Dumb money-århundradets bedrägeri

Idag kan man bli dollarmiljardär utan att egentligen satsa något kapital, uppfinna eller producera något. Allt handlar om att ha rätt kontakter med tjänstemän som förvaltar pensionskapitalet.

I korthet fungerar delar av den finansiella sektorn såhär:

Pelle Plutt tvingas varje år spara pengar till sin pension; dels genom avsättningar till staten och arbetsgivarens pensionsavsättningar, dels genom privat pensionssparande (som ofta framställs som något nödvändigt). I världen finns det miljarder med Pelle Pluttar, vilket gör att det finns ofantligt mycket pengar som pumpas in i pensionskapitalkarusellen. Vart tar då dessa pengar vägen? De sitter ju inte på något bankkonto och tickar ränta. Jo, de hamnar i händerna på olika förvaltares tjänstemän. Observera att Pelle Plutt nu inte har någon kontroll över hur pengarna används.

Dessa förvaltare är alltså tjänstemän som helt saknar en ägarstyrd piska bakom sig. Pelle Pluttarna kan ju inte ifrågasätta vad pengarna används till. Nå, tillbaka till den linjära beskrivningen.

Pensionsjätten X har nu fått några miljarder inbetalade till sig och tjänstemannen Frasse undrar vart alla dessa pengar ska ta vägen. Frasse blir uppringd av Bosse som jobbar på en bank. Bosse säger att han minsann håller på att starta en ny pensionsfond; ”Rigor Mortis 2060”. Frasse tycker det låter toppen, och efter en champangedränkt tur på stan så skakar de hand på att Frasse sätter in 3 miljarder i Bosses fond. Frasse har nu investerat 3 miljarder och får en fet bonus. Bosse blir i sin tur bjuden på en ännu festligare övning i New York med några amerikanska lirare, Tom & Jerry. Dessa har startat en ny fond som heter ”Stella Polaris Sucker”. Bosse sätter raskt in några miljarder där och hämtar ut en fet bonus. Tom & Jerry sitter nu på 15 miljarder (Pelle Pluttarnas pensionspengar) och tänker att fastigheter verkar ju vara en toppengrej. Som av en händelse blir de bjudna till Hawaii av Gecko som just startat en fastighetsfond. Tom & Jerry skottar in några miljarder i Geckos fastighetsfond, samtidigt som de lyfter några procent på kapitalet som betalats in till deras egen fond.

Gecko måste nu köpa lite fastigheter och har hört att den svenska marknaden är stabil och fin. Han träffar en gammal polare från Goldman i en hiss på Manhattan. Denna filur, Rich, håller på att avveckla en fond (det var förutbestämt att den skulle avvecklas efter 7 år) på den svenska fastighetsmarknaden och ska sälja ut några feta fastigheter mitt i Stockholm. Geckos fastighetsfond köper raskt hela klabbet och är sjukt nöjd. Rich cashar in eftersom Gecko betalat mer än vad Rich gjorde för sju år sedan. Även Gecko sitter och mjölkar fonden på någon procent om året i förvaltararvode i väntan på att sälja hela klabbet till någon annan, pensionskapitalfinansierad, nystartad fastighetsfond.

Utmed hela vägen har även småspelarna i form av advokater, finansiella rådgivare och andra konsulter mjölkat pensionskapitalet på några procent. De sk förvaltarna tar ingen risk. Tvärtom, de mjölkar utan ansträngning det ägarlösa pensionskapitalet på enorma belopp.

Hade dessa pengar haft ägarstyrning hade det inte funnits en chans att några tjänstemän hade kunnat tjäna miljarder dollar för att byta ”investeringsobjekt” med varandra i sjuårscykler.

Cirkeln är sluten. Pelle Plutts pengar har köpt fastigheten han bor i. Eftersom pensionskapitalet är ett enormt pyramidspel där nya pengar konstant pumpas in, kan the olika investerarna fortsätta köpa varandras fonder var sjunde år.

Hur kunde det gå så här illa? En olycklig kombination av totala avregleringar på finansmarknaderna, kombinerat med den enorma hetsen att pensionen tryggas genom inbetalning av pengar till ansiktslösa fondförvaltare.

I framtiden är jag säker på att man kommer undra hur tusan man lät en liten klick mjölka dessa enorma belopp ur den stora massans plånböcker. Detta är århundradets bedrägeri.

Som alla pyramidspel kommer även denna pyramid att kollapsa, frågan är bara när.