Kreativitet som lösningen på allt?

I alla olika sammanhang dyrkas kreativiteten. Kreativitet är det nya svarta; guden som skall tillbedjas.

Vi tar det från början: alla är nog ganska överens om att man eftersträvar någon form av resultat när man gör en aktivitet (här bortser jag nu från totalt självförverkligande flum, utan menar någon form av resultat synligt för omvärlden). Hur man når detta resultat är dock en fråga som det finns olika åsikter om.

Den nu förhärskande normen vekar vara att man genom kreativitet når snabba och perfekta resultat. Denna kreativitet behöver inte vara underbyggd av kunskap. Bara man är kreativ uppstår det fantastiska resultat som genom ett trollslag. Detta är naturligtvis rent nonsens. Det finns inget värre än kreativa dumskallar.

Saknar man de nödvändiga färdigheterna, kommer man inte lyckas producera något av värde.

En variant av resonemanget är att ju fler dumskallar som är kreativa ihop, desto bättre blir det. Ordet "gruppdynamik" har blivit kidnappat av flummet. Det går inte att sätta tio apor i en bur och plötsligt, genom en kreativ gruppdynamik, sprutar de ur sig innovationer.

Istället krävs ett ihärdigt och tålmodigt arbete, baserat på empiri, för att komma någonstans. Det var inte så att Edison plötsligt fick en snilleblixt och byggde en glödlampa. Först byggde han tvåtusen stycken som inte fungerade. Av varje försök drog han relevanta slutsatser och prövade igen.

Missförstå mig dock inte; kreativitet är bra under förutsättning att den kreative besitter relevanta kunskaper.

Kreativitetssjukdomen går djupt i Sverige.
I platsannonser efterlyses ofta kreativa personer - inte kunniga, kreativa personer. I olika personlighetstest mäts vilka som är påhittiga vilket anses mycket bra. De analytiska personerna placeras i motsatt hörn och blir per definition nedvärderade. På kurser där testen utvärderas är det vanligt att kursledarna raljerande säger något i stil med "och du måste väl bygga dina antagenden på fakta...höhöhö". Dumskallarnas paradis med andra ord.

Inom förskoleverksamheten har Reggio Emilia spridit sig som en löpeld. I korthet går det ut på att man inte behöver lära sig något, ge istället barnen en hög med skräp så skapas underverk. Ingen vikt läggs vid att det som skapas ska bygga på tidigare erfarenheter människosläktet gjort.

Inom skolan finns det dessvärre Waldorfskolor. Totalt humbug som saknar allt vetenskapligt stöd och bygger på magi.... Jo, regeringen har beslutat att skjuta till pengar för att starta den s.k. lärarutbildningen avseende Waldorf igen.

Läs här om Waldorf på VoF:S hemsida.

Otyget frodas även friskt i politiken. På valvakan talar Schlyter om att det varit så mkt siffror, han vill hellre prata om mossa och sol....ridå!


Människan har kommit på en del bra saker, ta tillvara det och bygg vidare. Börja inte från noll.