Igår skulle Agenda handla om lite Terror med Alice Bah Kunke som regeringens röst mot Birgitta Ohlsson som någon form av Alliansröst (tror jag).
Först lite kort om detta innan vi går in på humorinslagen.
Birgitta Ohlsson var bra i "debatten" och fastslog att jihadismen och salafismen är det största hotet mot vårt samhälle.
ABK sa att det muslimska samfunden måste ta tag i radikaliseringen. Hon sa tom att man har ett ANSVAR att motverka radikalisering. Jag vet inte om jag missat något, men om man för ngt år sedan sa att muslimska samfund hade ett ansvar att ta tag i radikalisering inom islam blev man stämplad som islamofob. Nu säger ABK & BO detta (från 17:00 i Agenda).
De var också eniga om att man skall dra in bidragen för de som är odemokratiska. Möjligheten finns redan idag, men ändå ställer inte reportern frågan till om det gjorts än (jag känner inte till ngt fall).
Man kan undra om AKB är seriös i sina uttalanden, hon har ju ex gärna ställt upp på bild med personer ur organisationer ex MMRK som rör sig i extremisternas gränsland.
Nu till "humor" inslagen sist i programmet.
Först var det någon panel som skulle skoja om saker, inget konstigt där. Sedvanligt IQ befriad humor av bästa sort som är på modet nu. Men en del tycker tydligen det är roligt.
Sen kom Henrik Dorsin och skulle göra något om flyktingar.
I korthet hade han ett tomt bord där han hällde ut ett gäng leksaksgubbar. Han förklarade sedan för ett barn (som han kallade rövhål) att bordet var tomt och att det fanns mkt plats, men att en del elaka människor inte ville ha gubbarna där för att de inte gillade deras färg.
Om det var ett humorinslag förstod jag inte alls det roliga. Om det var någon variant av Roslings legoklossar förstod jag poängen med det tomma bordet, även om det är helt fel i sak såklart. Det är ju tomt i Sahara också, men det går inte att bo där heller lika lite som en öde barrskog.
Däremot verkar migrationsextremisterna på twitter förklara inlägget med att det var satir och att alla som inte förstod alltså var kränkta och därmed objektet för satiren. Hur det hänger ihop förstår jag inte, ingen vad jag såg kände sig kränkt eller så utan det var helt enkelt så att inslaget var tråkigt och poänglöst.
Den enda satirvinkel jag eventuellt kan se är att Dorsin gjorde en satir på Reinfeldt som faktiskt uttalat att det finns mkt lediga ytor i Sverige där man kan komma och bo.
Satir är en litterär uttrycksform, vars syfte är att förlöjliga eller håna någon eller något, ofta på ett "elegant och träffande sätt"[1]. Satir används ibland som retoriskt grepp, antingen för att provocera eller försätta motståndaren i försvarsposition, och kopplas ofta ihop med ironi, och kan i vissa fall utgöra en egen subgenre till humor.
Ja man kanske hånade Reinfeldt lite, men sedan kom ju det där med fel färg på gubbarna. Var det då ett retoriskt grepp för att provocera motståndarna? Provocera motståndarna, nja tror ingen blev provocerad, det var bara ett tråkigt inslag. Inte direkt Charlie Hebdo nivå....
Det är nog helt enkelt så att Dorsin fallit in i Schyffert mfl migrationsextremism och tror att han gör en poäng om han spyr ur sig lite svordomar och könsord kopplat till lite känslouttryck och totalt brist på fakta. Synd då jag alltid tyckt Dorsin varit en av få svenska komiker som kan vara riktigt rolig med överraskande och bisarra skämt.
Agenda kan ses här
Att höra Dorsin kalla ungen rövhål var det roligaste jag sett på SVT de senaste 20 åren. Sketchen går att tolka på hur många sätt som helst så jag orkar inte bry mig. Däremot fick den totalt humorbefriade & obegripliga panelen mig att tappa hakan. Är SVT så rädd att nån ska bli kränkt av skämt att man helt enkelt plockar bort dem?
SvaraRaderaFärg är en speciell egenskap, adjektiv är en del av vad som anses kunna betinga ett föremåls väsen, tex snabb, tålmodig, eftertänksam eller humoristisk.
SvaraRaderaDet är väl ganska ironsikt och arketypiskt att Dorsin, som är bildad, ger sig på absoluta storheter, area, mängd och väglängd. Det är ju fastlagt sedan Hedenhös att tempererade zoner som norden inte kan härbergera mer än ett begränsat antal individer, pga vintern och väderlek, så där kommer bostadsfrågan in. Man kan sas inte sova fritt ute i skogen (enkelt), och det är väl svaret på frågeställningen, alla är välkomna, men vem ska betala för bostäder och infrastruktur, det har varit lite dåligt med stöd för detta allt sedan 60-talets framstegsoptimism. Så att vissa färger inte få plats är inte sant, i vart fall inte nu, alla som kommer hit får ju stanna och får medlemskap i klubben + medlemsförmåner, utan medlemsavgift, den frågan skjuts fram på nästa generation, dvs inget vet, ingen ens tror, utan man utgår bara från att någon annan löser saken. Det är väl hur kul som helst att Dorsin hutar åt en unge som idiot, som ju fattar grejen och ska ta notan, medan vuxenvärlden nu blundar, idiotin är monumental.
Informellt svävar över forskningsvattnen ett forskningsethos, även om det skiljer mellan olika fakulteter och ämnen. Medicin har det värst med sina prioriteringar, och innebär att ingen snart kommer att vilja vara praktiserande läkare, politiken lovar allt till alla, men fattar inte beslut om målkonflikten, det löses genom kö eller försäkring. Humanister har ett annat ethos än naturvetare/teknologer, och jurister ett eget särpräglat ethos som ligger nära teologi. I grunden är det:
1. upplysningsethos (20-talet till mitten av 60-talet)
2. värderingsethose ( mitten sextiotal och fram till mitten 80-tal)
3. postmodernismethos, börjar åttiotal, växer sig starkare 90-tal och exploderar i Sverige på 2000-talet, med indentitetsvänsterns och nyliberalismens gemensamma frihetsideal, att alla har rätt, att ha rätt/tolkningsföreträde, och att värden alltid är viktigare än fakta.
S.W
Upplysningsethoset
SvaraRaderaSök med hjälp av förnuft (logik) och empiri (verifierbar fakta) och klarlägg därefter sanningen; låt sanningssökandet, vad det än är vara vägledande och låt inte förnuftet snedvridas av traditioner, värderingar, emotioner, känslor eller förutbestämda uppfattningar om hur världen/kunskapen borde vara.
Låt ej heller förnuftet påverkas av opportunism, hur din forskning kommer att mottagas av de som ska få ta del av vetenskapen eller för den del finansierar den.
Invändning - att i själva forskargärningen helt isolera individens förnuftsförmåga från känslor eller resten av personligheten är en psykologisk utmaning (omöjlighet)
ii) vetenskapligt intressant data är ”teoriimpregnerad”.
Det finns ingen begreppslös empiri, eftersom begrepp är
mänskliga sociala konstruktioner, som beskrivs med symboler (ord) kan man aldrig säkert veta om de vetenskapliga begreppen har en fast förankrad motsvarighet utanför forskaren eller till största delen är något som forskaren /forskarkollektivet subjektivt projicerar på den "objektiva" verkligheten. Många forskare som har ideal, väljer att forska på företeelser som vinner gehör, och även om det är sant, så finns risk att den bara är en liten tillrättalagd del av den större sanningen. S.W
2. Värderingsethoset (epistemologisk relativism)
SvaraRaderaDetta ethos fick omfattande spridning inom 68-vänstern, dock ej den hårda kommunistiska delen). 68-vänstern har påverkat vår världsuppfattning både inom kultur, journalistik och forskning (och är en smula opportunistiskt)
Detta ethos uppmanar forskaren (megafonen):
medvetandegör dig om vilka värderingar och värdepremisser du vill främja (eller vilket intresse) och låt sedan dessa (förutsatt att du accepterar dem) genomsyra forskningen.
Här kan man tänka sig att det går att acceptera vissa avvikelser från sitt eget ethos om man år bra betalt eller blir berömd/belönad.
Värderingsethoset innehåller vissa underligheter.
Forskare presenterar ofta i god tro men lika gärna medvetet) sina resultat som sanna trots att de vet att de är falska, i vart fall snedvridna på ett sätt som
gynnar utomvetenskapliga intressen. Om något är tillspetsat eller utgör sig för att bara vare en del av sanningen, är det inte vetenskapligt sant, och i värsta fall missvisande, om människor tror att det är sant. Värderingsethoset grundar sig på att definiens och definiendum bara inträffar ibland, och vid tillfället ett
generellt faktum, inom samhällsvetenskaperna, om inte kunde man väl hålla fast vid upplysningsethoset.
Bias-tesen säger:
all (samhällsvetenskaplig, juridisk, teologisk, humanistisk) forskning inne
håller bias och är därför i strikt mening falsk. Forskare (och politiker) presenterar i god tro (och ibland i ond tro) resultat som sanna trots
att de är falska eller i värsta fall manipulerade på ett sätt som
gynnar forskarens utomvetenskapliga intressen.
Ett ethos måste formulera något att sträva efter en regulativ idé.
Upplysningsethoset strävar efter sanning som mål. Sök sanning, hantera verkligheten. Vad erbjuder värderingsethoset som en alternativ?
Enligt värderingsethoset ska forskarna medge att de är biased och
göra orsakerna till sin bias transperenta, dvs vad talar mot resultatet? men då kanske det inte är användbart, och i värsta fall meningslöst, icke tillämpbart. Om vi ändå inte kan komma åt sanning, vad är då poängen med ett värderingsethos?
Inget annat än att företräda ett visst intresse framför ett annat, under en vetenskaplig förklädnad, och detta med intresse och lojalitet till vem som finansierar forskningen blir fundamental. S.W
Rationella forskare/förståsigpåare/politiker ska naturligtvis inte bry sig om att lägga ned tid på att söka sanningar om de är övertygade om att sådana inte kan nås.
SvaraRaderaVärre är att forskare som inte går med på detta ethos kanske inte premieras vid tillsättning av tjänster, vilket accentuerats i Sverige sedan statsmakten tillsatte politiker i universitetens styrelser och började utnämna rektorerna runt 1995.
Upplysningsethosets sanningsidé måste för värderingsethoset bytas ut mot:
”sanning-för-forskarens-subjektiva-värderingar”
alternativt
”sanning-för-forskningens-uppdragsgivares-intressen (värderingar)”
Detta kan definieras som att en forskare bör gynna sina egna intressen, eller sin uppdragsgivares eller helt enkelt bara fördriva tiden och få så mycket uppmärksamhet eller priser som möjligt, alternativt bara roa sig eller få tid över för annat. Sanningsbegreppet försvinner alltid med ett värderingsethos, alternativt "intressentethos".
Tex Schyfferts etik är väldigt tydlig intressentethos, hela försörjningen bygger på acceptans av ett rådande värderingsklimat, och Schyffert skulle inte kunna försörja sig om han inte forsatte blåsa vinden i intressentens intresses riktning, men nu är inte Schyffert forskare, utan entertainer, och har ingen annan plikt än att försörja sig själv. Samma dilemma hade tyska artister under 30-talet, samma dilemma har minoriteter som lever under religiöst förtryck, tex i Irak och Syrien, före invasion och religion, så var säkert många förtrycka, efter så blev de slaktade, man får skilja på hur det borde varit, och hur det det blev (är)
och det är ingen idé att ställa frågan hur det gick till, tex att Usa krigsmakt tappade bort en materiel för en hel armé till ett Islamskt upprorsgäng, utan egna vapen, ställ inte ens frågan, eftersom vårt ethos säger oss att vi inte vill ha svaret, som sammanföll med att USA först tågade ut ur Irak, in i Afghanistan igen, och sedan beväpnade Iraks nya trupper, som alltså flydde hals över huvud, utan att ens förstöra krigsmateriel, vilket är formulär A om man håller på att förlora slaget. Vi vill inte veta hur det gick till och ställer inte frågan, den arabiska våren var god och förändringen ett framsteg, men så blev det inte så, utan vad Wilhelm Agrell kallar ett tredje världskrig, sedvanligt på EUs kontinent, pga stormaktspolitik i en högre ordning. S.W
3. Postmodernismethos - (epistemologisk nihilism)
SvaraRaderaPostmodernismethoset bortser från värderingsethosets relativism till förmån för krass epistemologisk nihilism, som nog bara är möjlig efter att först ha genomlidit fasen med värderingsethos.
forskare som omfattar en radikal socialkonstruktivism fångar detta ethos bäst
"språkliga sociala konstruktioner finns, men huruvida det också finns en av dem oberoende existerande strukturerad verklighet är en fråga vi inte behöver bekymra oss om; finns inte denna verklighet så finns det inte heller något att ha kunskap om, och om den finns så är det ändå helt omöjligt att få någon kunskap om den (verkligheten) eftersom allt är socialt konstruerat och bara kan bekämpas genom att dekonstruera allt som förefaller sant eller objketivt.
Postmodernismethoset uppmanar forskaren:
Forskaren (individen) ska vara fri från det traditionella sanningsbegreppet, och istället konstruera sin egen uppfattning i forskningen kring de sociala konstruktioner som formar din egen värld eftersom detta:
a) Känns rätt
b) av politiska eller religiösa skäl anses vara rätt
c) av värderingsmässiga skäl anses vara rätt
d) av andra normativ skäl förefaller vara rätt (för kollektivet eller dig själv)
e) helt enkelt faller i forskaren eget intresse.
kan epistemologisk nihilis vara sann eller falsk?
Nä, det finns så klart inget som är sant eller falskt alls, om endera allas sanningar är sanna i eller ingens, eftersom allt är språklig bias.
Kan det vara sant att människan saknar kunskap om något utanför vår egen förställningsvärld (språket)? Vetenskapliga teorier möjliggör sådant som
gps, internet, kärnkraft, vaccinationer och organtransplantationer etc.
Antingen så fångar teorierna inte verklighetens struktur, och då är
det epistemologisk nihilism; eller så tror man att någon form av partiell kunskap eller på slumpen och då är det inte inte ens nihilism.
Frågan är mer vad dessa ironiker som simmar runt och gör humor i en värld som håller på att lösas upp, utan att någon vet vad man varit, förutom nationalstaten som är ond, elelr var man är, i en union som är i upplösning, i en världsordning som är gränslös där alla individer har rätt till universella rättigheter, allt enligt tex centerpartiets godhetsmaxim som ligger nära kommunistiska manifestet i ett paradigm av ethos som ingen längre vet vad som gäller, i vart fall inte upplysningsethos och sanning, så vet nog ingen av våra ledande klaner vart vi är på väg, vi är helt enkelt på väg, på en väg, som leder ingenstans. S.W
till frågan:
SvaraRaderaOm något är gult är det inte bara ett säreget adjejtiv som värderar, gult går att mäta som våglängd, dvs objektivt. Så om något är svart eller vitt, så är det sas ganska objektiva egenskaper. Problemet som uppstår är emellertid inte detta med färg, utan andra mer dunkla värderingar, tex pålitlig, arbetssam, lättlärd, lojal, förtjänstfull eller påhittig. Det har ju absolut ingenting med färg att göra.
Problemet som uppstått efter upplysningstiden är distinktionen mellan
vetenskap/kunskap (sanning) - etik (det goda) - estetik (det sköna)
Dvs Fakta (är) - Uppfattning (bör) - uttryck (gestaltning)
Man har allt sedan antiken gjort en skarp skillnad mellan
ÄR (is) och BÖR (ought)
ISA är en generisk semantisk relation, tex
GOD = ÄR ETT värderande omdöme (dom) som prioriteras vid val
OND = ÄR ETT värderande omdöme (dom) som inte prioriteras vid val
Att kunna skilja på fakta och värden är grunden för kunskap och kloka beslut, och människor som inte klarar detta, bör inte fatta beslut åt andra, kollektiv. Dessvärre är det nog så att det är bör-människorna som premieras vid val, ända till det brakar, och då väljer man en är-människa. S.W
Detta med Är och BÄr formulerade David Hume bäst
SvaraRaderaFramsteg eller godhet är äkta värdeomdömen och säger absolut ingenting om det är sant, det är bara en illusorisk känsla byggd på abstrakt tomhet, det som borde vara (bör) finns ju inte och har aldrig funnits, det är en dröm.
Något kan förvisso vara intstrumentellt bättre, för att uppnå ett mål, tex ett valresultat, men det har inget att göra med om det är bra i sig. Så om ett visst parti får fler röster än ett annat, så är det helt enkelt mer effektiva värderingar som ligger till grund för människors uppfattning om hur framtiden kommer att gestalta sig.
Alla värden tillskrivs eller tillmäts ett fenomen (objekt) av ett eller flera värderande subjekt (individer) som sas ger liv åt ett värde.
Alla värderingar är är subjektiva och kan bara tillmätas "framgång" beroende på verkan, tex ett valresultat. Endast faktaomdömen kan vara sanna eller falska.
Detta är en distinktion i Humes giljotin som är en term för fenomenet, där själva giljotinen kanske inte är helt passande som symbol med anledning av skräckväldets förakt för förnuft, vilket kan sägas gälla för moderna militanta islamister. De vill inte leva i en värld som ÄR, vilket är gemensamt för postmodernisterna och värderelativisterna, det har hittat en metod att fly från det faktiska, och har dessutom funnit en parallell väg att skaffa sig makt, genom att dekonstruera allt, utom det egna perspektivet, alla ändra är dumma/rasister/nazister/katoliker/konspiratörer eller Bilderbergare :-)
Sjukast blir det så klart när företrädare för den politiska eliten blandar samman postmodernism och dekonstruktivism, tex det socialt konstruerade könet eller den socialt konstruerade kunskapen eller sanningen, med vurmen för andra synsätt, tex extrem islamism, som är en totalitär lära, det blir på något vis pryamidabelt dumt, och eftersom makt är rätt, och makten säger att ingen sanning är bättre eller sämre än någon annans, om den ens finns, så blir en logiskt följd att man upplöser den egna uppfattningen och bejakar den andra och övergår till ren socialdarwinism (ngt som gudskelov är en grav och motsatt uppfattning Darwin själv förfäktade) dvs att eftersom ingen kultur eller religion är bättre eller sämre än någon annan, nationalsocialism undantaget, så bejakar vi övriga totalitära läror, eftersom om vi ifrågasätter dem, så är vi själva totalitära översittare, eller för den delen närmast rasister/-ofober. Hela debatten har så klart urartat, när man korsar nihilims med postmodernism med nyliberalism med förbud att ifrågasätta ideologier som bygger på våld och fantasier. För att vakna ur förtrollningen måste det förmodligen ett krig, som återför verkligheten till föreställningen om hur det borde vara. S.W
Dorsins föreställning innehåller implicita värderingar, som går att tolka hur som helst, i vart fall är ungen dum i huvudet, och alla problem i verkligheten kan lösas om man inte tar hänsyn till färg som egenskap, eller om nu färg får symbolisera religion, etnicitet, utbildning, kön eller värderingar. Var enda barnunge fattar ju att hela världen ryms i i Sveriges skogar. Det är en ren värderingsfråga, att sedan hävda att det inte fungerar, för det gör det ju, frågan är mer hur?
SvaraRaderaHur fungerar det att låta människor leva i skogen med ett Icakort och bidrag från socialtjänsten, för det finns väl inte med frågor om arbete eller beskattning eller rätt till utbildning eller likabehandling för alla barn, i den vuxna värld Dorsin förespeglar, det är väl därför som ironin är dubbelironi, barnet fattar att alla inte kan få samma förutsättningar, om några med vissa egenskaper ska bo i skogen och inte vara i närheten av något arbete.
Värderingar är lurliga, och just nu lever vi i postmodernismens slutskede, det är väl det som Dorsins föreställning går ut på, den är anpassad till uppdrags-givarens 68-värde-ethos och spelar relativistiskt på nihilism, samtidigt som sanningen är absolut, det borde inte finnas några hinder alls, världen som vilja och förställning, gränslös progressivitet finansierad med lån från framtiden, klart ungen som ska betala för kalaset är fullständigt dum i huvudet. S.W