Jurist i Spanien

Adlibris

onsdag 18 november 2015

72 jungfrur för martyrer?

Man hör ju alltid att ngn som dör som martyr i islams namn skall få 72 jungfrur i paradiset. Bortsett från rimligheten att just jungfrur vore det roligaste och att det inte står vilken art vi pratar om (getter?) kan man fundera på om det verkligen står så i Koranen?

Själv har jag ingen aning då jag inte kan arabiska eller arameiska och inte kan läsa texten på arabiska, vilken är det enda språk som gäller i religiösa sammanhang. Alla andra översättningar är sas oäkta.

När koranen först sägs nedtecknats var arameiska det skriftspråk som gällde. Alla tidigare tolkningar av koranen har gjort som ngn form av tolkning av meningensnarare än de exakta tecknen. 

2000 kom en språkvetare under pseudonym ut med en bok i ämnet. Boken är aldrig översatt från tyska pga rädsla för attacker. 
"Christoph Luxenberg" came out in 2000 in Germany with the title "Die Syro-Aramäische Lesart des Koran" ("A Syro-Aramaic Reading of the Koran")

"Christoph" menar att det är omöjlogt att läsa den ursprungliga texten utan kunskaper i syrisk-arameiska.

Delar av intervju nedan. 

A. - "I began from the idea that the language of the Koran must be studied from an historical-linguistic point of view. When the Koran was composed, Arabic did not exist as a written language; thus it seemed evident to me that it was necessary to take into consideration, above all, Aramaic, which at the time, between the 4th and 7th centuries, was not only the language of written communication, but also the lingua franca of that area of Western Asia."

Q. - Tell us how you proceeded.

A. - "At first I conducted a ´synchronous´ reading. In other words, I kept in mind both Arabic and Aramaic. Thanks to this procedure, I was able to discover the extent of the previously unsuspected influence of Aramaic upon the language of the Koran: in point of fact, much of what now passes under the name of ´classical Arabic´ is of Aramaic derivation."

I korthet menar författaren att det i själva verket handlar om druvor

A. - "We begin from the term ´huri,´ for which the Arabic commentators could not find any meaning other than those heavenly virgins. But if one keeps in mind the derivations from Syro-Aramaic, that expression indicated ´white grapes,´ which is one of the symbolic elements of the Christian paradise, recalled in the Last Supper of Jesus. There´s another Koranic expression, falsely interpreted as ´the children´ or ´the youths´ of paradise: in Aramaic: it designates the fruit of the vine, which in the Koran is compared to pearls. As for the symbols of paradise, these interpretive errors are probably connected to the male monopoly in Koranic commentary and interpretation."

Nåväl, där har ni ursprunget till detta med druvorna isf jungfrur. Som ni förstår kommer man aldrig komma fram till konsensus då koranen är guds sanna ord och många har mkt att förlora på förändrade tolkningar. Siffran 72 vette tusan var den kommit ifrån.

Hela intervjun kan ni läsa här 
http://chiesa.espresso.repubblica.it/articolo/7025?eng=y&refresh_ce

19 kommentarer:

  1. Hej.

    Tack för tips! Har tidigare stött på översättningen/tolkningen att passagen om slöja handlar om att dölja sina behag, alltså en sjal över axlarna och bröstet, men jag har ingen källa.

    I övrigt; det är såhär dogmatism bäst bekämpas (förutom när väpnad konflikt föreligger): med argument och logik inifrån. Själv brukar jag ibland fråga troende om det inte är hybris att tro sig veta guds vilja o/e förstå guds plan.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, lärare

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hur många av världens 1,6 miljarder muslimer behärskar arabiska eller arameiska,och hur många Wahabiter i Saudi Arabien kan arameiska?det blir ju bekvämt för de skriftlärde att pracka på de icke läskunniga sin saning

      Radera
    2. Hej.

      I sanning är det så, som du säger. Troligen läser varken kristna eller muslimer sina skrifter särskilt noga. Mig veterligen varnar dessutom profeterna för tolkningar av vad de sagt, och uppmanar inte till särskilda prästerskap eller byggnader, utan verkar snarare förutsätta ett muntligt, levande, evangelium. Säkerligen just för att försöka motverka vantolkningar och definitivt med hänsyn till att dåtidens kulturer inte direkt var några bokslukare. Trist att den så kallade ickereligiösa politiken sitter fast i samma doktrinträsk.

      Kamratliga hälsningar,
      Rikard, lärare

      Radera
  2. Forskning inom islamisk teologi och filosofi befinner sig i sin linda.
    Kort sagt - inte ens våra universitet har någon vidare koll, vare sig på olika trosinriktningar eller hur islam integreras i det moderna västs tänkande.

    Föreställningar om interaktionen mellan islamsk

    kultur
    språk
    politik (maktutövning)
    religion
    sedvanor (tex detta med att kvinnor utklädda till spökplumpen)

    och sedan mixas med andra andra (tex vår egen) kultur och bildningstradition
    har sas ingen längre forskningstraddition, så man vet helt enkelt inte.

    Vad vi vet är dock vad som går hem:
    Den i väst grasserande rättighetscentrerade tradition som sätter människans rättigheter i centrum, (som är en slags mix av extrem liberalism och frihetlig socialism), fungerar extremt väl ihop med Islam vs andra synsätt, men inte lika bra inom islam, eftersom hela idén bygger på underkastelse av en (1) ide, dvs den lära som återspeglas i Koranen, och det är bara en slags rättighet. Koranen kräver konvertering eller underkastelse.

    Rättighetsbaserade samhällsidéer förs i Sverige främst av vänsterpartiet, miljöpartiet och naturligtvis centerpartiet. Denna tolkningsmodell är kritisk mot den traditionella pliktcentrerade synen på ett samhälle eftersom religion, tex Islam i alla dess knasiga varianter, som en mänsklig rättighet.

    Den enskildes tro eller avsaknad av tro är en rättighet som fungerar i en liberal tradition, men knappast i ett totalitärt system. Medborgerliga rättigheter och skyldigheter, eller som det är formulerat i FN-stadgan, människans friheter (frånvaro från tvång) och rättigheter (kräver tvång om alla ska få samma rätt) är helt enkelt svårförenliga, utan någon slags plikt, att tex respektera och anpassa sig till en majoritet (norm).

    "Debatten" inom islamisk teologi rörande människans fria vilja (och indirekt determinism) - Om Gud vill - är tätt sammankopplad till synen på individens egen frihet i förhållande till Guds vilja (Koranen) och synen på vad synd (avvikande beteende) är. S.W

    SvaraRadera
  3. Mordet på den tredje kalifen Uthman utfört av myterister 656 som gav upphov till en maktkamp mellan Ali och Uthmans släkting Muawiya I som bar fram till en första kraftmätning (slaget vid Siffin) där omkring 12 000 Kharijiter deltog i Alis armé. Kharijiternas gillade inte kompromiss, dvs att Ali gick med på en skiljedom, som de ansåg gynnade Muawiya I. Detta går igen idag, med Shiiter/Perser/Turkar går det att kompromissa, eftersom de känner sig själva och Iran tex levt samexistens med Aramenien långt före Islam, medan andra delar av Islam är kompromisslös.

    Kharijiterna lämnade som sagt Alis armé för att bekämpa bägge läger och besegrades senare av Alis armé i slaget om Naharwan. Kharijiterna som blev kvar blev jättekjättearga och en av dem utförde mordet på Ali 661.

    Kharijit betyder "de som utträder" dvs separatister” som blev en slags sekt av medlemmar av stammen Banu Tamim. Det blev alltså inte bara kamp mellan Sunni och Shia, utan sedan kamp med Turkarnas och Kurdernas variant av Sunni, och som inte det vore nog, kamp med de extremistiska sekten och alla övriga.

    Kharijiterna tog avstånd från den fjärde kalifen Ali, eftersom han accepterade skiljedomen mot deras gemensamma motståndare Muawiya I.

    Kharijiterna ansåg (anser) att det endast fanns två sorters människor:
    troende och icke-troende. (huruvida detta gud egen vilja eller människans vilja är emellertid inte helt klarlagt)

    Kharijiterna bildadas således under åren av inre kamp om makt (över privilegier och handelsintressen i regionen som följde efter profeten Muhammeds död), och kampen pågår än i dag. Det var denna kamp som Sadam kunde hålla i Herrens tukt och förmaning, och som fullständigt briserade när USA ledd av Obama tågade ut ur Irak och tillbaka till Afganistan (varpå Obama fick fredspriset)

    En troende kan endast definieras som troende om vederbörande i allt handlar efter Guds vilja (som den är uttryckt i Koranen på ett språk som inte längre finns) och uttolkad av en ofta ganska anonym snubbe med långt skägg, vars uppfattning om vad som är synd i dag, i relation till reglerna formulerade för 1400 år sedan, inte heller är helt glasklara, dvs tillämpad Islam idag, måste tolkas av någon som begriper sig på Koranen, och sedan kan tolka om Guds vilja, så som den var enligt Muhammeds uppebarnbarelser i en grotta, till att gälla idag.

    Dvs teologens uppgift är att tänka: "Hur skulle Muhammed ha tolkat detta idag, om han var i mina kläder" S.W

    SvaraRadera
  4. Kharijiternas synsätt innebär att en troende upphör att vara muslim, då vederbörande begått en allvarligare synd. (frågan om detta är den egna fria viljan, eller guds vilja är inte heller helt klart)

    Det var därför Kharijiterna tog avstånd från Ali, de menade att han upphört vara muslim i och med att han syndat då han kompromissade om hur kampen om tolkningsföreträde skulle gå till. Att acceptera skiljedom (fördragsamhet) var alltså en synd, Guds synd enligt Kharijiterna. (även om det inte står något om skiljedomar och fältslag mellan två konkurrerande beduinstammar i Koranen).
    Muhammed hade ju själv brutit med klanstrukturen och samlat unga ambitiösa (krigiska) män runt sig, som inte gillade det rådande klanpatriarkatet.

    Förmodligen var det mer fråga om odds, att Kharijiterna speglade sin egen syn/misstänksamhet på Muawiya, som sas tillhörde en konkurrerande rövarklan, dvs alla förutsätter att de kommer att bli mördade av den andre (vilket de också blev, varför enda vägen var att utrota männen och lägga rabarber på kvinnorna. (och för att detta inte ska missförstås kan man fundera lite på våra egna förfäder, de rövade runt de också, och samarbetade som bäst när de skulle ut på större rövarstråt.

    Majoriteten av klaner (krigande muslimer) motsatte sig trots allt Kharijiterna hårda ståndpunkt, och antog en mer pragmatisk syn som är den hållning som trots allt råder bland de flesta (i sina hemländer) - när de kommer till väst ändras synen ngt, några blir änu mer pragmatiska, och i synnerhet unga män, bli mycket mer radikala.

    Frågan om den fria viljan uppstår i spänningarna mellan pragmatism och bokstavstroende (lydnad) vilka ståndpunkter i synen på synd i relation till Gud. Frågan blir så klart en cirkel, huruvida synd uppstod hos människan eller var förutbestämd som Guds vilja, och ännu värre, vem avgör/tolkar vad som är synd idag, i förhållande till regelverket för 1400 år sedan. SW

    SvaraRadera
  5. Den kharijitiska teologin var radikal och fundamentalistisk och ställde krav på en kompromisslös efterlevnad av deras tolkning av Koranens lära. De mest extrema kharijiterna betraktade alla moderata muslimer som otrogna kafirer och hycklare som kunde dödas ostraffat (en sed som kallas takfir).

    Kharijiterna bannlyste alla som begick "grövre synder".

    Kahrijiterna menade att bara de mest puritanska muslimska män skulle tillåtas ha politisk makt, något som ledde till att sekten under hela sin existens var politiskt splittrad, ifråga om vem som officiellt var mest asketisk

    Med tiden blev emellertid kharijiterna ngt mer pragmatiska och mer toleranta mot islams huvudfåra. Deras huvudstad Basra blev 690-730 ett viktigt teologiskt centrum som attraherade de många som ville göra uppror mot det sunnitiska kalifatet. De inspirerade fler muslimska utbrytningar, tex rustamiderna och midrariterna.

    Det "kharijitiska" eftermäle som existerar idag är ibaditerna dvs en betydande del av befolkningen i Oman. Därtill finns det grupper i Algeriet och Nafusabergen i Libyen.

    Under modern tid brukar terroristgrupper som propagerar för takfir ibland kallas nykharijiter. Al-Qaida klassas i viss arabisk media som kharijiter/nykharijiter. al-Qaida själva anser sig inte vara kharijitliknande trots att de, liksom kharijiterna, anklagar andra muslimer för att vara otrogna (kafirer).

    Detta med själva klassificeringen är inte så viktigt - det viktiga är se till vilka handlingar som utförs. Detta att i Guds namn ha ihjäl oskyldiga människor, endera halshugga dem eller skjuta unga människor till döds är ett uslag av ett tänkande, lite som tankarna i SS, man är en högre stående grupp, med rätt att döda, skända och våldta kvinnor, och inbilla sig att ju dessa harrare fått den rätten genom Gud, naturligtvis är det minst sagt psykopativarning.

    Dagens extrema tolkningar har väldigt väldigt lite med den unge faderlöse viljestarke fantasifulle pragmatiske unge man Muhammed, (som själv inte kunde skriva eller läsa och talade en slags rotvälskarabiska som var legio bland kamelfararnae och fungerade lite lagom korsan och tvärsan) muhammed får man anta ville nog som de flesta av oss egentligen bara ville leva ett gott liv. Det gjorde han med sin första fru, och det var först när hon dog som att miste sin ställning, och drog iväg.

    I takt med att det Svenska folkhemmet, och välfärden nedmonteras, och det gör den enkannerligen och fullt medvetet, så minskar det sociala kontrakt som omfattar allas rättigheter (i Sverige), och då ökar inte självklart individens makt, (som de unga i Centerpartiet tror), tvärt om så ökar andra maktkonstellationer, dvs familjens och klanen makt, paradoxalt nog kommer kvinnors frihet att minska eftesom det finns mycket lite som talar för att feminismen kan göra inbrytningar inom Islam, dessutom är huvudparten av de som kommer hit män, vilka har ganska mycket att förlora på att underkasta sig våra värderingar om man inte tillhör den där klicken A-människor med efterfrågade förmågor.

    Om ordningsmakt och civilsamhälle rämnar, vilket de gör om Svenskar flyttar från orter med hög migration, så ersätts bara rådande synsätt med något annat, frågan är inte Islam, utan vilken typ av Islam, vilken klan och vilken uttolkare? S.W

    SvaraRadera
  6. Man behöver inte komplicera det hela med att lära sig armeniska m.m. Man behöver bara se vad som händer och vad som hänt sedan Muhammed. Islam är fullständigt inkompatibelt med västerlandet och kan därför inte tillåtas få fotfäste här. Nu har ju islam redan fått fotfäste i Västeuropa och allra mest i Frankrike där man nu skördar frukterna av det. Sverige har ännu inte drabbats av större muslimska terrordåd eftersom Sverige agerar som IS bästa vän och är en språngbräda in Europa för muslimer i allmänhet och terrorister i synnerhet pga den slappa kontrollen. Med den takt invandringen har idag blir Sverige ett muslimskt land inom max ett par årtionden. Detta kan vara en av orsakerna att terrorister skonat Sverige eftersom vi är deras bästa vän som offrar vårt land vårt folk, vår historia, våra barn på det muslimska altaret.

    SvaraRadera
  7. Det bör även noteras att ordet (och begreppet) "stat" eller "nation" (alla kan inte skilja dem åt ens på Svenska) överhuvudtaget inte existerar på Arabiska.

    Man måste frigöra sig från alla föreställningar om statsbildning, (tex Imperie, Kungarike, Republik, furstendöme (utan egen utrikespolitik)) när man tänker som en Muhammedan från andra kulturer.
    I Europa är detta kopplat till Geogrfi och gränser, samt oftast även språk och därmed oftast etnicitet.

    Folk = nation = geografisk område, vare sig vi vill det eller inte, så är en Skåning en skåning och en Dalmas en dalmas i Dalarna när vi tänker själva, men detta är nu statt i snabb förändring.

    Så tänker faktiskt inte Muslimer, och har aldrig gjort. Den Islamska uppfattningen om stat utgår från klan/folkslag och ideologi, dvs Islam, dvs en viss sorts islam som tillämpas inom en viss beduinstam eller klan. I Somalia är detta tydligast, det har aldrig fuinnits någon stat, och det framträder i de flesta områden som tidigare varit nomander och klanfolk.

    Ett modernt exempel är Pakistan, eller för övriga hela Mellanöstern, som är konstruerade statsbildningar som inte följer folkslag eller religion alls, detta lärde sig USA efter Irak, kanske var det därför alla hängde med på kampanjen i Libyen..... Demokrati bygger på en statsbildning och på medborgarskap, och i de flesta muslimska länder, inkl det förr så moderna Beirut, så är politiskt parti = klan, absolut inte poltiska ideer.

    Pakistan bildas 1947 helt uppbyggd på konfessioninell bas. Två från varandre helt skilda skilda områden, västpakistan och ostpakistan) som sedan blev Bangladesh med helt olika språk och etnicitet, skulle förenas genom den sammahållande länken Islam....det gick inte så bra, det finns ingen enighet om vad Islam är och eftersom araberna anser sig vara de enda som kan läsa orginalkoranen, så exkluderas ju andra språk, även om ingen bryr sig om att ursprungsspråket är helt bortglömt.

    Det är symptomatiskt (symptom på vår egen bristande förståelse) att det i såväl arabsiak som de språk arabiska inspirerats av som persiska och turkspråken, egentligen inte finns något bra ord som betecknar stat och nation, och då är det inte helt enkelt att förstå romersk rätt eller ens vad medborgerliga rättigheter (och skyldigheter) är.

    De använder umma eller milla, för grupp, religiös grupp, som sedan sorteras in i allt mer fingrupperade indelningar tills man kommer ner på klan-nivå.
    S.W

    SvaraRadera
  8. I kodern arabiska har milla transkriberats över till att inte bara betyda religiös grupp utan även omfatta en slags nationsbegrepp, om det är en någorlunda jämn nationalitet, tex vissa kristna nationer eller för den delen Israel.

    När en stat eller nation blir multietniskt, så är det ingen nation i vår mening, utan flera mindremillor, millet på turkiska.

    "dwla" och "mulk" betyder dynasti och sed senare kungadöme, men är alltså inte stat.

    Kung/konungadöme är skenbart lika, och har helt andra begreppsrelationer (sematiskt innehåll) än vår betydelse.

    För de flesta arabsika tänkare och religiösa ledare, liksom därmed öfr den stora massan är det självklart att "dár al-islám och al umma utgjör en odelbar enhet (för just den delen av islam som man tänker inom) och att det i spetsen för en sådan enhet alltid måste en enda ledare, (tänk nu inte på ledarprincipen inom nazisterna) eller varför Adolfs tankar faller så väl in), Islam är alltså inte bara religion, utan även juridik och politik, och det kan bara finnas en uttolkare av ordet inom varje grupp, för om det finns flera, så kan ju tilkningen av guds ord blir genstridig/motsägelsefull, och gud kan inte vara det, så det måste finnas en uppfattning. Kort sagt, alla muslimska sammanslutningar sätter oftast religionen före staten, och därmed demokratin, man hakar på rättigheterna stenhård, men tilkar alltså rättigheter på ett lite eget sätt, och har någon funderat på varför alla arga unga män stirrar argt tillbaka, så är det för att de tillåts vara kränkta och diskriminerade för att någon ifrågasätter deras auktoritet, inom islams mer extrema varianter är det blind underkastelse, och absolut noll respekt för andra synsätt, för det är inte gud. S.W

    SvaraRadera
  9. Ju mer man sätter sig in i Islam, desto mer paradoxalt blir det, att det inte går att förena statsmakt med religion, om man inte skiljer på religion och maktutövning.

    Det blir enkelt att förstå varför de flesta religiösa ledare är helt tysta i dessa frågor, och möjligen mumlar i skägget. Det går också att förstå att islam aldrig kommer att besegra staten, som demokratisk form, eftersom det bara kan finnas en uttolkare av Islam, och det finns alltså inte bara uppdelning av sunni och shia, utan varje klan har sin auktoritet och lever i sin egen Allahbubbla.

    Däremot kommer Islam ganska enkelt att vinna hegemoni lokalt, eftersom alla som inte håller med just den klanen kommer att flytta, och att det oftast är kopplat till klan (en slags mer finindelad ordning än ras)

    I takt med att allt fler muslimer blir medborgare och erhåller medborgerliga fri- och rättigheter så kommer det att uppstå parallella världar, dels vårt Europeiska synsätt och dels ett muslimskt. Islamska staten finns alltså inte, däremot har de apat efter iden med att behärska geografiskt territorium.

    Sammanfattningsvis, Islam tolkad som Guds ord är heöt oförenlig med demokrati, av ett enkelt skäl, om man på fullt allvar tror att det är guds vilja som står i koranen, och att amn ska leva efter guds vilja så har man också rätt rätt att leva efter sin religion (vilka många muslimer tror) som rättesnöre och inte andra regler, om dessa strider mot Allahs vilja.

    Så det inte finnas flera olika gud viljor, eftesom Gud är en och bara en. Då kan det bara finnas en uttolkare av Koranen (i vart fall inom gruppen), och om dennes tolkning står i strid mot tex en annan ställföreträdande skäggprofets så går det inte att jämka, en måste ge sig.

    Det är lättare för dessa extrema inriktningar att acceptera kristna och Judar, eftersom vi inte påstår att vi tolkar Allahs vilja, det är mer kontroversiellt att hävda att man själv är en bättre uttolkare av Allahs vilja än ngn annan, om det sas är en mer sekulär tolkning, varför man ser väldigt få uttalande om Islams problem idag, i relation till Västeuropas. Det blir istället mycket kränkthet, och bara det att man bildar en grupp som säger sig företräda alla unga muslimer i Sverige är helt paradoxal, det är lite som olika vänstersekter, man är förvisso Marxist, men kan inte kompromissa så bra.

    Vår egen författning och våra lagar är sas en helt annan sak, de säger ju att vi har Religionsfrihet som en absolut rätt, och eftersom det är en grundlag, så tolkar man bort allt övrigt.

    Så vill man inte erkänna paragraf 2 i vår författning, att all offentlig makt utövas under lagarna, så är det klippt, man har sin egen rätt, först från Gud, sedan omtolkad som religionsfrihet.

    Kan man inte kan skilja på vad offentlig makt är, folkets vilja genom allmänna och fria val, så blir det svårt med religionen, och med tex kvinnors rätt, eftersom offentlig är vår egen gemenskap, en gemensam kollektiv vilja som inte utgår från gud, utan från våra egna värderingar, stadda i förändring. De där strukturerna är rätt okända, när det kommer till praktiken, och feministerna + identigetsvänsern jämte nyliberalerna kommer att få se en hel del olika praktiker, en del bra, och många dåliga. beroende på var vi lokaliserat vilken klan. S.W


    S.W

    SvaraRadera
  10. Umar ibn al Khattáb (den 2e kalifen)

    utsågs av sin företrädare, den förste kalifen. Så den andre i tågordningen efter Muhammed (enligt Sunni var Umar både Kalif och Amir)

    Umar mördades 644 och utsåg före döden en rådgivande grupp på sex man som skulle utse efterträdare, vilket var ett försöka att skapa stabilitet.

    Ali var självskriven, men utsågs inte eftersom han pretenderade på större maktbefogenheter - på klanens bekostnad.

    Varför istället Uthman utsågs, som fick mindre befogenheter. Uthman tillhörde den förnämsta klanen Umayya, en familj inom Quraysh dvs storklanen som Muhammed hade revolterat mot.

    Det var när Uthman sammanställde ”enhetsversionen” av Koranen, till att passa med hans egen klans intressen som det blev bråk, och här kan man alltså ana stridigheterna, alla andra förlagor brändes, därefter var de bara de som själva varit med.

    Striden stod alltså om huruvida någon fick vara religiös auktoritet för Muhammeds räkning, och det tycka man inte att Uthman hade rätt till, eftersom många som då var kvar, själva hade en uppfattning om vad Muhammed (Som inte kunde läsa och skriva) hade uttalat, och vad som sedan kom på pränt.

    Nu uppstod ordentliga motsättningar, mellan de befintliga klanerna eliten i Mekka, (Quraysh) och de nordliga stammar bortåt Medina.

    Muhájirún (Muhaiedin) =
    de anhängare från Mekka som följde med till Medina

    Al-ansár =
    hjälparna i Medina, dit Muhammed flydde efter att hans första fru dog.

    Utman som följt med från Mekka, ansågs alltså gynna sin egen stam, Umayya otillbörligt på den andra fattigare stammarnas bekostnad, (ansar)

    Ali utsågs därför som de ”troendes” ledare, stödd av al-ansar och stammar i norra Irak, dvs de som stött Muhammed under landsflykten från den egna klanen i Medina. Mot sig fick naturligtvis Ali klanen Umayya, som sas var själva eliten i Mekka.

    Ali som gift sig med Muhammeds dotter fick alltså hela klanen Umayya, Muhammeds änka Aisha samt ledarna inom Muhájirún mot sig.

    Det är alltså mycket mycket värre än en mix av Dynastin och Dallas. Ali red ut stormen vid det så kallade kamelslaget. Ståthållaren i Syrien, timlig ledare, erkände alltså inte Alia som kalif.

    Fatkum är att nu utbryter ett litet stamkrig ut, med blodshämnd, där Muáwiya utkrävde blodshämnd för den mördade Uthman, som alltså blev mördad för att han myglat ihop Koranen med ett innehåll som premierade hans egen klan. Det var detta mindre stamkrig som gav upphov till slaget vid Siffin, som alltså inte blev att slag, eftersom de kompromissade.

    Det var här som Kharijiterna blev fiender med Ali, eftersom de ansåg att det var att svika ett ”gudomligt” uppdrag att sluta fred med ogudaaktiga amayyadiska rebellerna, som alltså inte var rebeller utan den förhärskande klassen. S.W

    SvaraRadera
  11. Muhammed dör 632, samma år dör hans dotter

    632 utses Muhammes svärfar till till imman.

    634 dör förste ställföreträdaren, som inte fått epitet Kalif

    634 Börjar Umar Islams expansion, Uman är Kalif.

    644 mördas Umar och Uthmar utses, (istället för Ali)

    656 mördas Uthmar, eftersom han påstår sig kunna tolka Muhammes ord

    656 utses Ali som (inte godkänns av ståthållaren i Syrien Muawiya)

    657 batalj

    661 mördas Ali av extremister, dvs av Kharijitern
    varpå Muawiya utses till kalif i Damaskus samma år.

    Muawiyas arvtagare lyckas hålla ställningarna ett tag, sedan ny revoution,
    och det blir ingen ordning förrän turkarna kommer tid och styr upp arabisk klansamhälle.

    När Muawiya blir kalif, blir klanen Umayyaderna (timlig ledare) i Damaskus, vars dynasti varar i hela 90 år. Därefter gjorde Abbasiderna revolution, eftersom man började göra anspråk på andlig makt. Så detta var starten på Islam, och de flesta som går åt är vanliga muslimer. Så för att ta över Islam måste man gå över andra muslimer, och det går inte. varför det gäller att få hjälp av väst, att springa de egna ärendena, här är det inte säker att det alltid är de som sjunger med mest i rättighetskatalogen som är de finaste killarna, tvärt om vet man att man inte kan komma åt tex shiiterna, utan att få hjälp av väst, och några gånger har tyvärr arabvärldens mer extrema delar lyckats få tom USA att utmåla Iran som djävulen på jorden, när det i själva verket är så att Iran aldrig startade Iran - Irakkriget, det var Irak med stödtrupper.

    Shiiterna anser att Abbasiderna (som var fiender till Ali) är det samma som djävulens redskap.

    Sunniterna (Dvs Umayyadern) ansåg att Abbasiderna förtalande den rådande makteliiten, vilket de gjorde, som framställde Umayyaderna som profithungriga, värdsliga och gudalösa. (vilket de var)

    Otvivelaktig agerade Muawiya I i enlighet med sin egen klans intressen.

    Inte genom att ta befälet som Muhammed över en lite armé, utan genom att kompromissa och samordna inom klanen. Araberna, dvs Umayaderna förblev därmed en gynnad överklass och ickemuslimer samt de muslimer som inte tillhörde klanen förblev underklass.

    Enligt en av alla hopkokade tolkningar (hadith) skulle profeten har ”sagt” att hans Kalifat bara skulle vara i 30 år och därefter ersättas av ett kungadöme (mulk), dvs den ordning som rådde före Muhammed.

    Detta är en efterhandskonstruktion, och sätter fingret på problemet med att låta det andliga och världsliga vara samma sak. Det handlar ju bara em en sak, om makt. Och den klan som hade makten före Muhammed ville behålla den, på revolutionärernas bekostnad.

    Det är bara att göra upp en intressentmodell. Umayyadern var den rådande eliten, och hade timlig makt, dvs Umayyaderna såg Islam som ett hot, eftersom det var makt given från gud, och då gällde det att lägga rabarber på den makten.

    Varje liten enskildhet och detalj i denna fejd mellan beduinstammar är av högsta betydelse idag, när man ska avgöra vilken gren av islam som har rätt att föra talan på jorden för gud. Det är så klart fullständig oreda, eftersom det är fråga om klan och blodsfrågor. S.W

    SvaraRadera
  12. DN funderar lite på detta med namngivning, man ska ställa frågan om källspråk och målspråk, ska fenomenet det talas om benämnas från västs egen eller islams egen begreppsvärld?

    Vad är det för fenomen med vårt eget språk?

    IS ISIL ISIL Dayesh Daysh etc =

    ”kringresande krigsherrar från när och fjärran som tagit kontroll över ett område mellan de forna staterna Irak och Syrien”

    alternativt
    Tolkiens Orcher (alltså turkarna) har kommit tillbaka, fast i en mycket värre variant, och hotar denna gång i Europa genom vapen, utan väller in i stora horder som illegalister pga regelrätt inbördeskrig och tar markområden i anspråk eftersom ledarna i väst menar att detta ger tillväxt i ekonomin"

    Stat är en folkrättslig term som är definierad av världssamfundet. Stat och nation är folkrättsligt definierade, och regleras genom vissa kriterier, tex att man kan försvara ett visst landområde mot andra. Folkrätten reglerar inte parallella maktordningar, inte ens påvestaten i egentlig mening, trots att det är en stat.

    Några nationer har varken Syrien eller Irak varit.

    Det fanns tex planer efter 1a VK att ge Alawiterna en egen stat som sammanföll med nation.

    Så något bra namn utöver krigsherrar (revolutionärer, frihetskämpar, terrorister) finns inte som begrepp för vilka de är som är själva utövarna.

    Dvs man måste skilja på
    vilka det är (männen)
    vilken organisation det är (en religös sekt)
    vem som leder dem
    var de befinner sig georgrafiskt
    vilka de bekämpar

    När det nu blir bakslag mot Kurder och när det börjar se ut att ljusna med hur Alawiternas intressen ska ordnas, förmodligen genom en ny stat, så är sas denna organisation utan makt och medel, och ändrar då mål, dvs ger sig på inte USA, utan Europa, efter som det är enklare. Vilket innebär att EU ändras och sluter sina gränser, vilket skapar en ny ordning.

    Jämför Sverige och Svenskar, och alla vet vad det är, Svenskar bor i Sverige, men alla Svenskar talar inte längre Svenska, vilket innebär att det blir svårare att tala om nation, vilket är precis den målsättning som förenar extrema muslimer med identitetsvänstern med nyliberalerna.

    Tar man bort språk, etnicitet och religion, så upphör nationsbegreppet, och man strävar efter ngt annat, nyliberalerna tror att det blir företagens som tar över stater och nationer, med vänstern tror på ngn slags kommunism, och islamisterna tror på ngt slags religiöst Mecka, att är fråga om vem som utövar makt.

    Dessa krigiska män vill utropa ett kalifat, men kalifat är inte stat och inte nation i vår mening.

    Kalifat är mer en religiös organisation (i eller inom flera stater) som leds av en Kalif, och en kalif är en ställföreträdare för endera Muhammed eller för Gud, beroende lite på. S.W

    SvaraRadera
  13. Efter Ali, den siste orginalkalifen, innan allt splittras, så regerar Muawiya i 19 år som hövding fram till 685 och efterträds av Abd al Malik (685 – 705) som osannolikt nog också lyckas undgå att mördas, det beror som sagt på att hvudklanen återtagit makten.

    Under denna tid organiserar sig araberna timligt efter Byzantisnsk/Romersk förebild, dvs man inför en typ av statsförvaltning med hjälp av grekiskspråkiga Syrier som administrativ personal.

    Det är först nu, långt efter att Koranen anpassats till Umayyaderna stam som förvaltningsspråket normeras genom att man övergår till den typ av skriftspråklig arabiska som går att tolka nu.

    Det finns skäl att tro att av de olika versionerna av Koranen som anses ha funnits, så standardiseras koranen efter det språk som gick segrande ur den första maktkampen.

    Nu börjar araberna slå egna mynt, Kejsaren i Konstantinopel hade ensam rätt att prägla mynt i eget namn, vilket manifesterades genom en bild på Kejsaren, så att alla visste vem som bestämde, regerade. Att slå mynt i eget namn var majestätets ensamrätt. Istället för att slå egna mynt med en bild på sig själv, var Abd al Malik smart, och slog mynt genom att sätta ett Korancitat i mitten och sitt namn runt.

    Detta gav sas upphov till att inte använda avbildningar, och är naturligtvis inget annat än smart marknadsföring, eftersom Muhammed och Koranen blivit ett så starkt varumärke. Något förbud att avbilda saker från Muhammeds sida verkar inte ha funnits, han fokuserade på handel, allianser och krigföring.

    Nu införs en smygande titel reform:

    Khalifa Rasúl Alláh = Gud sändebuds ställföreträdare

    dvs att vara ställföreträdare för Muhammed kunde förbättras,
    så man uppfann den nya hedersbetygelsen:

    Khalifat Alláh = Gud ställföreträdare

    nu var Muhammed lite mindre närvarande, eftersom man ville tona ner hans uppror mot den egna klanen, och framhäva klanens företrädare istället.

    Man hade dessutom full koll på den ”urkund” som man hävdade var Muhammeds egna ord.

    Så gör vi ju än idag, för fram egna åsikter i skydd av andras auktoritet.

    Gud ställföreträdare – den ändrade titualturen visar på de långtgående anspråk som Umayyaderna nu tog. Andlig och världslig makt genom att man ställförerädare för guds egna ord på jorden.

    Man hade koll på ordet (koranen) och efterapade Påvedömet tämligen samtida. Att påven fick en så ökad maktställning berodde på förhållandena efter det romerska rikets delning år 395. I öster förenade den bysantinske kejsaren både den politiska och kyrkliga.

    I väster fanns ingen kejsare efter Västroms fall år 476, och påven fick ensam ta både det kyrkliga och det politiska ansvaret.

    Genom grundandet av Kyrkostaten år 756 blev påven även världslig furste men samtidigt länstagare åt kejsaren. Genom att det skapas ett kejsardöme i väster under Karl den store 800 (krönt till kejsare av påven) fick påven en central politisk betydelse.

    Ummayaderna inspirerades av den framväxande Krsitendomen, företrädesvis Byzans, och lyckades sas samla både världslig och andlig makt i samma hopkok.

    Högmod går före fall
    När Umayyaderna proklamerade att de var ställföreträdare för tom Gud så rann nog sinnet över lite.

    Allmakten och kungadömet (mulk)
    hade av Gud givits till egendom (mulk)
    åt Umayyaderna och kalifen (timlig ledare)
    och ansågs vara överlägsen tom änglarna och profeterna.

    Detta skapade spänningar – i synnerhet betydelsen av vad egendom var. (egen dom), dvs både ägodelar tex jord som rätten att besluta.
    S:W

    SvaraRadera
  14. Om titlar etc

    Mulk = Kungadöme
    (dvs en domsaga som leds av en världslig kung och inte en religiös ledare)

    Timlig/världs är motsats till andlig.

    Muhammed var i högsta grad en timlig ledare, med vissa andliga inslag. Det andliga tog så klart över, eftersom det gällde att skaffa sig makt på varumärket Muhammed och därmed Gud.

    Att vara domare, skiljedomare är en timlig funktion i väst och en andlig funktion inom Islam. Ett gränsland mellan värdsliga och andliga funktioner, det är lätt att tänka sig mordrättegången mot tex mamman och sonen som blev mördade på Ikea eller varför inte en vanlig gruppvåldtäkt, eller varför inte domen mot Lisa Holm eller varför inte polisutredningen avseende galingen i Trollhättan genomföras av ett gäng präster framför skranket, som talar med Gud.

    De skulle göra andra bedömningar än jurister, i Sverige ska man inte gå vidare gå in på vad den skandinaviska rättspositivismen har haft för inverkan på hur vi ser på rätt och moral, ords relation till en bedömd verklighet, vad som är subjekt och objekt. Men den vetenskapliga höjdpunkten verkar vara på utdöende, sakta infiltreras även våra domtolars språk av språklig relativism, i vart fall om religionen får mer fästa än den redan fått.

    Iman = andlig ledare = ledare för troende

    Amir = amír al-mu´minín = ledare som fullföljer timliga / världsliga funktioner.

    Abu Bakr, Muhammeds svärfar fick titeln iman och blev den första ”hövdingen”

    När efterträdaren till Abu Bakr utsågs kom man på en ny titel:

    Khalifa Rasúl Alláh

    Khalifa = ställförerädare
    Rasúl = sändebud

    Gud sändebuds ställföreträdare (dvs Muhammeds ställföreträdare)
    Denna titel var vid tiden ingen religiös/andlig auktoritet, utan mer timlig.

    Så genom Umayyaderna uppstod nya "Kaliftitlar" (ställföreträdare)

    Khalifa Rasúl Alláh = Gud sändebuds ställföreträdare

    alkhulafa al-ráshidún = de rätt vägledda (fyra första) ställföreträdande kaliferna.

    S.W

    SvaraRadera
  15. Islamiska staten, förkortat IS
    är det namn rörelsen anses ha givit sig själv,
    en benämning sprungen ur arabiskans

    al-Dawla al-islamiyya fi al-’Irag wal-Sham
    vilket anses betyda

    Islamiska ”staten” i Irak och Levanten
    på arabiska förkortat daish.

    The term dawla originally meant:

    cycle time period of rule

    often used by the early Abbasid caliphs to signify their "time of success", i.e. reign, and soon came to be particularly associated with the reigning house and acquire the connotation of "dynasty".

    In modern usage, since the 19th century, it has come to mean "state", in particular a secular state of the Western type as opposed to the dynastic or religion-based state systems current until then in the Islamic world

    https://en.wikipedia.org/wiki/Al-Dawla

    Men al-Dawla kan inte enkelt översättas till stat i vår mening det är mer en titel eller beteckning på regeringsinnehav av en viss regent/klan.

    Islam i denna tillämpning är en organisation, som gör anspråk på vissa landområden, som de utser till egna domsagor.

    al-Dawla ISA “title”

    The Arabic title

    الدولة AKA*
    al-Dawla AKA
    ad-Dawla AKA
    ad-Daulah AKA
    ud-Daulah AKA
    Dahola, etc….,
    meaning "dynasty"

    *Also Known As

    al-Dawla är alltså en arabiskt titel (hedersbetygelse inom delar av den islamska samfundet) för den/de som är ledare för någon slags organisation. S.W

    SvaraRadera
  16. Samfund är ett underskattat ord på Svenska, där vi ofta använder samhälle som något som löper parlellelt med staten. Detta ser vi nu I tider av resursbrist, I var enda text, PR-prosa som förvaltningsprosa.

    I SOUer skriver man genomgående “samhället” när man oftast menar stat, landting eller kommun.

    Stat är något mer statiskt, som inbegriper något utöver en nation.
    al-Dawla ligger närmare dynasti på Svenska.

    Att översätta detta till stat låter sig göras, men är inte vad araberna menar själva, eftersom de inte ser på staten på samma sätt som vi, dvs om det religiösa araber, dvs utövande Islam. S.W

    SvaraRadera
  17. På sekulär arabiska kan således al-Dawla översättas till stat
    Men är det fråga om killar I svart pyamas som marcherar omkring o vita gympaskor på order av någon skäggig gubbe, så ska al-Dawla nog mer översättas till dynasti.

    Alltså något åt:

    En islamsk ”dynasti” i Irak och Levanten.

    För de drömmare och revolutionärer som har planer på expansion, så ger stat fel referens, detta är bara en utgångspunkt för ett Islamsk välde, men tar sig in den andliga vägen, tar steg för steg över makten över tanken, dvs lojalitet, och ger sas fan i staters gränser, och därmed är det viktigt att kunna förstå vad som skiljer timlig makt som i en stat visavi andlig makt, som struntar i staters gränser. Slår man ner IS, så betyder det inte ett dugg, vad som betyder något är hur många män varje år som går i koranskolor och hänger i källarmoskeer. Tack vare att en så stor andel av våra migranter är män och muslimer, så skaffar man sig kollektiv makt, och det är i grunden inget som skiljer detta från en MC-klubb. Det är fråga om trohet mot ett varumärke och en ledare i en viss grupp. Sedan kan bara ens egen grandiositet och andras dumhet, Swede betyder kolrot, avgöra hur mycket makt man kan skaffa sig genom att hot/rädsla och genom falska förespeglingar. Det finns mycket som säger att man ska vara försiktig med religion, och hålla den i herrans tukt och förmaning, människa verkar kunna verka gå vilka rövarhistorier som helst, och har inte blivit ett dugg klokare. med tiden.

    Svenskar är helt enkelt väck när det handlar om att bedöma religion och maktutövning. Men allt detta och lite till, skulle behöva utredas av någon Islamist, som inte backar för epitet islamofob :-) och som möjligeh kan en smula arabiska.

    Förmodligen är de bästa rådgivarna sekulariserade araber, och att läsa bland de rättrogna av Nobelpristagaren VS Naipul är ett nöje, fullständigt politiskt inkorrekt. S.W

    SvaraRadera