SF

Adlibris

onsdag 8 juni 2016

Bokrecention av Det sista museet

Nu blir det en liten recension som jag tidigare utlovat.

Som ni vet har jag tidigare anbefallt alla att läsa Ljusets fiender av Johan Lundberg. I Ljusets fiender kan ni i ljusets av Miljöpartiets smutsiga byk, läsa om flera av de personer och organisationer som rör sig ute i det islamistiska och identitetspolitiska träsket. Boken skrevs 2013 och man önskar att fler (typ Löfven) hade läst den innan MP kom in i regeringen.

Har ni inte läst den än, gör det!
Kan köpas nedan:

Här på bokus

Här på adlibris


Johan nya bok "Det sista museet" tar han fram motorsågen mot det identitetspolitiska strömningarna i samhället. Som ni vet har identitetspolitiken slagit igenom stort i Sverige, men även i västvärlden i övrigt. Ni som föler denna blogg vet att jag titt som tätt har synpunkter på rättviseförmedlingen, religion och etnicitet som merit och grund för positiv särbehandling osv. Föga förvånande är jag mer av en meritokrat.

Nedan är saxat från förlaget

God kultur förenar människor. Genom litteraturen, konsten och teatern upptäcker vi det allmänmänskliga. Ett fritt kulturliv är därför en av de allra starkaste krafterna för integration, i ett mångkulturellt samhälle.
Men vad händer när idén att det inte finns något allmänmänskligt blir vägledande för kulturpolitiken? När kulturen istället ses som ett instrument för att bekräfta varje grupps särart?
På senare år har identitetspolitiken slagit igenom på bred front i Sverige. Det har inneburit att kulturdebatten kommit att handla mer om representativitet än om kvalitet. I allt högre grad har krav formulerats om ökad mångfald inom film, teater, musik och bildkonst.

Föga förvånande har boken sågats av de identitetspolitiska kultursidorna hos DN och Aftonbladet. Hos Aftonbladet var det närmast komiskt när man där talade om att han glömt "maktanalysen". Men bar en sådan sak innebär ju att Johan träffar helt rätt och är såklart en stark köpindikation.

Jag tycker boken var bra och välskriven. Den är också mkt tankeväckande då det för gemene man kanske inte är helt uppenbart att Sverige hamnat i klorna på en ny ideologisk inriktning (med förespråkare inom alla partier).

Johan skriver också om Miljöpartiets kulturpolitiska program, som är ett skräckexempel på identitetspolitik. Jag har skrivit om det tidigare. 

Vill ni ha en bok att prata om och förfäras med, är det bara att köpa. Men lägg in en beställning på bolaget också, det kan behövas efteråt.

Det sista Museet kan köpas nedan:

Här på bokus

Här på adlibris




3 kommentarer:

  1. När han var på axxess var den tidningen värd att läsa och prenumerera på. Antar att det är han i alla fall. Nu är innehållet i den bara "liberalt" mumbojumbo.

    För övrigt anser jag att ingen som spelat minecraft med fog kan hävda frånvaron av en skapande gud.

    SvaraRadera
  2. Men jag vet inte om kultur förenar. Den har nog oftast fungerat för att hävda den egna identiteten. Handel brukar dock förena. Vi talar ju tex en variant av plattyska, för att vi handlade så mycket runt öster- och Nordsjön. Men sedan blev det för mycket och då hävdades åter den egna kulturen. I slutet av medeltiden alltså.

    SvaraRadera
  3. Jag läste Kinas historia av Hans Hägerdal.
    De perioder då det gick bra för Kina betecknas av meritokrati. Det gick dåligt när grupptillhörigheten styrde.
    Bo Adolfsson, Mölndal

    SvaraRadera