Jurist i Spanien

Adlibris

onsdag 20 januari 2016

Spela Natobingo med kulturkoftor

Den förvirrade kommunisten Åsa Linderborg hade någon form av svammelkrönika för några dagar sedan. Krönikan var full av de vanliga lögnerna och blev bra bemött av Patrik Oksanen i Hela Hälsningland.

Hursomhelst, tänkte jag att det kunde vara bra med en bingobricka redo nästa gång som Nato skall analyseras av någon gammal inflytelseagent eller kulturkofta.




En skicklig twittrare @adambrengesjo knapprade lite och utvecklade bingobrickan på länken nedan



5 kommentarer:

  1. Hej.

    Tack för den bilden; den är nu min nya skrivbordsbakgrund. Alltid retar det någon.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, lärare

    SvaraRadera
  2. Det finns ett korrekt skäl att vara skeptisk (inte mot) Nato.
    Och skeptisk är en mycket bra egenskap, för det betyder ju
    bara att man vill veta, innan man hoppar på tåget och börjar
    höja högerarmen entusiastiskt (som ett annat svenskt får)

    Det är en gammal borgerlig (småkonservativ) väl beprövad devis,
    att delat ansvar är inget ansvar. och just Svenska politiker har
    blivit något av världsmästare av att tala om ansvar men praktisera
    motsatsen.

    Vad man brukar kritisera socialismen för, är just frånvaro av personligt ansvar, där individens eget handlande och norm
    försvinner i något slags utopiskt allas ansvar.

    Det är en väldigt fin tanke, och gemensam ansvar, tex grunden
    för ett civilsamhälle, byugger just på att var och en för sig
    tar ett eget personligt ansvar, och från den partitiva grunden
    bygger en kollektiv gemenskap, dvs kollektiv funktion och kollektiv säkerhet, och kollektiv tillit. När kopplingen mellan det egna ansvaret och kollektivets ansvar, i vilken tossig ideologi du än tillämpar, rämnar, så rämnar både den individuella nyttan för kollektivet, liksom kollektivets nytta för individen.

    Nyliberalerna har oftast missat individens behov av kollektiv nytta, medan socialisterna (avta av egennytta) helt förbiser individens nytta och vikt för kollektivet, då man egentligen är råegoist, dvs man förutsätter att alla andra ska vara solidariska och gneta på, utom just jag, jämför pampfasoner.

    Nu är det så att inget Svensk parti talat om kollektiv säkerhet före 1999 då Fp kom ut ur garderoben, och före detta övergav vi neutraliteten genom EU, och under Perssons ordförandeskap 2001 förhandlade man om EUs kollektiva säkerhetspolitiska säkerhet, tex GUSP och när EU slutligen blev en Union under ordförande Reinfeldt, med gemensamt solidariskt säkerhetsansvar, var det heller ingen som knystade om Nato. (av opportunistiska skäl)

    Ändå satte först sossarna och sedan Borgarna kniven i försvaret, eftersom man prioriterade andra utgiftsområden för staten.

    Så man kan säga att genom att vara "solidariskt" så har Sverige avrustat, och försatt våra grannar, i synnerhet Finland och Baltstaterna i klistret, genom att vi i sann socialistisk anda talar om solidaritet, som ska gälla alla andra, inkl Natoländerna Norge och Danmark, men att just Sverige, som lutar sig mot Nato, har nordens och nära nog på EUs lägsta anslag för försvar, som andel av bnp, samtidigt som vi infört yrkesförsvar, där Svenska skattenivåer och kostnadsläge, gör just fasta anställningar relativt sett, till e dyrare lösning i just Sverige, än annorstädes.

    Hur kan kan nu, om man ska vara solidarisk och ingå i en allians, en för alla, alla för en, tro att man bygger kollektiv säkerhet, om man är en snyltbagge. man kan inte förvänta sig solidaritet av andra, om man själv inte har något att bidra med, och naturligtvis har Sverige, den humanitära stormakten, och rättrådighetens banerförare, gått i bräschen, och rustat ner, för att försätta oss i ett sådant "utanförskap" att vi måste gå med. S.W

    SvaraRadera
  3. FÖr det första kan man inte omedelbart räkna med att opinionen, efter ca 50 år av dubbelspel, ska hänga med och förstå och acceptera, och om nu medborgarna genom saklig argumentation ges lite tid, så kanske det faktiskt anser att nato inte är så dumt, (dvs minst dåliga alternativet)

    Men, är man då säker, om man själv är en snyltbagge? Det finns inte ett enda natoförband som kan komma till undsättning före en vecka, och vårt nuvarande försvar, givet att ÖB hade fått de medel han efterfrågat, klarar försvaret av Stockholm en vecka, men inget mer.

    Om nu både natoländerna vet det, och ev Fi, så är väl ekvationen klar, eftersom vi inte tillfört de medel som krävdes för det nya operativa insatsförsvaret, och då är frågan om det är marinkåren? Norrmännen eller Danskarna, eller varför inte Finland som ska komma till undsättning, eller är det Polen, som vi nu kritiserar, eller är det rent av Ungern eller kanske Grekland eller Turkiet som ska undsätta :-)

    Nä, ska en kollektiv gemenskap fungera, måste de ingående delarna fungera var för sig, och ha sådan kapacitet, att man inte vilar eller tvekar på hanen att hjälpa någon som behöver hjälp, bara för att man kanske själv inte har någon hjälp att ge, eller helt enkelt av egoistiska skäl inte vill skicka soldater mot döden.

    Soldater i sold, är inte alls så säkert, då lojaliteten bygger på pengar, om det är skarpt läge, såvida det inte är begränsade uppdrag, med låg risk, dvs gediget övertag som tex i Afganistan eller nu i Mali.

    Om nu halva Europa, utom Finland, Baltstaterna, Grekland och Turkiet, prioriterat bort försvaret, och förlitar sig på USA, så får man acceptera att USA bestämmer över sina resurser, och fattar de beslut som gagnar USAs intressen, så är det. Detta bygger på USAs ekonomi fungerar över tid, (och sist den var i balans några år var under Clinton). Nu har USA, som alla andra, börjar spara och skära, och orienterat sig mot Asien, även om det är en sväng tillbaka på gång. och då är frågan om alla kan hänga i svensken på USA, och detta handlar mer om att om man inte tillför något själv, kan man inte förvänta sig att komma först i kön i USAs prio, i skarpt läge, om det inte direkt gynnar USAs egna intressen. Så detta med att det inte finns några gratisluncher, som borde vara en borgerlig dygd, förefaller inte gälla nymoderaterna och Centern. De förutsätter att Sverige i sann socialistisk anda ska kunna vara gratisätare, och beviljas medlemskap, utan att komma med några bidrag avseende hård säkerhet.

    Om Sverige omedelbart avsätter 2 % av bnp för försvar, och börjar återtagandet, så bidrar vi med kollektiv säkerhet till gemenskapen, och då blir man tagen på allvar (hård makt är vad som räknas när det är skarpt läge).

    Just nu verkar det som att nymoderaterna vill bli tagna på allvar, genom att först hålla käften om nato i åtta år, sedan parallellt rusta ner hela försvaret av hemmaplan, införa ett kontraktsanställt försvar, utan att kunna bemanna detta, och sedan bedriva en politik som inte medger mer än skorpsmulor, när säkerhetsläget visade sig vara så illa, som det faktist var, men som man inte berättade om.

    En allians, för skarpt läge, dvs krig, bygger på absolut tillit, och som Svensk känns det inte som man själv riktigt litar på vår ledning, och om man själv har sina dubier, hur ska det då inte vara med natoalliansen, vilken tillit sätter man till Sveriges vilja att ställa upp, när det gäller, och vad är planen för att komma upp i 2 %, inte på den här sidan om 2018, och 2018 - 2022 ser inte ljusare ut, så man kan undra lite, hur en nyliberal som Reinfeldt tänker, tror han på solidariskt ansvar på allvar, eller är det bara skitsnack och lögner, att solidaritet, gäller alla andra, utom just för lilla mig. S.W

    SvaraRadera
  4. Nä, natomedlöparna (gratisåkarna) som vill ha en försäkring utan betala, ska få en rättvis match.

    Endera är de är opportunister, och räknar med att någon annan ska vara solidarisk, och borga och betala för vår säkerhet, och den som är satt i skuld är inte fri.

    Eller så tror man på eget ansvar som grund för för att bygga något konstruktivt hållbart tillsammans med andra, och då ska alla sträva i samma riktning.

    Börja med att föreslå höjda anslag, i likhet med Liberalerna, och skicka ut mp ur försvarsuppgörelsen, de vill ändå inte ha något försvar, utan förutsätter att USA, Finland, Norge och Danmark ska rädda oss.

    Då kan kan man ju ta detta med Nato på allvar, dvs ta våra politiska företrädare på allvar, och så länge de friåker på andras räkning, är de inte att lita på, och om litar man inte på sina egna, litar inte heller andra på oss, och då är det en mindre bra försäkring. Om inte annat ska man vara skeptisk, hur mycket är de beredda att betala, för att Sverige ska vara med och garantera kollektiv säkerhet åt vår allianspartners, dvs vad är freden värd, om fred = tröskel, dvs den som vill vara i fred, bör kunna ge svar på tal, och ha ordentligt med krut i ballarna, och vara stadigvarande trovärdig.

    De här nyliberalerna börjar mer och mer kännas som en slags bisarr socialistisk idé, dvs den fungerar bara om precis alla är medlemmar i en (1) klubb, med en chef, och att det inte finns någon annan klubb. Det fattade Lenin och t.o.m Trotski, men inte Stalin.

    Vi ser samma Stalinistiska misstag med EU, man kan inte federalisera i expressfart, mot de ingående delarnas vilja. Eu faller eftersom man försökt driva igenom en federation (dvs ta bort nationell demokrati), genom att skapa endera mernytta, eller skapa kriser.

    men nu se ju alla att den kollektiva iden med EU hade brister, stabilitetspakten med Euron, att var och en skulle borga/stå för egna spritnotor, visade sig inte gälla, någon annan skulle betala, och detta med fri rörlighet och en mycket solidarisk flyktingpolitik, innebar i praktiken att alla tycker att någon annan ska ta ansvaret, och skicka frikostigheten vidare, det den som är det största puckot, och lyckats tro på det där med socialism. Nu vet Svenskar det vi alltid vetat praktiskt, att det finns för- och nackdelar med allt. EU hade nackdelar, och våra egna politiker svalde några med hull och hår, och nu gäller samma sak med nato, nu får de fan ta på och visa lite insikt, med under 1 % av bnp närmaste 10 åren, och från ett djupt bekymmerslöst utgångsläge, är vi inte den som våra vänner kommer att stå först i kön att hjälpa, och kanske lösningen inte är fullt så säker som den förespeglas. Säkerhet bygger inte på en paragraf, utan på vad som finns till handa handgripligt i verkligheten, det verkar våra politiker ngt ha underskattat.

    Säkerhet bygger på tillit, att man riskerar sitt liv för andra, av övertygelsen att de gör det samma för dig, och som Svensk med vår historia, och nyligen avrustat försvar, och ingen rättning i sikte avseende budgetmedel, så verkar nymoderaterna ha förutsatt den enda vägens politik, att försätta nationen i point of no return, avseende både nato och EU-federation, men om det då inte går som man tänkt sig, och inte har något handlingsalternativ, så är man ingen vidare strateg, snarast patologiskt feg, och då få väl medborgarna tala om för politiken:

    Gärna Nato, men först ett rejält försvar.
    S.W

    SvaraRadera
    Svar
    1. Naturligtvis skall 2% målet omedelbums sjösättas, Nato har (lite sent) fattat att grannen i öster rustar och är agressiv mot sina grannar. Naturligtvis är Nato ingen organisation för freeriders, utan en gemensamt försvar där alla ska bidra. Då USA får häcken full i Asien är det än viktigare att Natoländerna i Europa återtar sin förmåga. Svaga instabila länder är lättare mål (och bjuder in till) för militär och politisk påverkan och detta måste åtgärdas snarast, på många plan.

      Radera