Samhället finansierar klaner utanför samhället

Det torde ha gått upp för allt fler att det i Sverige har växt fram ett parallellsamhälle. Detta samhälle består av klaner med sina rötter utomlands.

Kopplingen till den egna klanen är överordnad allt annat, ex att följa svensk lag. Behövs målvakter för olika former av bidragsfusk så utses lämpliga personer till detta.

En del kriminella väljer alltid den svåra vägen att tjäna pengar, ex bankrån osv. Oklart varför då man kan tjäna betydlig mer med betydligt lägre risk.

Det enklaste sättet att snabbt tjäna pengar är via momsfusk. Utredningar av svenska terrorturister har visat att dessa i vissa fall har lurat till sig momspengar och därefter försvunnit iväg på jihad. Hur detta går till tänker jag inte berätta, men det är skrämmande enkelt.

Ett annat mkt vanligt sätt att lura till sig skattemedel (dvs gemensamma resurser som vi alla tvingas betala in) är via assistansfusk. Av de rättegångar som varit kan man dra slutsatsen att förekommen av assistansfusk verkar vara hårt kopplat till familjer och klaner. Ofta är den "sjuke" vårdaren och bolagen inom samma familj. Upptäcktsrisken får nog anses vara låg även om vissa kontroller verkar göras. Möjligheten att tjäna stora belopp är dock god varför detta system kommer fortsätta missbrukas.

Bara under 2015 betalades 30 miljarder ut i assistansersättning. Knappast förvånande att det drar till sig kriminella element som vill leva gott utan att lyfta ett finger. Kostnaderna för assistansersättningen har också skenat sedan 2002. Som exempel betalades det ut 830 miljoner i assistansersättning i oktober 2002 och 2,5 miljarder samma månad 2015.

2012 beräknade en statlig utredning att fusket är upp mot 15%. 4,5 miljarder ner i fickan på dessa figurer alltså. Exakta beloppet vet man såklart inte, men det rör sig om stora belopp. Assistansbranschen som skär guld med täljkniv menar såklart att det knappt finns ngt fusk. 

Förra året krävde man åter 80 miljoner (som såklart är borta) vilket ger en fingervisning om hur bristfälliga kontrollerna är. 1,7% av det uppskattade fusket krävs alltså åter.

Hur man kan ha omfattande bidragssystem utan en lika omfattande kontrollverksamhet är för mig ett mysterium. Redan för 15 år sedan började SKV sin omsvängning till servicemyndighet, målet var att snabbt betala ut pengar och inte göra någon förnärmad. Jag har goda kontakter på verket och vet att många handläggare sliter sitt hår för att krutet läggs på korta telefonköer istället för att utreda bedrägerier. En annan följd blir också att man går på de lätta fallen, dvs ngn missar att fylla i ngt som det ändå kommer en kontrolluppgift på. Enkla pinnar i statistiken. Att däremot nysta i de komplicerade bedrägerierna där det ofta råder språkförbistring, hinner man inte. Hur det ser ut på Försäkringskassan vet jag inte, men jag tror svårligen att man satsar på fuskkontroll i den omfattning som behövs.

Min personliga åsikt är att följande bör vidtas.

1. Få ny lagstiftning på plats rörande alla former av bidrag (där många bidrag av idag helt utgår)
2. Avslå alla bidrag och låt folk & organisationer söka på nytt med ordentlig utredning för varje ansökan.

Den initiala kostnaden för detta blir såklart rätt stor, men jag är övertygad att man sparar in beloppet omedelbums.