Skolkommissarie Fridolin

Så var det då dags för den sista dödsstöten mot den svenska skolan. Och marschen mot en genusvariant av DDR har inletts.

Alla ska alltså tvingas gå i skola i 13 år. Låt mig först klargöra en väldigt viktig detalj. Att tvinga folk att befinna sig i en byggnad och kalla denna byggnad för skola, innebär inte att alla kommer lära sig mer. Troligen kommer istället resultaten sjunka i skolan. Det är nämligen så att ganska många ungdomar varken vill, eller behöver gå i gymnasiet. De mår bäst och presterar bäst på andra områden. Det finns ingen som helst anledning att tvinga en kille som så snart som möjligt vill börja som snickare, att sitta och traggla diverse ämnen som på intet sätt kommer gynna honom i hans yrkesval. Framförallt är det helt meningslöst att försöka tvinga honom att få högskolebehörighet. Dömt att misslyckas.

Försök att inse att alla har olika förutsättningar och är bäst på olika saker. Att inte erkänna det är att se ner på dem som inte vill eller kan läsa vidare efter grundskolan. Respektera och uppskatta folk för vad de kan och är bra på. Personligen hyser jag mycket större respekt för en skicklig hantverkare, än en medelmåttig ekonom.

Man skall även tvinga alla barn att gå i förskola. Förskolan är en förvaringsplats för barn. Nivån på ”undervisningen” i förskolan är skrämmande låg. Ett vanligt förfarande är att man lär sig en (!) bokstav i veckan. Matematiken (?) begränsar sig till att det finns ringar och fyrkanter.

Nu en liten anekdot (jag är motståndare till anekdoter för att bevisa en poäng, men nu tänker jag raljera lite ändå). Min äldsta dotter lärde sig läsa vid 4 års ålder. När hon var 5 började hon hitta på egna sagor och skriva böcker. Hon började lösa ekvationer som femåring. Detta kom inte per automatik, utan vi gjorde roliga övningar med henne. T.ex. den spännande övningen ”Mysteriet med vem som har gömt sig bakom X?”

I Skollagen framgår det klart och tydligt att varje barn skall stimuleras efter sina förutsättningar. I femårsgruppen fick hon sitta och färglägga snögubbar, där svårigheten var att rita blått där det stod en etta och gult där det stod en tvåa osv. Det var det mest avancerade ”kalkylblad” de kunde prestera. Läsmässigt fanns det ingenting. Vi fick tjata oss till att dagis köpte in några böcker ur ”Lätt att läsa” serien.

Nu är hon ändå ganska lyckligt lottad som har föräldrar som bryr sig. Vi tjatar och hackar och piskar på lärare och rektorer, tills de presterar lite mer utmanande uppgifter, vi skickar även med egenkomponerade uppgifter till skolan. För övrigt tror jag att ganska många av barnen tycker det är för lätt att sitta och fylla i snögubbar, eller lära sig en bokstav i veckan. Uppgifterna skall alltid vara på gränsen till att de lyckas lösa den. Då växer de. Utmana ungarna!!!!!

Det finns väldigt många begåvade barn som inte har aktiva föräldrar eller lärare, de barnen vantrivs i skolan och är sjukt skoltrötta i tidig ålder, av den enkla anledningen att de aldrig blir utmanade. Det är när barnen är små som det sprakar med synapser i huvudet på dem, ta tillvara på det!

Jag saknar, som alltid, en satsning på att tillvararta de särbegåvade barnens förmågor. Alla ska alltid sänkas till lägstanivån och sen puttra omkring (förintas) där.

I själva verket är jag övertygad om att hela den förlängda skolplikten är ett sätt att trolla bort ungdomsarbetslösheten (som f.ö. löser sig per automatik av demografiska orsaker), för det kommer naturligtvis skapas diverse ytterligare humbugutbildningar så man kan tvinga kvar folk utanför arbetsmarknaden ytterligare några år. Sista steget blir väl att man efter genomförd ”utbildning” anvisar ungdomarna till en arbetsplats på Fabrik 58. Som fågel Fenix reser sig DDR ur askan, men nu något längre norrut.

Den enda variant som borde prövas är att utmana barnen så mycket det går. De som då passar till att läsa vidare, kommer göra det.

Veckan boktips på ämnet blir Johan Norberg’s bok ”Hjärnrevolutionen”

DDR-skolan är här