från utlandet. Jag har försökt gräva fram någon form av redovisning från stiftelsen, men inte hittat det.

Som ett litet PS så avslogs bygglovet på tjänstemannanivå då det ansågs avvika för mkt från stadsbilden, men politikerna dunkade igenom det.



Sammanfattningsvis byggs nu en stor och en liten moské i Rinkeby, troligen kommer de ha salafistisk inriktning med tanke på att Qatar har varit där och islamiska kulturcentrums historia, samt att iFIS är inblandade.

Vad var numret till Monas hjälplinje nu igen?







15 kommentarer:

  1. "I Pakistan fanns år 1950 ungefär 200 religiösa rabbelskolor, så kallade madrasas. I dag har Saudiarabien fått upp siffran till 20 000!"

    Jan Guillou 2008
    http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/janguillou/article11511163.ab

    På den tiden journalister lite då och då sysslade med journalistik.

    SvaraRadera
  2. Namnet rinkeby vill jag minnas kommer av att det under typ vikingatiden fanns någon form av förläggning med soldater där. Passar ju bra.

    SvaraRadera
  3. Rimligtvis är nästa separatistiska idé att anordna en folkomröstning att Rinkeby ska bli en egen kommun, och avklyvas från Stockholm. Rinkebyborna kommer att rösta för, alltså männen i skägg inkluderat klanen, och Stockholms övriga invånare kommer yrka bifall och känna sig lättade, det låter som ett skämt med skulle vara fullt möjligt, för med en moske kommer Muhammedanerna att vinna mer mark, och ärligt talat, vem bryr sig, vill våra politiker har det så så varför inte, i detta hänseende är det kanske mindre lämpligt med kommunal polis, men vi kommer ju få tjänstemannasidan i ny tappning, skola, hemtjänsten, socialtjänst, parkförvaltning, gator och torg, bygglov och kultur, varför inte ge dem chansen :-) Sedan är det så klart frågan om skattekraften, men den bör öka, om det betalar till sin egen ordning, det är något visst med globalisering, och sätter allt normalt tänkande ur spel, grundfrågan med en nationalstat är att alla betalar, men om vi nu upplöser nationalstaten, så upphör rimligtvis våldsmonopolet, vilket det redan gjort därute, och så slipper man ju också att betala skatt, så det ser ganska bra ut, nästa steg är att göra som Östeuropa, Israel och rum, och bygga en mur, och se till att ingen jävel kommer in genom porten för att söka skydd, med kaoset utanför :-)

    Ironi ska inte underskattas som pedagogiskt instrument.
    S.W

    SvaraRadera
  4. Arikel från Svensk tidskrift anno dazumal, om voteringsordningar, eftersom det är detta som DÖ egentligen handlar om, och som de ska försöa mygla in, so oder so, i vår Riksdagsordning, dvs se till att SD inte kan rösta (kontraproposition) på en annan konstellations förslag, och eftersom denna lilla detalj, voteringsprincip, inte anses vara av någon särskild vikt, så tänker de sannolikt mygla igenom detta internt med enkel majoriet före nästa val, och det handlar alltså mindre om statsministeromr´östning och mer om budgetomröstning, för kirrar det inte detta, kan inte Ohlsson bli utrikesminister, vilket är målet, och då kan inte Fp ha stöd av SD, alltså måste en ny alliansregering kunna väljas utan SD, och då måste de fibbla med propositionsordningen, om sedan S går med på detta är oklart, i vart fall var akb chefsmyglare för moderaterna före valet, och det läckte bara lite från Lööf, i brist på annan källa. Vad stormyglarna inte tänkte på, är vad som händer om SD får udda antal mandat :-) och de bägge övriga konstellationerna blir lika, då får vi tillbaa lotteririksdagen, och Löfven kan göra en Palme :-) Det vore rätt år moderaterna, eller i vart fall Folkpartiklarnas socialliberala falang, för inget tror väl att Birgitta inte vill bli regent, och eftersom hon tar avstånd från SD, så kan hon inte bli regent, dvs om hon inte har en plan för att runda regelverket :-) Det blir en magiskt föreställning. detta var alltså lite funderingar inför reformen 1970 och 1974.

    http://www.svensktidskrift.se/arkiv100/1967/26%20Parlamentarisk%20beslutsordning%20och%20voteringsmetod.txt

    PARLAMENTARiSK BESLUTSORDNING OCH VOTERINGSMETOD
    Av direktör TOLLE RAMSTEDT. Förf. som f. n. är informationschef
    i Sockerbolaget har tidigare bl.a. varit bitr. sekreterare i
    riksdagens andra kammare och har på uppdrag av den
    tidigare författningsutredningen företagit en undersökning av parlamentarisk beslutsteknik i olika länder.

    Vid en författningsrevision aktualiseras även frågan om
    våra parlamentariska besluts- och voteringsformer - och
    därmed också motsvarande regler i de kommunala organen
    liksom i det fria och frivilliga föreningslivet. Kan de
    bibehållas, eller bör de ändras? Med anknytning till hit-
    tillsvarande svensk praxis och författningsdebatt.

    I vår demokrati ansluter vi oss principiellt till majoritets-
    principen: Det yrkande som omfattas av den större delen skall
    betraktas som samtligas beslut.

    Följes alltid denna princip i praktiken? Kan den över huvud taget
    följas i alla lägen? Leder kanske rentav perfektionistens krav
    på millimeterrättvisa till sådana praktiska orimligheter att man
    mer eller mindre tvingas att tumma på principen?

    Eller kan man - utan att hamna i ett voteringstekniskt kineseri
    - finslipa de parlamentariska tekniska instrumenten och smidigt
    anpassa beslutsreglerna i syfte att alltid "garantera" majoritets-
    beslut? Det kan finnas anledning att diskutera några sidor av detta problem inför den förestående författningsrevisionen, vilken uppenbarligen måste komma att beröra även denna del av de parlament-
    ariska spelreglerna.

    f.f

    SvaraRadera
  5. Majoritetsprincipen och voteringens problematik

    Då de röstande i ett beslutande organ vid sitt ställningstagande
    i ett ärende har att välja mellan två möjligheter, ett antingen-eller,
    innebär det inga problem att så utforma beslutsanordningen att det
    ur en omröstning framkommer en absolut majoritet till förmån för
    en av de två föreliggande möjligheterna (naturligtvis med reservation
    för att resultatet kan bli lika rösttal, varvid särskilda regler
    måste gälla).

    Men om det finns fler än två möjligheter att välja mellan,
    uppstår frågan hur man skall gå till väga för att finna ut
    vilket alternativ som har flertalets stöd.

    Hur skall alltså flera röstande välj a ett bland flera alternativ?

    Svensk beslutsteknik
    I Sverige försöker vi lösa detta problem genom en uteslutningsmetod,
    en variant av den s. k. eliminationsmetoden. Härvid förelägges
    alternativen till omröstning så, att de röstande får ta ställning
    till två yrkanden i sänder - bifall till det ena = avslag på det andra.

    Undan för undan elimineras på så sätt ett yrkande tills det återstår endast ett yrkande, vilket blir församlingens beslut.

    Men i vilken ordning skall yrkandena tagas upp till votering?
    Och vem eller vilka skall bestämma detta? Detta är en fråga av
    största betydelse -- voteringsproblemet över huvud är till väsentlig
    del ett problem om ordningsföljden vid omröstningar rörande varandra uteslutande yrkanden. (det är därför det ofta är kattrakande om talman vid viktiga omröstningar, eftersom talmannen bestämmer propositionsordning och är så kallade chefsmyglare, min anm)

    I vårt land bestämmes denna ordningsföljd av talmannen/ ord-
    föranden. Det sker genom det s. k. acklamationsförfarandet
    som inleder beslutsprocessen och som innebär att talmannen/
    ordföranden ställer proposition på framställda yrkanden,
    dvs. beträffande varje yrkande för sig frågar de röstberättigade,
    om det bifalles.

    Talmannens tolkning av deltagarnas svar på acklamations-
    propositionerna är avgörande för voteringsordningen.
    Det yrkande som han "hör ja på" blir sålunda huvudförslag i
    huvudvoteringen respektive i den eller de förberedande voteringar/
    kontrapropositionsvoteringar, som föregår huvudvoteringen.

    Antalet voteringar kan bli högst en (1) lägre än antalet föreliggande
    yrkanden. Då fyra yrkanden föreligger, kan, om så begäres,
    tre voteringar erfordras, alltså två förberedande voteringar samt huvudvoteringen.

    Exempel:
    Av de fyra yrkandena A, B, C och D finner talmannen/ordföranden
    vid acklamationen A vara antaget. Votering begäres. Motförslag (kontraproposition) till A slall nu utses.

    Härvid finner talmannen/ordföranden C antaget. Återigen begäres votering.
    En förberedande votering måste då företagas mellan å ena sidan C och
    å andra sidan B eller D för utseende av motförslag till A.

    Härvid måste sålunda först B och D ställas mot varandra (genom acklamation eller votering). Det yrkande som segrar ställes i
    förberedande votering mot C; det yrkande som vinner denna votering går upp i huvudvoteringen mot A; huvudvoteringens resultat blir beslutet i
    frågan.

    f.f

    SvaraRadera
  6. Riksdagen normgivande
    Riksdagens besluts- och voteringsordning, vars huvuddrag här ovan
    har tecknats, har satt sin prägel inte endast på de kommunala
    beslutande organen.

    Den stora vördnad som vi känner för våra offentliga institutioner har kommit oss att även i vårt fria och frivilliga föreningsliv i stort sett tillämpa samma parlamentariska metoder och följa samma ceremoniel
    som vi känner från riksdagen.

    Riksdagens beslutsregler är naturligtvis inte juridiskt bindande för
    enskilda organisationer och sammanträden. I princip är sammanträdet sin egen herre.

    Men den nimbus, som omger de parlamentariska tekniska reglerna, har lett till att man i vida kretsar i föreningslivet skulle betrakta avsteg från
    riksdagens beslutsregler som "olagliga". stelbent parlamentarisk vokabulär
    Det betyder inte att vår beslutsordning skulle sakna kritiker.

    I själva verket har det i den statsvetenskapliga och politiska debatten
    liksom inom folkbildningsarbetet och föreningsvärlden under årens
    lopp förekommit många inlägg med kritiska synpunkter på beslutsreglerna och deras praktiska tillämpning och med mer eller mindre konkret utformade reformförslag.

    Man har t. ex. riktat anmärkningar mot vad som kanske kan tyckas vara utanverk - nämligen det svårbegripliga, högtidliga och stela i terminologien:

    (som sossar och moderater bara älskar eftersom normalt funtade människor inte begriper ett svatt, vilket alltså är meningen, och inte ens acklamtion begriper folk vad det är, men allt annat går det bra att modernisera, min anm)

    "Den som vill att kammaren bifaller utskottets hemställan
    röstar ja.

    Den det ej vill röstar nej.

    Vinner nej, har kammaren följaktligen bifallit den
    vid utskottets utlåtande fogade reservationen au fru N. N."

    Andra beslutsfraser går i samma stil.
    De är ofta tungrodda, och de tämligen ålderdomliga formuleringarna fyller knappast de krav på enkelhet och klarhet som det i andra sammanhang anses vara angeläget att sträva efter. (Den här citerade voteringspropositionen - som alltså vunnit efterföljd i kommunala församlingar och i många
    föreningar - kan för övrigt få egendomliga verkningar:

    Den kanleda till att man skall rösta nej för att bifalla ett yrkande och ja föratt avslå det, nämligen i det fall att talmannen/ordföranden funnit
    ett avslagsyrkande vara antaget.)

    En sådan ordning kan vålla besvär inte endast för nybörjaren.
    Det kan visserligen sägas att erfarna riksdagsmän och kommunalmän inte behöver ha några problem med att förstå vad saken gäller.

    Men varför skall de begagna en så stelbent vokabulär - för övrigt inte endast i voteringssammanhang?
    f.f

    SvaraRadera
  7. Den behövs inte för att beslutssystemet skall fungera. Men den sprider sig - ofta med parlamentarikernas egen benägna medverkan - till andra områden av samhällslivet och lämnar där betydande bidrag till skapande av onödig formalism i de sammanträdestekniska umgängesformerna.

    "Ren" votering - slutomröstning
    Kritik har vidare riktats mot själva det sätt, på vilket yrkanden vid votering ställes mot varandra. Man pekar sålunda på det egendomliga i att votering i Sverige kan ske mellan två positiva yrkanden
    med därav följande risker för snedvridning av beslutsprocessen.

    En sådan ordning är vi- och finnarna - ensamma om. I andra
    länders parlament och i internationella organisationer har man en
    s. k. ren voteringsmetod: Ett positivt yrkande ställes alltid mot avslag.

    Den tidigare författningsutredningen har i sitt förslag till ny
    riksdagsordning (SOU 1963: 16 och 18) såtillvida tagit ställning i
    denna fråga att man föreslår införandet av särskild slutomröstning
    vid avgörande av lagärende.

    För hittillsvarande svensk parlamentarisk beslutsordning är det
    karakteristiskt att man i lagfrågor fattar blott delbeslut men inte nå-
    got beslut om lagen såsom sådan.

    Man beslutar alltså om de enskilda paragraferna var för sig men inte om lagen i dess helhet.

    Visserligen kan det sägas att ett lagförslags öde i praktiken oftast
    blir beroende av den paragraf, varom först uppstår överläggning.
    Eller rättare sagt:

    Beslutet rörande denna paragraf blir vägledande för kammarens ställningstagande till de följande paragraferna. Men riksdagens
    kamrar - och, på motsvarande sätt, kommunala församlingar och föreningsmöten etc. - är inte på något sätt bundna härvidlag. Det är fullt möjligt dels att besluten rörande de olika paragraferna "går åt olika håll" och att "hoppande majoriteter" åstadkommer en lag, vars skilda paragrafer så strider mot varandra att lagen måste bli en nullitet, dels att det föreligger majoritet för varje enskild paragraf men ej för lagförslaget i dess helhet.

    Författningsutredningens förslag går ut på att riksdagen i fråga
    om lagärenden, som uppdelats på delbeslut, skall besluta om antagande eller förkastande av lagförslaget i dess helhet sådant det föreligger efter delbesluten. Genom ett sådant förfarande, som överensstämmer med internationell parlamentarisk beslutsordning, erhålles - understryker utredningen - garanti för att det finns majoritet för lagförslaget.
    f.f

    SvaraRadera
  8. Föreningsproblem
    Motsvarande problem uppkommer ofta i föreningslivet. Majoriteten
    vid ett sammanträde är kanske i princip positiv till t. ex. antagande av ett uttalande i en betydelsefull föreningsangelägenhet eller till
    beviljande av ett större anslag för upprustning av föreningslokalerna.
    Men när man tagit ställning till de olika delfrågorna, visar det sig att
    ett antal medlemmar, som från början varit inriktade på ett positivt beslut, inte vill vara med längre. Det behöver inte betyda att de
    har ändrat uppfattning i sak.

    Men deras eget förslag och det förslag, som de omfattat i andra hand, har kanske fallit bort under beslutsgången. De anser att det beslut som mötet nu kommit fram till avviker så mycket från deras eget yrkande att de föredrar avslagsyrkandet. De hade godtagit en resolution, om inte en viss passus ändrats, och de hade accepterat anslaget, om det hade disponerats på ett annat sätt. Men nu vill de inte vara med längre - hellre rent avslag än bifall till vad mötet kommit fram till.

    Dessa mötesdeltagare måste rimligtvis ha rätt att påverka beslutet
    - på samma sätt som riksdagsmän i motsvarande beslutssituation enligt författningsutredningens ovan refererade förslag. Det kan ju tänkas att de tillsammans med dem, som från början varit inställda på avslag, utgör majoriteten av de beslutande. Och majoriteten skall fälla utslaget.

    Praktiskt kan man förfara så, att ordföranden efter genomgången av de
    olika delfrågorna med därtill hörande särskilda yrkanden (resolutionens olika avsnitt, anslagets fördelning på skilda delposter etc.) tar upp frågan om definitivt ställningstagande i ärendet i dess helhet sådant det då föreligger. Han ställer sålunda proposition på bifall till och avslag på resolutionen etc. i den form den har efter delbesluten rörande föreliggande ändringsförslag.

    Denna ordning - som under senare år torde ha vunnit insteg på
    sina håll i föreningslivet - kan vara nödvändig också i sådana frågor om avgifter, anslag o. d., i vilka de olika yrkandena skiljer sig från
    varandra endast beträffande beloppens storlek. Det är inte alls säkert
    att de, vilkas yrkanden faller bort under beslutsgången, i andra hand
    röstar med det närmast högre eller det närmast lägre beloppet.

    Det kan mycket väl hända att en förslagsställare vill ha antingen ett
    ordentligt tilltaget anslag eller också inget anslag alls.
    f.f

    SvaraRadera
  9. Andra voteringsmetoder?

    Kritiken mot den nuvarande svenska beslutsordningen har även berört
    den voteringsmetod som följes - eliminationsmetoden.

    Det har om denna sagts bl. a. att den lockar till och framtvingar manövrer. Och det har ifrågasatts, om man inte genom att begagna någon
    annan voteringsmetod kunde komma ifrån dessa olägenheter.

    Därvid har uppmärksamheten kommit att riktas mot seriemetoden, som är den internationellt sett mest förekommande (eliminationsmetoden begagnas, i olika varianter, endast i engelskspråkiga länder samt i Finland och Sverige).

    Skillnaden mellan de båda metoderna kan i korthet uttryckas sålunda:

    Antagande av ett yrkande innebär enligt seriemetoden att alla övriga yrkanden bortfaller, enligt eliminationsmetoden att ett av
    de övriga bortfaller.

    Vid seriemetoden innebär sålunda en omröstning alltid ett absolut ställningstagande. (tydlighet =ansvar = mindre risk för fiffel, min anm)

    Om det förslag, som först ställes under omröstning, får fler
    ja- än nej-röster, är det antaget; övriga förslag har fallit. Har förslaget däremot stannat i minoritet, är det förkastat. I så fall går man
    vidare till nästa förslag, om vilket votering sker på samma sätt. Man
    fortsätter så tills ett av förslagen fått majoritet. Har även det näst
    sista förslaget erhållit fler nej- än ja-röster, anses det sista förslaget
    - vanligen status quo i ärendet - antaget.

    Är denna metod att föredraga framför den metod vi nu använder?
    Onekligen har seriemetoden vissa företräden. Den är således lättfattlig och tekniskt okomplicerad, vilket man inte kan säga om eliminationsmetoden.

    Men dessa förtjänster måste i alla fall väga lätt när man ställer
    dem mot seriemetodens avigsidor.

    Det betecknande för seriemetoden är att man omedelbart när det
    första yrkandet kommer under votering måste bestämma sig för att
    rösta absolut - för eller mot detta yrkande. Antag att man har subsidiär preferens för detta yrkande.

    Det finns då ingen möjlighet att ge uttryck åt denna mening. Röstar
    man för yrkandet, kan man gå miste om chansen att föra det yrkande till seger som man helst skulle se bifallet.

    Om man röstar mot yrkandet, kan det hända att
    något förslag, som man absolut motsätter sig, vinner - kanske
    med hjälp av röster, med vilka man kunnat förena sig för att få
    majoritet för sitt subsidiära yrkande.

    Det ligger sålunda i seriemetodens natur att ett yrkande kan
    falla utan att det har tagits upp till votering.

    Vid eliminationsmetoden är det de röstande själva
    som - genom en enkel anmälan - bestämmer vilka yrkanden som skall ställas under omröstning.

    Det betyder att de subsidiära preferenserna har större möjligheter att på-
    verka besluten vid eliminationsmetoden och att de röstandes bundenhet blir mindre.

    Man torde därför kunna säga att eliminationsmetoden - även om den kan vara svårbegriplig och i praktiken komplicerad - är att föredraga framför seriemetoden och att vi sålunda även i framtiden bör hålla oss till den.
    -------------------------------------slut

    SvaraRadera
  10. det är lite detta det handlar om avs statsbudgeten dels om det ska vara möjligt att bryta ut olika förslag, vilket s onekigen gjorde 2010 med stöd av sd, men även i fråga om hus SD gör vid votering mellan olika budget-propar, dvs om de ska kunna rösta först på sin egen budget och sedan när denna eliminerats av de övriga, för möjliget att rösta på det förslag de tycker är minst dåligt, och det är här skon klömmer lite, de övriga partierna vill sas genom votering, votera bort SD röster inför slutvotering, så att SD inte kan fälla budgeten, dvs fälla regeringen, och här har Ohlson tagit ställning.

    Den enda vettiga demokratiska inställningen är naturligtvis att tänka förbi SD och tänka förbi sina egna intressen, en majoritet i Riksdagen, låt vara för att utmana, S+ SD eller M+ SD ska alltid, givet att de har majoritet, kunna idka majoritetens vilja och fälla, allt annat är demokratiskt livsfarligt, och kan bara leda oss ännu mer åt pepparsvängen,
    om S lägger ett knasförslag, tex att kvotera styrelser men inte partier eller fackföreningar, så är detta ett brott mot äganderätten, så vore det unikt för Sverige, om förslaget inte kunde fällas av majoriteten, och lika dant är det med statsbudgeten, eftersom borgarna inte vill ha makten, så accepterar de budgeten, men om det det blir lika mandat 2018, dvs SD få udda mandat, så är det inte självklart att Löfven ska kunna sitta kvar, bara för Ohlson är känslig, för att för parlamentariskt stöd för något hon tycker är rätt. Dvs SD kan lägga ner är rösta för ett förslag, och det blir underligt om de förhindras från detta, eller snarare, då lägger de ingen egen budget som går att eliminera, och väntar på slutvotering :-) och fäller regeringen, Tjosan, regeringen avgår och valde talmannen ska hitta en ny, med en mer aptitlig budget, så hur mycket myglarna än försöker, så kommer de inte åt problemet, att väljarna har röstat in SD med besked, och att partiet kommer att vara större nästa val än föregående, och att utjämningsmandaten gynnar stora partier, varför S och M kommer att blöda mest, avseende andel mandat, dvs knapptryckarkompaierna kommer att minska och SDs öka.

    Akb måste ta flaggen, annars är hon rökt, inte fyra år till med Löfven :-) och i första hand kommer de att försöka bilda en allians, med gemensam budget, och denna budget kan ju SD fälla i slutvotering, om S är bättre, och detta avgärs delvis av C samt om den socialliberala falangen vinner inom FP, och tidigarelägger valet, och man kan nästan hålla tummarna, inte för att det är bra att Björklund byts ut, utan för att det kommer att bli så otroligt underhållande, Ohlsons man är ju statsvetare, så det skulle vara av intresse med lite diskussion utanför skrået, om hur de tänkt sig med voteringsreglerna, det är faktiskt inte helt oväsentligt, i en demokrati, om alla röster räknas eller om det finns vissa djur som är mer jämlika än andra. S.W

    SvaraRadera
  11. det är lite detta det handlar om avs statsbudgeten dels om det ska vara möjligt att bryta ut olika förslag, vilket s onekigen gjorde 2010 med stöd av sd, men även i fråga om hus SD gör vid votering mellan olika budget-propar, dvs om de ska kunna rösta först på sin egen budget och sedan när denna eliminerats av de övriga, för möjliget att rösta på det förslag de tycker är minst dåligt, och det är här skon klömmer lite, de övriga partierna vill sas genom votering, votera bort SD röster inför slutvotering, så att SD inte kan fälla budgeten, dvs fälla regeringen, och här har Ohlson tagit ställning.

    Den enda vettiga demokratiska inställningen är naturligtvis att tänka förbi SD och tänka förbi sina egna intressen, en majoritet i Riksdagen, låt vara för att utmana, S+ SD eller M+ SD ska alltid, givet att de har majoritet, kunna idka majoritetens vilja och fälla, allt annat är demokratiskt livsfarligt, och kan bara leda oss ännu mer åt pepparsvängen,
    om S lägger ett knasförslag, tex att kvotera styrelser men inte partier eller fackföreningar, så är detta ett brott mot äganderätten, så vore det unikt för Sverige, om förslaget inte kunde fällas av majoriteten, och lika dant är det med statsbudgeten, eftersom borgarna inte vill ha makten, så accepterar de budgeten, men om det det blir lika mandat 2018, dvs SD få udda mandat, så är det inte självklart att Löfven ska kunna sitta kvar, bara för Ohlson är känslig, för att för parlamentariskt stöd för något hon tycker är rätt. Dvs SD kan lägga ner är rösta för ett förslag, och det blir underligt om de förhindras från detta, eller snarare, då lägger de ingen egen budget som går att eliminera, och väntar på slutvotering :-) och fäller regeringen, Tjosan, regeringen avgår och valde talmannen ska hitta en ny, med en mer aptitlig budget, så hur mycket myglarna än försöker, så kommer de inte åt problemet, att väljarna har röstat in SD med besked, och att partiet kommer att vara större nästa val än föregående, och att utjämningsmandaten gynnar stora partier, varför S och M kommer att blöda mest, avseende andel mandat, dvs knapptryckarkompaierna kommer att minska och SDs öka.

    Akb måste ta flaggen, annars är hon rökt, inte fyra år till med Löfven :-) och i första hand kommer de att försöka bilda en allians, med gemensam budget, och denna budget kan ju SD fälla i slutvotering, om S är bättre, och detta avgärs delvis av C samt om den socialliberala falangen vinner inom FP, och tidigarelägger valet, och man kan nästan hålla tummarna, inte för att det är bra att Björklund byts ut, utan för att det kommer att bli så otroligt underhållande, Ohlsons man är ju statsvetare, så det skulle vara av intresse med lite diskussion utanför skrået, om hur de tänkt sig med voteringsreglerna, det är faktiskt inte helt oväsentligt, i en demokrati, om alla röster räknas eller om det finns vissa djur som är mer jämlika än andra. S.W

    SvaraRadera
  12. Antingen kommer vi få ta tag i Islam eller så kommer våra barn tvingas till det. Jag föreslår att barnen får ta tag i det vi ställt till med.

    SvaraRadera
  13. we tried to kill them with kindness
    https://youtu.be/_DzjFKhTMkE?t=186

    why don't birds fly ? smile or die
    https://youtu.be/1pbM9DMg1Mo?t=18

    Piss in the water
    https://youtu.be/dqjzquzFSMg?t=180

    we need flyers not stanbyers ( ..hur många fransmän krävs för att försvara Paris )
    https://youtu.be/3fUktrwSQiI?t=147

    /L'oreal

    vem vet kanske fattar barnen... ;-)
    https://youtu.be/gbwdAh-5gO8?t=37

    ett gammalt särintresse
    https://youtu.be/rwFm-BgeU9M

    SvaraRadera
  14. Terminologisk precisering, i fallet med talman står sannolikt valet mellan tvåå kandidater, liksom vid votering av regeringschef, dvs det är att välja mellan A eller B, eftersom inte SD kommer att kandidera.

    I förtroendeomröstningen av statsministern är det en runda
    Har kammare förtroende eller inte för regeringschefen?
    rödgröna - JAAAAAAAAAA
    alliansen - NEEEEEEEEEJ
    SD ?

    Om Sd har udda mandat, kan det sluta med kvitt mellan de bägge röd/blå lagen, öhhh, vad gör vi då.

    SD kan under alla omständigheter välja:
    JAAAAA
    NEEEEJ
    lägga ner,
    Lägger SD ner, sitter Löfven kvar om rödgröna är största block, annars blir det lite märkligt, om inte Löfven avgår, men det är fullt möjligt eftersom han inte har majoriteten mot sig, dvs accepteteras av SD.

    Sitter han kvar behöver inte kammaren välja ny statsminister, och blir han bortvoterad av genom att SD + Alliansen röstar bort honom, så blir det val av ny regeringschef, och då är det akb mot Löfven, och härvinner den kandiat som samlar flest röster, dvs SD kan lägga ner, den som får flest röster, eller snarare minst röster mot sog, blir statsminister, det går att bli vald med en röst, om alla andra lägger ner.

    Sedan ska det myglas om statsbudgeten, och det är nu det blir trickigt, eftersom det kommer att vara minst tre budgetar och inte fullständigt klart vems som är huvudproposition, om statsministern alltså avgått.

    Kontrapropositionsvotering
    är en metod
    för votering
    som kan användas om
    det finns fler än två likvärdiga yrkanden.

    Förberedelse (fastställande av propositionsordning)

    Alla yrkanden som finns ställs mot varandra.
    talmannen gör en bedömning av hur stort stöd varje förslag har och anger vilket som är att betrakta som huvudförslag.

    Om någon då begär votering är nästa steg att utse motförslag till huvudförslaget.

    De yrkanden som inte blivit huvudförslag ställs mot varandra
    på samma sätt som tidigare där ett förslag ställs mot det andra genom att antas vara motförslag.

    Om någon begär votering inleds kontrapropositionsvotering.
    Om det bara finns två alternativa motförslag ställs de mot varandra i en votering och det vinnande förslaget blir motförslag till huvudförslaget.

    Om det finns tre eller fler alternativa motförslag är det motförslag som talmannen angivit huvudmotförslag som ställs mot övriga.
    Kammaren ska nu välja ett motförslag till huvudmotförslaget.
    De kvarvarande förslagen ställs mot varandra tills ett motförslag kan ställas mot huvudmotförslaget. Vid behov upprepas processen i flera steg.
    SD kommer att få sitt motförslag bortvoterat initialt, och kommer som seden lär sedan rösta på det förslag de anser vara minst dåligt.
    S.W

    SvaraRadera
  15. Det är detta allt handlar om, vilken budget kommer sd att stödja, så tidigare voteringar är inte så viktiga, för sd, det kommer ändå att bli bortspelade, med det blir likväl ett triangeldrama, eftersom både s och m är skoningslösa myglare sedan ungdomsförbundstiden, så ingen litar på den andre, dvs det blir fångarnas dilemma. Så det är nog bara att ta det pianom, SD har utslagsröst, och fäller den budget de ogillar, och de andra blocken kan bara göra som 2014, dvs att sesig besegrade och lägga fram uppsplittade budgetar för att inte göra SD till enväldig domare :-)
    dvs den budget vinner som får det andra lagets tysta medgivande genom att endera lägga ner, eller lägga uppdelade budgetar inom resp konstellation.

    Kontrapropostionsordningen är alltså inte oviktig, och det är väl här det blir kattrakande inom alliansen om budgeten, eftersom det ska kompromissas på kort tid och den som för dessa förhandlingar får inte bli kokt och stekt av sina egna när det brakar löst.

    Till detta kommer mp som inte är helt pålitliga, så det kommer att bli en mygelfest av guds nåde vid jämnt valutslag, och demokratisk driftkuku, eftersom malla är beroende av sd, genom att visa att de inte är beroende, eftersom det inte går att förbjuda sd att rösta på ett annat förslag, för att svinhugg går igen. Den där matchen har bara börjat och kommer bli storslagen retorik, hur man ska söka makten utan att vara beroende av sd.
    Lycka till, väljarna avgör. Udda eller jämt, det är frågan, bland flera.
    S.W

    SvaraRadera