SF

Adlibris

måndag 20 juni 2016

Storbritannien sänker bolagsskatten till 17%

Snart är det ju dags för den skälvande omröstningen om Brexit. Om Britterna lämnar unionen, tror jag inte det blir några större effekter. Viss turbulens på finansmarknaderna såklart, men vad gäller handel kommer det tuffa på som vanligt, tror jag iaf. Till skillnad mot vad EU-politrukerna anser så styrs nog handeln mer av efterfrågan än om de har ngn fin EU stämpel. Visst lämnar GBR tull och momsområdet, men funkar det för Norge funkar det för britterna.

Kanske som en förberedelse för att locka bolag inför ev Brexit annonserade man nyligen att bolagsskatten sänks till 17% 2020 med det uttalade syftet att ha lägst bolagsskatt i G20, det kanske är hälsosamt med lite fiskal konkurrens igen?

11 kommentarer:

  1. Jo, det är väldigt klurigt detta med Brexit, det finns en uppsida och en nedsida. Rent psykologiskt synes människan i allmänhet och politiker i synnerhet har svårt för att växa upp från fyraårings perspektiv. Dvs det blir antonymi, (disjunktionen som logisk operator) ja eller nej, svart eller vitt, rätt eller fel osv. I själv verket vet alla som blivit vuxna och inte stannat i den småpsykopatiska fyraåringens föreställningsvärld att världen är en konjunktion, som består av motsägelsefullheter som måste rymmas samtidigt, tex målkonflikter. Man är inte mot flyktingar för att man kritiserar ett ohållbart system, men kanske har tex Aftonbladets ledarredaktion varit mot, eftersom man velat driva något till dess sammanbrott. Så att som ledarredaktion föra ett vuxet samtal om att man som vuxen måste inse jordens och människans begränsningar, och att man visst kan vara god, trots att man inte heilar med i den förenklade föreställningen om att alla ska med i det svenska välfärdssystemet och att alla i hela världen r solidariska och älskar att betala 30 % inkomstskatt, 30 % statlig skatt, 5 % värnskattm 33 % arbetstivareavgifter och slutligen 25 % moms, (utöver alla andra skatter på tex energi.

    Problemet är alltså att de som försiktigt höjer ett litet finger och säger att partyt har en dag efter, när drickat och drogerna är slut, uppfattas som glädjedödare, (tex rasister) medan de som likt Nürnbergparaderna hänger med i medgången anses vara det goda, och så enkel är inte världen, det har alla före 40-taliseterna insett, och förmodligen inser 40-talistern detta nu med på sin ålders höst.
    Eftertankens kranka blekhet. Den som kritiserar något, kan ju vara den konstruktive, och den som lever loppan utan att tänka mycket väl vara den mest destruktive. Här är det nog en och annan vänsterjournalist och vänsterakademiker, som blandat samman sin tro med sitt vetande, sina känslor med sina tankar och sitt egenintresse med allmänintresset. För hur skulle det gå som vänstermänniska, om man intog ett systemkritiskt perspektiv och vågade säga att det måste finnas sans och måtta och balans i allt som ska vara hållbart. S.W

    SvaraRadera
  2. I grund och botten är det ideologiskt glasklart:
    Hur mycket ska staten avlöva medborgarnas arbete och kapital, och
    Hur mycket ska skatteobjektet behålla själv
    Hur mycket av det som staten beskattar ska tillbaka till medborgarna Hur mycket kan politikerna dela ut till alla möjliga (plebejer)
    som inte dragit in strån tills stacken, men påstås göra.

    Det är nog ingen klar höger-vänsterfråga, då det visat sig att den nya högern är väldigt mån om att behålla höga skatter och via statlig upphandling gynna näringslivet via skattsedeln.

    Det är här det skiljer sig. Är man mer klassiskt höger, är det en outhärdlig tanke att det sitter tjänstemän och handlar upp statliga uppdrag från näringslivet(NGM), tex flyktingboende för ensamkommande flyktingbarn, som drivs av målvakter och organiserad brottslighet.

    Det är en slags pervers halvsocialism, eller nära nog kryptofacism,
    där staten tar in vad som behövs som monopolet sedan delar ut till de "entreprenörer" som ger bäst bud (dvs de skamlösa och yrkeskriminella.
    Det har vissa likheter med hur man förr auktionerade bort föräldralösa barn, lägst pris vinner.

    Det kan bara sluta med katastrof. Kapitalsimens kommer att gå under eftersom det sitter klåpare som gynnar de "kapitalister" som är bäst på fasad och rymliga löften men saknar varje uns av samvete. "A theory of moral sentiments", marknadsekonomins grund; är för länge sedan bortglömt, hur människors kontrakt egentligen fungerar.

    Nä ska man vara höger ska man propagera för att staten ska vara kompetent på att vara stat, och sedan låta medborgarna fatta egna beslut av sitt arbete och liv. Exempelvis är det busenkelt att påstår att skolan ska vara statlig, och vara exakt lika för alla, där marknadsläget sätts av lönerna från arbetsgivaren, (alla lärare kan ju teoretiskt vara egna företagare) och sedan kan alla föräldrar som inte är nöjda med basutbudet köpa privata skolor för egna pengar. (Det är för övrigt så redan idag med sjukvården och tandvården) När staten handlar upp tjänster, så går det åt fanders, eftersom staten inte har ett intresse av prisvärdhet, utan bara lägsta pris, och sedan att dölja alla brister som naturligtvis uppkommer av att priset aldrig kan uppfylla det som upphandlingen gäller. Att handla upp tjänster som inte är ens egen egendom är som gjort för korruption.

    Resonemanget kritiseras med de högsta brösttoner från nyhögern ända tills vi kommer till polisen, men snart är vi där, varför ska inte staten kunna handla upp tjänsten monopol på våld? billigast pris och mest policyprofessionellt mumbojumpo vinner.

    I bostadsfrågorna är vi redan där. Staten sätter en fast prisreglering på bostäder, det byggs inget och sedan köper staten upp bostäder med skattebetalarnas pengar för 2000 kr per vårddygn, och sätter precis hela bostadsmarknaden ur spel, i fråga om vilka branscher som man ska satsa på om man vill få avkastning på kapital. Det är en rövarkapitalism som bara kan sluta med bank rutt.

    Vi är på väg, moderaterna har en plan, och socialdemokraterna har kvar sin gamla.

    Nä, världen är dessvärre/dessbättre både ond och god samtidigt, världen är både individuell och kommunitär samtidigt, världen är både progressiv och systembevarande samtidigt. Det där verkar våra politiker ha svårt att greppa, allt i journalisternas jakt på enkla svar (så kallad opinionsbildning) ska sammanfattas med:

    Är du god lille Röd? (är du för eller mot godhet)
    Är du ond lille Blå? (är du mot eller för ondska)
    Det verkar som att ingen ställer sig frågan om det inte är så enkelt som att det är en fråga om vilken partiapparat som har bäst gallringsmekanismer för att få in de dugligaste ledarna, och sålla bort de värsta psykopaterna, som ser partiet och demos som ett medel för sig själv i goda stunder fungerar det hyfsat och i dåliga stunder ganska dåligt. Partierna har blivit mål och inte medel, och börjar lukta lite fanatism likt Hitlerjugend och Komsomol
    S.W

    SvaraRadera
  3. Det mesta här i världen består av konjunktioner;
    politiker är inte goda eller onda, de är både och.
    politiker är inte korkade eller kloka, de är både och.
    Frågan är mer vad det är för landskap som de navigerar i?
    Som det är nu är frågan, ska EU bli en federation med fiskala rättigheter ELLER ska EU förbli ett samarbetsprojekt som bygger på
    "the power of good bye" dvs på frivillighet mellan suveräna oberoende stater med fria medborgare som väljer sina egna representanter. Mycket tyder på att vår politiska klass fått uppdraget om bakfoten, demos är ett medel för makt, istället för att makten är ett medel för målet demos, det är där som kabinettsfrågan gäller. I klansamhällen och i socialistiska stater, liksom diktaturer, är demos ett medel, medan det liberla demokraterier är demos som är målet, och där demos består av individer, "parti"kulärer. Politikern finns till för demos, och det var ett tag sedan som först den reformerta socialdemokratin och under 70-talet Bohmanmoderaterna och Centern höll på detta, dvs ställde frågan, vd kommer detta förslag (reform) innebära i praktiken i ett litet svenskt samhälle, det var den fråga som ständigt Fälldin ställde, det jordnära, och frågan gällde företrädesvis de som betalade kalaset, inte de som levde på skatteintäkternas överflöd. S.W

    SvaraRadera
  4. numera är nationen inte nog, demos, dvs valen vart 4e år, något nödvändigt ont, för att inte tala om folkomröstningar. När Margot och Co kläcker ur sig att folkomröstningar kanske inte är så lämpliga för beslut pga känslor, har hon lite missat poängen, för om väljarna använder känslor i en sakfråga, tex Brexit eller Sveriges medelmskap i valutaunionen, där folket bevisligen har rätt och politiken fel, hur är det då vart 4e år, ska människor verligen få rösta nationellt, om det styrs av känslor, är det inte bättre att vi delegerar bort demokratin från de känslostyrda folket och låter sådana som hövdingen eller Sahlin, eller firma Romson/fridolin få bestämma allt, de verkar ju kunna tänka mycket klarare, utan minsta skenhelighet eller dubbla agendor? Nä, är man demokrat så är man demokrat, folket ska styra politiken, och politiken ska under inga omständigheter delegera bort makt från fria val och över till kommissioner, EU-domstolar (rättspraxis), eller EU-parlament, det är trams, en demokratikuliss. Det gick nog fel när EU lämnade gemensakepn, man kan ha en gemenskap OCH fria stater. Men det är svårt att ha en federation (union) OCH fria demokratiska stater samtidigt, just där måste man vara mer tydlig med disjunktionen, paradoxalt nog och det är detta som Brexit handlar om, det lutar åt remain, bara att hoppas att Bryssel lärt sig en läxa. Tanke och känsla säger att britterna borde utmana Bryssel, av just omtanke om den långsiktiga utvecklingen. Att vara mot kan vara att vara för,och att vara för, kan leda till kollaps.
    har några i EU verkat för rekyl, så är det Svenska politiker, så på så vis måste man ändå ta av sig hatten, utan Svenska galenpannor som i högsta grad eldat på trycket (pull-factor) så hade det nog inte varit lika jämna odds. Svensk politisk extremism, Sahlinare, Ullenhagare, Reinfeldtare, Lööfare och DNs enmans-show kan vi tacka för mycket, den enda vägens politik, heilarnas paradigm, är närmast universellt, och har sannolikt att göra med något så enkelt som grandiositet. Bara det att det sannolikt var förundersökningen mot Mona som fällde Kaplan är episkt, och att det sedan slog mot Romson, som fick möjlighet att ratta EU-nämnden, där Mona sedan fick lämna föreställningen under förnedrande former, är bara för bra för att vara sant. Nä, snart klmmer nog snart en ny bank-kris, med eller utan Brexit, bankernas ekande tomma balansräkningar är de samma,och allt grundat på realt kapital,t ex fastigheter och därtill skattevilja. Ormen kommer att äta upp sig själv och vilja att betala skatt gå mot origo. Moderaternas plan är fler poliser, och varför då? Det är en lösning på ett symptom, vad är det för grundorsak, varför super Jeppe? Varför ökar populismen i EU, varför är det tomt i pensionsfonderna, varför är bankernas valv tomma, varför finns ingen robusthet, varför minskar tron på att det finns en lösning och en plan, jo de har tagit oss ändå hit, med löften om guld och gröna skogar, och vi är inte ens nära de stora utmaningarna och svåra tiderna, så demokratin har en del att hantera, dvs klarar våra politiker av att ställa rätt frågor och sedan besvara dem, innan det är för sent. Fan trot. S.W

    SvaraRadera
  5. Just nu gynnar systemet ohederlighet, inkluderat politisk ohederlighet, och då blir det så. Just nu saknas ett grönt ickesocialistiskt parti som värnar lokala frågor och självbestämmande, tex att staten inte kan inportera 100 000-tals skäggbarn och internera dem i LVU-hem och hysa in dem i gård och stuga, utan att först fråga om det är ok, det är det nämligen inte. Problem ska lösas där de uppstår, det är en klassisk (inte enbart borgerlig) grundinställning, och att fly från ansvar, normerar fram de sämsta hos människor. Nu är det bara att hoppas att borgerlig framtid gör jobbet rätt, och siktar lokalt, kommuner poch landsting, där de stora slagen kommer att slå, i valet mellan S och M eller SD, så kan mycket väl BF (i synnerhet om de fokuserar på stadsmiljö och stadsplanering, land ska men lag byggas), så kommer de andra småborgerliga köpta partierna att få konkurrens, om BF dessutom lyckas med bedriften att vara för EG, men mot federationen, dvs lyfta frågan till vad man (demos) är mot och för, så kan BF kombinera de livsviktiga lolala frågorna (det subsidiära) med de större frågorna, att vi inte vill ha en bank- eller energiunion, och sedan förklara det enkla att omfördela via skattsedeln från hand till hand, (tranformera) och kanske försöka minska lite på NPMs avarter, och låta människor forma sina egna liv. Migration är enkelt, ta emot så många ni vill, men dumpa inte en enda migrant på en kommun, utan att det finns hjärterum och stjärterum, resten får Rosenbad lösa med egna internat och med egen budget, sedan löser sig detta av sig själv, vart fjärde år, att staten tar ansvar för sina egna hyss. Det hopps som finns är alltså SD och BF, det är bara när makt utmanas, som det blir förändring, i vart fall enl en rationell kalkyl, och det vara så att det synsättet försvann med Persson när Bommersviksadeln tog över, och det är inte lite skadeglädje, att så få kan förstöra för så många, i ett parti med de traditionerna, och kan bara förklaras med klassisk inaveln och fångenskap i sin egen sekt. C har förvisso gjort samma resa under 80-talet, och L sköt sig i skrevet på 70-talet, så visst har s förebilder på hur man ska göra för att förlora väljarsympatier, det är osannolikt nog bara m som fattat, även om det mer handlar om att de andra är så dåliga och så klart SD. Ska det bli något måste BF dessutom hitta ett punkigare uttryck, och inse att det finns röster att knycka på soffan, potentiella pirater, sossar moderater och SD som klarar av att förena det lokala perifera perspektivet med någon slags upprorsstämpel som även appellerar till storstäderna. Att börja med att driva att staten inte ska drivas med inadekvata vanföreställningar (religion) borde ge bra politisk belöning, inte minst hos alla migranter, som inte riktigt får ihop det klanpatriarkala hokus-pokuset, det är bara att börja om från början -tex damma av Hedenius och framför allt Hägerström - den sociala ingenjörskonstens metafysiska grundval, varpå hela den svenska dikeskörda postmodernistiska haveriet missat. S.W

    SvaraRadera
  6. eftersom man har en metafysisk grundval som man inte längre är medveten om, som är ett idéarv från vetenskaplig positivism och en ganska krass filosofoisk syn på världens utanför oss själva, som lite anknyter till Hobbes och Machiavelli. Måhända är Adolf Phalén mest grundläggande med begreppsanalys som grund för vårt vetande (jämför modern NLP) med sina rötter i Husserls fenomenologi, (människans själverfarenhet av objekt)
    Phalén diskuterar övertygande mot subjektivism (postmodernism) och bevisar logiskt hur subjektivismen fäller krokben på sig själv avseende:
    - medvetande (medveten närvaro)
    - kunskap (och fakta)
    - verklighet (verklighetsuppfattning)

    där subjektivisterna och värderelativisterna (som inte är samma sak som värdenihilsterna) lyckas trassla in sig i rena rama Gallimattias upphöjt i kvadraten av oegentlighet, dvs självmotsägelser. Subjektvisten (postmodernisten) gör sig skyldig till några klassiska misstag (som de inte klarar av att förstå att de inte förstår, kanske pga att de inte klarar av abstraktionsnivån. De klarar inte av att ens språkligt skilja på subjekt och objekt (eller har kunskap om att subjekt var objekt och objekt (objektivet) var subjekt i begynnelsen (vilket engelskans matter/subject vittnar om) Det föreställda (objektet) tex världen i förhållande till föreställandet, dvs subjektets föreställning om objektet tex hur världen borde vara (inte hur den är) där subjektivisten, väl medveten om maktperspektivet (och sin egen intelligensnivå/förmåga) påstår att det enda som vi kan ha omedelbar tillgång till, är oss själva som förställande subjekt (vi är alltså subjektiva betraktande objekt som är fångar i vår egen (van)föreställning, vilket verkar genomtänkt, samtidigt är vi som subjekt, fångna i strukturer, som vi själva uppfattar dem, tex strukturen att män inte kan föda barn. S.W

    SvaraRadera
  7. Subjektivsterna förnekar en oberoende objektiv verklighet, som tex att Aralsjön är död eller att jorden kretsar kring solen, säger mig mitt subjekt något annat, så är det sant för mitt subjekt, och begreppet demokratisk värdegrund kan betyda vad som helst (utom att all makt utgår från folket), eftersom mitt subjekt inte begreppsanalytiskt vill acceptera vad folk egentlige är, folket styr, där folk = medborgare, som är med i en klubb med väldigt hög medlemsavgift. Eftersom vi nu enligt de subjektivistiska pajasarna inte vill acceptera vissa fundamentala naturlagar, tex att könet är en social konstruktion, och att det är de vita männen i nordens fel att det råder en postkollonial världsordning som helt saknar koppling till nordiska kvinnor, så är detta skäl att argumentera för att infödda nordiska kvinnor ska ges tillträde till styrelserummen (ägande) på bekostnad av sina systrar i klanpatriarken, som vi kan blunda för, eftersom även deras situation är subjektiv, och är det problem, så är det ändå bara rasistisk postkollonial propaganda. Om det endda vi kan ha tillgång till är vårt eget subjekt, så behöver vi inte ens en normerande skola, eller ta hjälp av erfarenhet från tidigare generationer, vad som fungerar bra eller mindra bra, det är ett jävla skitsubjektivt feltänk, med ordning och reda i klassrummet (däremot är det bra med ordning och reda i Riksdagen, med knapptryckarna. Makten själv basonerar ut att all kritik mot deras eget subjekt, är troll och ondsinta samhällsomstörtare, och så fortsätter de att spela subjektiv världsordning, utan att riktigt acceptera den verklighet som demos själv lever i och uppfattar varje dag. I subjektivismens ställe hävdar Phalen (i anslutning till Husserls intentionalitetsteori):

    att medvetandet (nästan) alltid är riktat mot något annat än subjektet självt (det verkar också sunt), (utom när subjektet är illusoriskt, är riktat mot sig själv och sin föreställning om att allt som existerar i mina tankar om mig själv, är en föreställning hos just mitt eget illa sargade medvetande), tex

    att väljarens medvetande är riktat mot politikerns svada, om vad som är rätt och riktigt, eller om den där planen som ska ta oss till bättre tider, eller om subjektets medvetande är riktat mot skolan där ens barn går, eller på sina arbetskamrater som just sagt upp sig och ska flytta till en bättre värld (i Sverige)

    Har politikerna en fast objektiv grund att stå på, förankrad i en verklighet utanför subjektet, tex akb själv? För de lösningar som politikens ska leverera, är till 99 % praktiska betingelser, som går att ta på och se med egna ögon, som tex helikoptrar som kan bekämpa brand eller poliser som rycker ut när du behöver dem som bäst, och har tid att göra en ordentlig brottsutredning även för mängdbrott. S.W

    SvaraRadera
  8. Om medvetandet är riktat mot något annat (objekt) än sig själv - att det (medvetandet) är ett medvetande om något...(som skulle kunna kallas verkligheten, så gott som den kan betraktas infrån och ut, så inses att jag (subjektet) är en spegling av något (verkligheten) som ligger utanför mig själv. Aldrig har väl så många vuxna människor i ett land gjort en så snabb positionsförflyttning i fråga om en verklighet utanför vårt subjekt om värdegrund i relation till det plötsliga uppvaknandet om att det finns något som heter vinter, värme, bostäder, SFI lärare, tolkar, socialarbetare, poliser, lärare, läkare, sjuksystrar och skattebetalare, som faktiskt ror en båt som heter Sverige, och när subjektivisterna i alla partier lyckades glömma bort objektivet, utan utgick från sin egen hittepåvärls, grundlurade av den store hövdingen som av grandiosa skäl ville göra ett historiskt avtryck och för alltid förändra Sverige, så hände det något intressant, objektivet krockade med subjektiva vanföreställningar som kallas tro, de är inte samma sak som vetande. Antingen så finns det krut i bössan eller inte, antingen så finns det mat på bordet eller inte, och finns det inte mat på bordet så beror det på objektiva betingelser, ingen har ställt tid maten. Subjektivisten anser att detta är icke partikulära strukturella omständigheter som ska lösas genom att det egna subjektet ska diktera ordningen för alla.

    Vad beträffar kunskap, skulle Phalen hävda att den är objektiv, dvs kunskap som går att göra något objektivt nyttigt med, (för den skull inte sagt att subjektiv genusteori om det socialt konstruerade könet inte skulle kunna påverka världen, det kan den visst, men det är och förblir astrologi, utan varje möjlighet att påverka tingens ordning på riktigt, du kan däremot vinna personlig framgång med knas-teorier, ta bara Koranen, som människor inte ens kan läsa, eftersom språket och den värld som språket speglade för länge sedan är försvunnet. Ändå anser man att det är en objektivt sann föreställning från gud, det är så tramsigt att man inte ens kan föreställa sig hur vuxna människor kan vara så urbota korkade, och det är de, eftersom det är en väg till makt, jag blir kränkt om jag får mitt subjekt om hur kvinnor ska behandlas ifrågasatt, och jag har rätt att tolka den här boken som jag själv vill, eftersom det är guds ord, (som jag inte kan läsa eller förstå, men tror på fullt och fast) Det är helt enkelt dårpippi, och kristdemokraternas vågar inte knysta.

    Om nu kunskapen, jämlikt medvetandet är riktat mot något annat än subjektet, innebär detta att den (kunskapen som subjekt) är ett uppfattande om något annat än sig själv, alltså att kunskapen i sig är ett subjekt, vilket det onekligen är på engelska (subject). Detta andra, som kunskapen är riktad mot, är en fråga om verklighetskunskap (dvs att kunna koppla samman kunskap/vetenskap med den verklighet subjektet observerar. Om du tex är politiker, och bara umgås med politiska djur i EU, så kommer kunskapen (som skulle kunna vara objektiv) att riktas mot den värld som politiken uppfattar, och det är definitivt inte samma verklighet som politiken lever i, och definitivt inte samma verklighet som alla nyanlända skäggbarn lever i, upplevelsen av det postmoderna normupplösta värderelativistiska Sverige måste vara det mest absurda du kan uppleva, betydligt mer absurt än Alice i underlandet. Verklighetskunskap är enligt Phalen inte ett ting i sig självt, utan en uppfattad verklighet. Verkligheten är således något utanför sina egna uppfattade egenskaper. Skillande mellan tex fransk kontinental världsuppfattning och engelsk nykter emprism är en annan väsens-skiljande grund, och frågan är vad som hänt med den Svenska grunden, som nog får sägas vara väldigt empirisk och funktionell och pragmatisk, som det varit, och från att vi var krassa, så slog det över, på något magiskt vis, där nog ingen kan reda ut vad som hände, men normalt var det inte, och inte heller genomtänkt. S.W

    SvaraRadera
  9. Det finns mycket som tyder på att uppfattningen om EU är en sak hos våra politiker, som uppfattar organismen EU, den verklighet som finns i Brysselbubblan, det är en verklighet som är högst påtaglig för våra politiker, och de vet om detta på ett yttre plan, eftersom de hålla tyst om hela föreställningen, teater Bryssel och vart vi är på väg, nä, problemet är att de saknar brist på förankring i den yttre verklighet som valmanskåren har, där Bryssel är ett medel, som rätt hanterat, ska göra betingelserna om verkligheten bättre på det lokala planet. Nu har våra politiker bussat busslast på busslast med humanitära stormakts-ambitioner rakt ut i byalag och lokalsamhällen, och brutit ny mark och skapat en ny fenomenologisk verklighet, som väljarna uppfattar på ett sätt och våra partigängare på ett annat sätt. Begreppsanalytiskt ska nu språket som hanterar verkligheten stämma med den kunskap som väljaren har om sin egen subjektiva situation, som ska stämma med den yttre verkligheten, som speglas in av omgivningen, och det är inte helt säkert, om verkligheten gör sig alltför hårt påmind, varför inte vanligt hemfridsbrott eller kvinnofridsbrott, inte mot invandrar-tjejerna, för de ger vi fan i, de passar inte in i den stora planen, om den vite mannens skuld, utan just när de egna kvinnorna och kulturmännen får sin egen verklighet rubbad, som det händer något intressant med den subjektiva uppfattningen om tingens ordning, plötsligt så måste man prioritera, och det är enklare att spegla in andras uppfattning om en skola i fritt fall, om det dessutom drabbar sina egna barn, om de ska bussas till en skola där kunskapsläget är lägre än i Aman, som kan bli rena rama Nirvanat, dit man flyr från en verklighet man förnekat, eftersom det varit opportunt (subjektivt) och börjar verkligheten brännas under fötterna, så är det mer bekvämt att fly, än illa fäkta, det är helt enkelt många som är tysta, och mest tysta är miljörelativisterna (Schlyter, Mutt och Co undantagna, heder åt dem, även om de har fel i sak, så har de en poäng, konsekvens mellan ord och handling. S.W

    SvaraRadera
  10. Sedan ska man alltid klura på andra subjekt, vad som förespeglas och vad vi låter oss själva förespegla, ta bara detta med statistik och inflation, det finns något tiotal olika inflationmått hos SCB och de värden vi får oss till livs är inte alltid de värden vi borde få.
    Ta en sådan enkel sak som NPI, som SCB slutade publicera 2013, men där Trafikverket har kvar uppdraget att mäta fram till 2018, (och detta värde har lite med produktionskostnader att göra, tex när man ska bygga järnvägar eller vägar. Så studeras KPI totalt med KPI för boende
    och sedan jämföra med NPI och KPI för skattekorrelation mot skatt så framstår 2015 och 2016 som lite avvikande, och kan det vara denna lilla förändring som visar på kommande oregelbundenheter? Tabellen visar förändring i % mot föregående år. Det svänger i stugorna, det är säkert och våra politiker skapar helgalna marknadförutsättningar, genom att öppna gränsen = ökade efterfrågan, och ständigt ändra skatteregler = osaäkerhet för utbudet, så Rosenbad fäller både sig själva och hela kreditbubblan, där det svenska banksystemets solvens bygger på stabilitet.

    NPI...KPI.skatt.KPI.Boende
    2016 3,7% NPI-värdet fram tom april-medel
    2015 -4,7% -0,3% 0% -3% oj, korrelation NPI vs KPI boende
    2014 -0,1% -0,2% 0% -1% här ser det jämt ut
    2013 -0,3% -0,1% 0% -1% här slutar SCB redovisa NPI
    2012 1,2% 1,2% 1% 1% NPI och KPI ser stabila ut
    2011 2,0% 2,9% 3% 9% WTF.. KPI boende = 9?
    2010 1,8% 1,3% 1% 0% Kvack...KPI boende = 0?
    2009 -0,8% -0,5% 0% -5% Flämt...KPI boende = -5?
    2008 2,7% 3,4% 3% 7% Stön....KPI boende = -5?
    2007 2,7% 2,2% 2% 4% hm....KPI boende = 4?
    2006 1,1% 1,4% 1% 4% hm....KPI boende = 4?
    2005 0,1% 0,4% 0% 0%
    2004 0,1% 0,3% 0% 0%
    2003 1,5% 1,8% 2% 4%
    2002 2,2% 2,4% 2% 3%
    2001 2,7% 2,6% 2% 4%
    2000 2,1% 1,0% 1% 1%
    1999 -1,1% 0,9% 0% -2%
    1998 -1,9% -0,4% 0% -2%
    1997 -1,5% 0,1% 1% -1%
    1996 0,1% 1,2% 1% 2%
    1995 1,4% 2,3% 2% 2%
    1994 1,3% 2,1% 2% 2%
    1993 4,5% 2,9% 5% 6%
    1992 4,3% 3,5% 2% 8%
    1991 5,5% 7,2% 9% 19%
    1990 6,8% 7,5% 10% 15%
    1989 6,2% 5,9% 6% 8%
    1988 6,8% 5,4% 6% 7%
    1987 2,8% 4,2% 4% 4%
    1986 4,2% 4,2% 4% 3%
    1985 7,0% 6,5% 7% 8%
    1984 7,6% 7,3% 8% 7%
    1983 6,6% 7,3% 9% 5%
    1982 9,6% 8,8% 9% 8%
    1981 11,0% 10,3% 12% 14%
    1980

    SvaraRadera