På mystiska vägar har GW fått fatt på en S&W av samma modell som användes vid Palmemordet. Naturligtvis blir det stora rubriker osv.
Frågan vi får svar på om några dagar är om detta är Vapnet med stort V. Dvs Palmevapnet.
GW själv säger varken bu eller bä om det hela. Han själv brukar dock tala om sannolikheter. Det vore otroligt osannolikt att vapnet flyter fram efter 30 år i ett välbevarat skick. Har det valsat runt i pundarkretsar kring CP vore det märkligt att det kommer fram så sent, mht belöningen och pundarnas leverne. Ligger någon annan bakom mordet skulle vapnet ha förstörts omgående.
Vem den mystiske personen är är ingen idé att spekulera kring, men om denne trodde att det var palmevapnet, varför den sporadiska kontakten med GW?
Min gissning är att vapnet kommer avfärdas på onsdag när vi får besked. Fast visst vore det intressant om det var VAPNET.
Men det ger ju mycket klick och annonspengar att köra palmemordet en veva till.
GWs krönika här
Har inte rentav Olle Alse´n löst detta för länge sedan?
SvaraRaderaJovisst kom den gamle kommunisten Olle Alsén på DN, kom med sina politiska önskescenarier.
RaderaJovisst kom den gamle kommunisten Olle Alsén på DN, kom med sina politiska önskescenarier.
RaderaHej.
SvaraRaderaNästa veckas rubrik på Excessen: "von Fersen-vapnet funnet?"
Kamratliga hälsningar,
Rikard, lärare
Ha ha! DET vore en verkligt intressant nyhet!
RaderaVar det det som Marie Antoinette fick smaka?
RaderaÅja det är inte slut förrän den feta tanten sjunger.
SvaraRaderaSpekulera, etc är ett trivialt tidsfördriv, det är trots
allt en föreställning som pågår, och med lite flax överträffar
verkligheten dikten, inte bara i fråga om tilltänkta
gratismiffon som ska lösa inkompetent politism.
Det är mer snurret efter palme-mordet särskilt snurret inom socialdemokratin och säkerhetspolitiken som gör frågan suspekt/
intressant, och sossarna utrikespolitik har sällan varit stabil,
det blev aldrig någon ordning ens under Persson.
Att regeringen inofficiellt från start tillsatte Länspolismästare Holmer, f.d Säpochef med partibok, inte Rikskrim och en kompetens åklagare som förundersökningsledare - är bara det synnerligen misstänkt, att något inte var som det ska, och att det var villervalla inom partiet och därmed inom statsapparatens olika förgreningar.
Sedan alla turer, inkl 34-åringen, som slutade med
Kurdspåret, (Palme ansågs ha spelat ut Kurdkortet,och knäckt
regeringen Fälldin, då Sverige begåvades med Ullsten/Ahlmark)
För att till slut landa på CP, och hans vita gympaskor.
Detta med I Carlssons tystnad, har har aldrig velat tala om saken offentligt, annat än den vrede han känner, och den är ju befogad, för det kan ju inte vara roligt om den närmaste kretsen, känner till massa saker, som de inte får svika för partiets skull. Det har inte förekommit någon debatt inom s på allvar, om det säkerhetspolitiska arv Palem lämnade efter sig, och hur detta kom att lösas genom att Sverige hoppa på EUs försvarspolitik och de Europeiska stridstrupperna med hull och hår, trots att de aldrig var tänkta att användas, (de andra har nato)
För att inte tala om Ebbe, hans solospel är så sjukt galet att det inte ens går att fantisera fram med hjälp av droger. Holmer sov på Ebbes soffa
Ebbe blev privatspanare, vars personliga Säpo-vakt "lyckades" fastna i tullen efter besök hos MI i London med förbjuden avlyssningsutrustning, som kunde ha rekvirerats av Säpo, men nu var det en privat sosseaffär, med Ebbe som förläggare på Bonniers, som skulle inrätta en egen spaningsenhet, och spana på de som S inre krets misstänkte låg bakom, och s litade inte på Säpos operativa delar (som ansågs vara lite västanknutna)
Hur i hela friden kunde tullkrim ha så otrolig tur att plocka just Ebbes säpovakt, om inte några med bra koll hade örnkoll på Ebbe, och det var alltså inte s-märkta tjänstemän. Vilket ledde till att justitieminister Leion fick avgå, hur det kom sig att partiledningen, dvs ytterst Ingvar tvingade hon att skriva ett introduktionsbrev på regeringens vägnar.....är ju bara det fullständigt häpnadsväckande, att regeringen kringgår de egna myndigheterna för att lösa ett mord på Sveriges statsminister.
Nä, hela historien, hur sossarna hanterat detta, och att Ingvar inte velat tala om saken är det mest sannolika motivet, att det är en hund begraven, som för allas skulle borde grävas upp. S.W
Utifrån ren sannolikhet känns det helt enkelt inte helt sannolikt att ett fyll, narkoman, klarar av att hantera en sådan där dunderpicka, smyga sig på Palme sätta ett skott i prick, och sedan träffa Lisbeth med ett skott, som förefaller träffa på liknande sätt,och sedan bara gå upp i rök. CP hade ju gått lös med en bajonett tidigare, och varför skulle han bara skjuta två skott, varav ett på Palmes fru.
SvaraRaderaPalme drev på och var vid tiden övertygad om en kärnvapenfri zon i Östersjön, han ville få bort nato-ubåtar som emellanåt hade fristad i i vissa kustområden - och var helt säkert inte någon Sovjektagent, dremot var han pressad av sitt parti, och hade med säkerhet snärjt in sig, eftersom Sovjet sedan Wennersträm och Berling visste om Sveriges dubbelspel, vilket Ryssarna rimligtvis utnyttjade, varför det förekom ganska mycket kontakter och spel med den adnra sidan, vad som var spioneri, diplomti eller sedvanlig ohederlig politik, vet nog inte ens de inblandade. I var fall skulle Palme besöka Ryssarna några månader efter han blev mördad. Sverige ar skyddat av USAs kärnvapenparaply, efter at vi lovat att inte utveckla egna kärnvapen, vilket var långt framskridet, och en del av detta kärnvapenparaply var alltså amerikanska u-båtar, och dessa hade Nato ett intresse att ha kvar i Östersjön. Detta löste Persson 2002 genom att avvekla hela KA, varför Sverige inte längre kan kontrollera kusten, då han trodde att säk-hotet var borta, men så blev det inte.
Om Plame blev mördad av säkerhetspolitiska skäl, för att han arbetade för att få bort kärnvapen från Östersjön, inkluderat nato, och eftersom Danmark naturligtvis inte har egna u-båtar, så förstår man vaför Sovjekt alltid arbetat för principen Mare-Closum, vilket även gällt Svarta havet.
Antingen var mordet en olycklig slump av ett fyllo, eller så fanns det en rationell orsak, det är det som ska bli så spännande, om det visar sig vara mordvapnet, så är det några här på hemmaplan, som måste komma ut med en del förklaringar, om hur man kunde missa det mest uppenbara spåret, och varför så lite gjorts för att gå till botten med detta nationaltrauma.
Palme hade nästan alltid skydd, utom denna kväll, att CP bara stod och hängde utmed Sveavägen med en gigantisk revolver med ammunition anpassad att tränga igenom en skyddsväst, och av en ren ingivelse bestämmer sig för att mörda statsministern är långsökt, och hade han betalt, är det ännu mer osannolikt, för man kan inte förutsätta att statsministern är utan skydd.
Att CP smygit sig på OP och sätter ett (1) skott, och sedan ett till med i princip samma precision, där Lisbeth hade änglavakt, och sedan bara försvinner är ju möjligt att tänka, och CP kan lika gärna ha blivit ditlurad som en sockerbit. och vår ÖB vid tiden är tex helt övertygad om att det är CP, och många andra, och det kanske det var, men om det inte var det, och GW nu kommer framåt med frågan, eftersom han inte skulle ställt frågan om vapnet, om det inte var något mycket speciellt med kulan, och det kommer fram ett vapen, och GW samtidigt skrivit 3 böcker i ämnet, är helt enkelt en fantastisk historia. S.W
Frågan löses nog inte med vapnet, att få fast mördaren, eftersom om det är mördaren som sparat vapnet, skulle inte vapnet vara kvar, så det måste vara någon som varit med i kretsen bakom, som sparat vapnet, om det är vapnet och att frågan är större, alltså om det inte är CP.
SvaraRaderaDet är nu 30 år sedan, och om det är planlagt, och med ett visst motiv, var de som var med som yngst 50 och kanske närmare 60, varför de nu skulle vara döda eller nära nog.
Om mordet hade ett syfte, som hade med kalla kriget att göra, och sedan kommer tövädret, och allt har sin gilla gång, och sedan kommer ett nytt kallt krig, och de som var med, har haft övervägda politiska motiv, så är det i vart fall inte otänkbart att tänka tanken att man sparat rekvisita, och efter sin död velat att saken kommer i dagen, det är det som vi kommer att få nys om, genom G.W.
Om ingen kan förlora något , kan det finns skäl att lämna från sig pusselbitar, inte för att lösa ett mord eller döma någon, utan att komma till rätta med bakgrunden. Alltså, om det fanns ett motiv, och detta motiv kan finnas kvar, (geopolitik), blir det paradoxalt nog så att det skulle vara kontraproduktivt att inte avslöja vissa pusselbitar, efter sin död, om detta skulle tala mot saken (mordet)
att inte avslöja motivet. Det är alltså skruvat nog så att det inte skulle ligga i rörelsens intresse att mordet avslöjas, medan det skulle ligga i de nyvunna nato-förespråkarnas intresse, (inte för att någon varit inblandad) utan för att mordet hade med Sveriges neutralitet att göra, och vad som var planen i händelse av krig.
(Ju vi skulle ha blivit söndersmulade av kärnvapen, och det finns en anledning till att just Sverige har byggt flest skyddsrum per capita i hela världen.
GW verkar ha antytt, han vet så klart mycket mycket mer än han mumlar om, att de som skickat kula och vapen kan ha ett intresse att förklara motiven, vilket i sig är underhållande. S.W
PG Vinges bok var först, sedan händer ingenting, sedan Jalais fem agentromaner, med samma underliggande förklaringsmotiv som GW, sedan Olof Frånstedts bägge böcker som kom förra året, samt nu senast Gunnar Wall bok konspriation Olof Palme är alla intressanta, eftersom det inte är vem som helst som skrivit.
SvaraRaderaSpekulationerna kommer fortsätta att vara trivial underhållning, och en del av ett politiskt spel, eftersom Palme var en politisk person, såvitt nu inte GW får tag på mordvapnet och kan fortsätta utveckla saken, med den inside info GW har, som inte kommit fram.
Det är då det kan bli spännande, alla som varit tysta, eller förstärkt /trissat upp detta med konspiration, suck. Om en liten grupp människor som bestämmer sig för att mörda en person som de uppfattar som ett stort problem, så gör de väl det, det är trots allt rätt många människor som dödas om året pga stormaktsintressen (krig och terrorism, så den som utesluter att just Palme, av alla änglar på jorden, skulle vara fredad, kanske tror att just Sverige är ett undantag från resten av världen, något slags lyckligt undantag, och tyvärr blev ju vår utrikesminister mördad några år efter, vilket nog var något mindre överlagt, men lika blåögt från toppen. S.W
- motiv:
- en mycket stark vilja (som tar över risken att bli upptäckt)
- Kunskap (underrättelser)
- Operativ förmåga
och det kan inte vara väldigt många som stämmer in på den bilden.
S.W
Spekulationerna, som det förefaller i den aktuella litteratur som spekulerar om det inte var delar av den underrättelsetjänst som Palme en gång själv var medlem i, pekar mot Arla Gryning/Stay behind, en organisation som Erlander själv var med att skapa.
SvaraRaderaDe som var med i Stay-behind var patrioter och var nummer ett måltavlor vid ett skymningsläge, att själva bli mördade, så de som var med i Stay-behind, var tvugna att med absolut visshet veta att deras uppdrag som topphemliga agenter, under inga omständigheter kunde avslöjas, och under Erlanders tid var det kassaskåpssäkert.
Började förtroende för Palme vackla, sant eller osant, men om det nu skulle kommit fram information av den art som kommer fram i Frånsteds andra bok, med två namngivna centrala socialdemokrater, så kanske inte Palme mördades av patriotiska skäl, utan av rationella. De som gick med i Stay-behind arbetade åt staten, och om de uppfattade att de kunde bli angivna, så täppte de till en eventuell säkerhetsrisk, dvs det förenklar motivet att mörda någon, om man är övertygad om att denne själv kan innebära en risk att man själv blir mördad.
För att lösa mord gäller teknisk bevis och vittnen, inte motiv, och mördaren CP hade inga bra motiv, om han inte fick betalt av bombmannen, och det finns eget vapen som kan bindas, utan det faktum att han var där, och den enkla slutsatsen är att om det inte är CP, så kan han kan ha varit där ändå.
I fråga om Palmemordet har ju själva mordet kommit i skuggan av all knasig utredning, och det är så mycket politk inblandad, i synnherhet ryggmärgsreflexer från vänstern. I detta fall är motivet mest intressant, men alltså spekulativt, ända fram tills man kan hitta teknisk bevisning.
Därefter kommer motiven för andras ställningstaganden och ageranden, vad har föranlett sossarna att agera som de gjort, att sossarna spelade dubbel med nato/USA under kalla kriget är ju inget hemligt längre.
Om mordet var motiverat av att Palme varit underrättelseagent för USA, i vart fall varit, och sedan av rutiga skäl och randiga orsaker blev övertalad att bli sosse, och sedan hamnade i knipa (intressekonflikt) i ljuset av kalla kriget, och övergången från Andropov till Gorbatjov, så är väl inte detta en konspiration, det var ju så, att Sverige spelade dubbelt, dessutom med mycket högt spel.
S.W
Så tidpunkten är intressant.
SvaraRadera1983 Palme i konflikt med näringslivets då riksdagen beslutade om löntagarfonder - att smygsocialisera Sveriges företag genom facken.
1983 bildar Olof Palme sexnationsinitiativet som verkade för kärnvapennedrustning.
I juni 1984 genomför Palme ett officiellt besök i Östtyskland, där han mötte ledare Erich Honecker i Stralsund. Efter mötet meddelade Palme att "med Honecker fick jag mycket god kontakt. Jag tror att han uppriktigt vill nedrustning"
Detta var alltså samtidigt som Reagan bestämt sig för att rusta skjortan av Sovjet, vilket de ju faktiskt gjorde.
1984 Bodströmaffären. Journalister från TT, DN och SvD hävdade att Bodström vid en pressträff i informella ordalag hade förnekat att det skett ubåtskränkningar efter incidenten vid Hårsfjärden 1982.
Palme och Bodström dementerade, Bodström menar att han aldrig uttalat sig på det viset. Bodström ansåg, till skillnad från ubåtskommissionen och till skillnad från Sveriges officiella hållning, att det inte fanns tillräckliga bevis för att utpeka Sovjetunionen som ansvariga för ubåtskränkningarna.
(sanningen var nog den att om det var nato-ubåtar i skarp läge så var den svenska marinen underrättad och var det alltså påhälsning, så visste regeringen att det var Sovjet, med ngt undantag,Sovjetisk påhälsning var fientlig, och nato-påhälsning välkommen, att Sverige som neutral stat inte kunde erkänna att de senare besöken var varmt välkomna, ryssarna visste, USA visste och de enda som inte visste, var befolkningen. Ännu mer intressant blir det att eftersom Ryssarna visste, att regeringen visste, men inte folket, så kunde de ju köra runt rätt mycket, eftersom regeringen satt med skägget i brevlådan)
1985–1986 uppstod slitningar med ledande marinofficerare
(inte bara von Hofsten)som med anledning av ubåtskränkningarna ansåg OP opålitlig och förklarade att de saknade förtroende för honom.
Palme hävdade att han verkade för freden.
1985 avgick Bodström fick bli utbildningsminster, och före det hade oppositionen riktat misstroedevotum mot Bodström.
Bodströmdoktrinen (Palmedoktrinen)
”Sverige bör inte kritisera andra länder på grund av deras politiska konstruktion. Vi har att uppfatta staterna sådana som de är. Det måste vara deras sak att bestämma sina egna förhållanden. Någon allmän värdering av andra stater bör Sverige inte göra."
Sossarna vinner valet hösten 1985 (egen majoritet tillsammans med vpk)
1963 valdes Sten Andersson till partisekreterare.
1969 aspirerade Andersson till posten som partiledare
men Erlander ville under inga omständigheter släppa in
vänsterflygeln på toppen i säkherhetspolitiken. 1982
blev Andersson socialminister och såg till att pensionerna kopplades till kpi.
Den 14 oktober 1985 utnämndes Andersson till utrikesminister. Det sågs nog med ganska stor oro i vissa kretsar, när Palme sas släppte in vänstergänget i de stora frågorna. Som utrikesminister ägnade sig Andersson åt Israel-Palestina-konflikten och odla nära kontakter med Yassir Arafat. (Under ett besök i Baltikum 1989 uttalade Andersson att Baltikum inte var ockuperat av Sovjetunionen.)
OP mördas den 28 februari 1986.
och bara en kort tid därefter skulle Palme på besök till Moskva,
Sten Andersson förekommer i Frånsteds bok, och någon partikassör och andra centrla partigängare inom socialdemokraterna, som sas har sina egna förgreningar utrikespolitiskt, problemet är ju här man inte företräder partiet utan nationen, och alla de grannar som anses påverkas av Sveriges ställningstaganden.
S.W
och var det nu inte CP så var det någon annan, med lite flyt så visar sig detta med GWs vapen, och då är det rimligaste storpolitik, men att bara en lite krets hade möjlighet, som odlade egna utrikespolitiska kontakter.
SvaraRaderaDet som är spännade, om det nu skulle vara vapnet,
är att de som utförde mordet, kanske hade så god tillgång
till infrastruktur runt Skandiahuset, gamla försäkringsbolaget
som släkten Palme en gång ägde, att det absolut säkrare var att inte göra sig av med vapnet, eftersom ingen skulle leta i lejonets kula.
Hade man tillgång till de faciliteter Jalai beskriver, så måste det ha varit hur enkelt som helst att försvinna och lägga undan ett vapen, dit ingen annan hade tillgång, som inte heller säpo kom i närheten av.
Men allt det där är spekulationer från andra skribenter.
Det intressanta är fakta som inte har med mordet ett göra:
- sossarnas märkliga manövrerande utrikespolitiskt
- sossarnas märkliga manövrerande efter mordet
- u-båtsfrågan
- Hans Holmers som Länspolismästare
- den virriga inkompetenta utredningen
- Ebbe-affären
- att kritik mot Palme inte riktats från Bildt (som förmodligen är en av få som visste vilken rävsax Palme satt i.
Man kan ju hålla tummarna för att GW är ngt på spåret.
Om det var så, att I Carlsson och kretsen kring honom, var insatta i det riskspel Palme håll på med, så är det inte så märkligt att partiet inte ville att saken skulle komma fram, för någonstans kanske Palme hade rätt, (då), i sitt uppsåt, men att det så klart inte fick komma fram (då) att Sverige hade ett hemligt försvarssamarbete med USA, och att den siste som hade Natopärmen från kalla kriget inte var ÖB, utan chefen för Marinen. Partiet fick hålla tyst, och sedermera försöka reda ut saken intern, med privatspaning, eftersom partiet aldrig riktigt litade på Säpo, dvs cheferna under hade inte partibok. S.W
Var det Barbrogruppen eller några som det antyds i Frånsteds bok, dvs några i gränssnittet mellan Arla Gryning och militära underrättelsetjänsten/krigs-IB och de som planerade/genomförde delade bakgrund (samma tid) som Palme, så var Palme närmare 60 när han mördades, vilket ger att de inblandade skulle vara mellan 80 och 90 idag.
SvaraRaderaOm mordet (delvis) kommer att lösas, så är det för att de som var med, vill att det ska lösas, när tiden är mogen, att förklara att det var nödvändigt. Det kan ju vara så skruvat att de som utförde mordet skrivit under sekretessen, att de inte får yppa något någonsin under sin levnad, och helt enkelt anser att de utfört uppdraget ytterst på uppdrag av staten, även om det inte låter klokt.
Hotet mot Sverige upphörde trots allt efter Sovjetunionens fall, och diskussionen om nato, nu, varför S är så förbannat mot, är ju för att vi är på väg tillbaka till samma ordning, och för egen del tycker jag det är bättre att vi är med i Nato, och förbjuder atomubåtar vid vår kust, än att inte vara med i nato, och ha atom-ubåtar vid vår kust, som inte Svenska medborgare vet om. Hur sossarna tänker vet man inte, men från deras sida, tänker de som Palme (så klart), att detta dubbelspel måste få ett slut,och att det inte går att koma ifrån, att Palme måste ha blivit schizofren.
Militär underrättelseagent, kopplingar till USA, eventuell mullvad, sedan kumpan med Elmer och uppbyggandet av IB, som USA krävde för att exportera vapenteknik, och sedan Erlanders närmaste man, för att sedan bli statsminister, Palme förlorade i princip valet 1973, men satt kvar, han förlorade med besked 1976 och 1979, och satt kvar, detta är så osannolikt, att han satt kvar, om det inte hade varit för att han var en osannolikt person, på en position, som var helt oförenlig med sunt förnuft, att å ena sidan förena rörelsen, och å andra sidan ta hänsyn till våra bröder och systrar i Finland, för att inte tala om Natoländerna Danmark och Norge. Den där balansgången klarade Sverige, med flax, under första och andra världskriget, och det var mer Stalins inkompetens som räddade Finland och Sverige den gången. S.W
Sossarna skulle behöva göra upp med sin historia, fortsätta dyrka Palme, för han är trots allt värd respekt, dvs han var nog lojal mot Sverige ytterst, men fastnade i någon slags spindelväv av sitt förflutna med den militära underrättelsetjänsten och IB och ytterst Sveriges hemliga relation till Nato, samt alla krav inifrån rörelsen, som krävde något helt annat utrikespolitiskt, en väg var att engagera sig för Sydafrika och 3e världen, och naturligtvis nedrustning. S.W
Kanske går det även att förstå Sossarna irrande i utrikespolitiken idag, mot bakgrund av Palmes dilemma, arvet efter Erlander.
SvaraRaderaVad det egentligen handlar om, detta nato-motstånd, inom delar av den gamla S-märkta diplomatkåren, så kanske väljarna förstår, kanske rent av sympatiserar med Palmes dubbla, kanske trippla identiteter i fråga om vad som egentligen styrde.
Så mordet, om det inte var CP, hänger samman med säkerhetspolitiken. Bara det att Palme knappt nämns i SOU:n det grå brödraskapet, är besynnerligt, han var kanske i själva verket gråbroder nr 1 och en av anledningarna till att Erlander rekryterade underrättelsemannen Palme av alla, till sin lilla statsrådsberedning, den andra vapendragaren hette Carlsson, så borde Carlsson var en av få som faktiskt var insatt i den knipa som Erlander själv satt med, ett potentiellt kärnvapenkrig eller krig, där Ryssarna satt i samma strategiska sits som föranledde operation Weserubung. Så Sveriges neutralitet, utan egna kärnvapen var helt enkelt omöjlig, utan en livlina till Nato, i synnerhet som Norge och Danmark var med, och Sverige hade Finland att tänka på. I efterhand kan man bara konstatera att uppdraget nog var oförenligt med att vara partiordförande för S. S.W
och så något om GWs egna motiv,
SvaraRaderaoch tiden fram till hans roman om mordet.
Efter att Stig Wennerström avslöjats som spion 1963
och fram till 1982 utvisas inga Svenska ryska spioner.
(tiden efter blir det paradoxalt nog helomvändning.
Mellan 1967 och 1977 arbetar GW som expert på rikspolisstyrelsen
(och får lämna pga Geijer-affären)
Som säpochef fick PG Vinge hantera avslöjandet
av spionen Stig Wennerström. Vinge påstods ha uppfattat Olof Palme vara en potentiell säkerhetsrisk och avgick från befattningen som säpo-chef 1 oktober 1970.
1970 utses Hans Holmer som säpo-chef, vilket Frånstedt beskriver i sina memoarer del 1
1973 avslöjas IB-affären av bland annat Bratt och Guijou.
Olof Palme förnekade alla kontakter med IB
I P.G. Vinges memoarer framkommer att Birger Elmér hade regelbundna kontakter med Palme och att Elmér rapporterade till partisekreterare Sven Andersson. (sedermera utrikesminister, som alltså ingick i det hemliga nätverk som arbetade för USA inom den militära underrättelsetjänsten som kom att omvandlas till en säkerhetstjänst, och som inte omfattades av Riksdagens lagar om personlig integritet, vilket alltså Säpo gjorde.
Geijeraffären. GW berättar för Peter Bratt att rikspolischefen skickat en promemoria till Palme om Lennart Geijers samröre med prostituerade (säkerhetsrisk).
1977-11-18 publicerade DN en artikel av Bratt om att Sveriges justitieminister enligt ett hemligt polis-pm var misstänkt, hm han köpte defacto sexuella tjänster på en bordell. Som källa angav Bratt en promemoria som rikspolischefen skickat till Palme.
GW läcker info om Geijeraffären först efter valet.
Palme och Geijer dementerade artikeln, tillsammans med Hans Dahlgren, Hans Holmér och Geijers pressekreterare Ebbe Carlsson.
Bratt hade inte haft tillgång till promemorian och inte kunde röja GW. Först dementerade Palme och därefter statsministern Fälldin uppgifterna i promemorian.
Det är inte så sannolikt att Fälldin var med i härvan, Fälldin angav sig själv i Riksdagen för att rädda Palme.
Det var fråga om sexuella tjänster av prostituerade med anknytning till främmande makts underrättelsetjänst.
DN blev skadeståndsskyldigt. Bland kunderna påstods finnas flera toppar, företrädesvis socialdemokrater. Inget blev offentligt. De prostituerade var under 18 år; en 14 år, flera var polska kvinnor kontakt med polska ambassaden.
GW förlorade sin anställning på Rikspolisstyrelsen, och var nog djävligt sur på Palme och co, som han ansåg betedde sig fähundaaktigt, på fler än ett sätt. Så GW skriver en bok.
Grisfesten från 1978 (om Bordellhärvan och Geijeraffären 1975/1976)
Grisfesten var ett sätt att hämnas på de som ljög i samband med Geijeraffären, inte bara Palme.
1978 Säpo (Forsberg och Co) avslöjar den östtyske spionchefen Markus Wolf, "mannen utan ansikte” gav stort erkännande inom världens underrättelse- och säkerhetstjänster. Så under den borgerliga regeringen börjar det bli lite drag på kontraspionaget på Säpo.
1979 kommer Profitörerna
Prostituerade Katarina Rosenbaum har blivit brutalt mördad - dådet synes ha utförts av en galning. Polisen tips om en fastighetsägare som via ombud driver bordeller.
1982 (efter valet 1981) kommer Samhällsbärarna om polisens roll som bygger på händelser inom poliskåren. S.W
1982 blev GW docent vid Stockholms universitet, för sossarna vill inte ha GW i närheten av något som har med staten att göra, inte efter IB och Geijer.
SvaraRaderaMellan 1982 och 1991 utvisades 33 spioner från Sverige, med Tore Forsberg som chef för ryssroteln, nästan 100 hindrades från att resa in. Var åttonde utvisning som gjordes i världen under denna tid gjordes från Sverige, dvs Säpo var extremt framgångsrika, och det tar ca 4 år innan det kommer en reaktion.
1986 ger Jan Guillou ut Coq Rouge - berättelsen om en svensk spion, den första delen av romansviten om Carl Hamilton, som i princip går ut på att idealisera den hemliga militära underrättelsetjänsten, dvs delar av IB, som han varit med att avslöja, och samtidigt göra narr av Säpo som oduglingar, och i synnerhet dess säpo-chefer.
Det är säkerhetstjänstens kontraspionage, som har till uppgift att övervaka fiendens verksamhet, vilket innebär att hålla ett öga på underrättelsetjänsten, som i Sverige var minst sagt märklig.
Man kan fundera mycket på varför Jan Guillou, som visade sig arbeta åt KGB (efter en arkivfyndighet på Riksarkivet en tid efter Forsbergs död, ägnade energi åt att förklena Säpo, det var kanske så enkelt att det egentligen bara var Hans Holmer och taffliga sossar med dubbelmoral som var Guillou måltavlor.
I vart fall var Guillou och GW polare, med helt olika politisk uppfattning, som sannolikt förenades med att de inte var så förtjusta i vissa sosse-struktkurer. S.W
1988 ger P.G Vinge ut sina memoarer med dagboksanteckningar.
SvaraRaderaSäpochef 1962-70. Wahlström och Widstrand. ISBN 9146156380
1988 bevakar Jan Guillou styckmordsmålet med allmänläkaren och obducenten och framför fortsättningsvis uppfattningen att de två läkarna utsatts för ett justitiemord.
1991 utses GW professor vid Rikspolisstyrelsen (dvs regeringsskifte)
"kriminologi med särskild inriktning på polisiära metoder och problem"
Efter valet 1998 är det Persson själv som bestämmer, (och inte ICs grå eminenser, nu börjar Persson göra upp med de gamla grå skuggorna från förr, typ Schori, Sten Andersson, Thage G P.
År 1999 tillsatte regeringen Säkerhetstjänstkommissionen (Ju 1999:09) - att granska de svenska säkerhetstjänsterna (Säkerhetspolisen och organisationer inom försvarsmakten, dvs underrättelsetjänstens säkerhetstjänst). Fokus på övervakning, främst Säpos, och kom därmed undan de känsligare frågorna.
Säkerhetstjänstkommissionens fick inte beröra IB:s kärnverksamhet, det vill säga inhämtning av information i utlandet, underrättelsetjänst, men alltså vissa delar av dess inrikesverksamhet, (eftersom IB skapats för att vara varningsklocka för infiltration eller anfall mot Sverige, dvs väst, i fråga om Sovejetiska inflytelseagendet, så var hela IB i rund och botte en del av Nato, som använde fackföreningsrörelsen som spaningsorganisation mot kommunister, företrädesvis fientliga kommunister, quisslingar)
Säkerhetstjänstkommissionens betänkande lades fram den 17 december 2002 i form av åtta rapporter som inklusive bilagor omfattade 3000 sidor. Publiceringen blev omskriven och omdebatterad i sin samtid och Säkerhetstjänstkommissionen har getts stor dignitet av vissa debattörer, men på senare år har det framkommit hur varierande kvalitet som rapporterna hade.
SOU 2002:87 Rikets säkerhet och den personliga integriteten.
SOU 2002:88 Politisk övervakning och personalkontroll 1945-1969.
SOU 2002:89 Politisk övervakning och personalkontroll 1969-2002.
SOU 2002:90 Den farliga fredsrörelsen. Övervakning av miljörörelsen
SOU 2002:91 Hotet från vänster. övervakning av kommunister, anarkister m.m.
SOU 2002:92 Det grå brödraskapet. En berättelse om IB. Tre delar.
SOU 2002:93 Övervakningen av "SKP-komplexet". Två delar.
SOU 2002:94 Övervakningen av nazister och högerextremister.
SOU 2002:95 Forskarrapporter till Säkerhetstjänstkommissionen. Två delar.
Nu har alltså Persson bestämt sig för att göra upp med det gamla försvarslösningen, och luta sig säkerhetspolitiskt mot EU och dess interna solidaritetsförklaring, som bygger på att alla andra är med i Nato, och att man får hitta på en parallell ordning, med Frankrike som påhejare, dvs Sverige går med i EU som säkherhetspolitisk allians, och är alltså från och med nu inte alliansfritt, fast det låtsas inte S om. Så nu lägger man ner försvaret i sin gamla form, och gör upp med de gamla strukturerna och spåren efter IB, dvs man behövde inte längre IB-strukturens dubbla natur med en inrikes facklig del, och en traditionell utrikes underrättelseinriktad,
samtidigt som hela försvaret skulle bli en brandkårsstyrka, med kontrakt. Det var rätt tänkt 1998 - 2002, men sen ändrades omvärlden.
S.W
I samband med detta kommer första boken ut som handlar om Palmemordet. GW hade inte skrivit några kriminalromaner på 20 år när denna roman publicerades. Den är en fristående fortsättning på Perssons tidigare trilogi Grisfesten, Profitörerna och Samhällsbärarna och här återkommer stockholmspoliserna Bo Jarnebring och säpos operative chef Lars Martin Johansson
SvaraRadera2002 - Mellan sommarens längtan och vinterns köld
Romanen handlar om stockholmspolisens utredning av en amerikansk journalists död. Ett brev med kopplingar till den svenske statsministern. Denne statsminister arbetade efter andra världskriget åt CIA, men senare arbetat dubbelt för Sovjetunionen. Karaktären har omisskännliga drag av Palme.
"Min romanfigur är inte namngiven men jag köper att han har stora likheter med Palme." - säger GW, så här försöker GW förklara motivet till Palmemordet.
En annan tid, ett annat liv från 2003
Boken utspelas i tre tidszoner
- ambassaddramat 1975 (tyska terrorister fick hjälp av svenskar)
- ett mord på Östermalm 1989
- Nutid (2002/2003) -
de olika händelserna knyts samman.
Men något händer med hypoteserna 2003 – 2007, helt sannolikt är det 3e delen planerad med en annan story, hypotes, men så händer något och den 3e boken dröjer fram till 2007, och berör egentligen inte de frågor GW förmodligen tänkt utveckla, men inte vågade.
Faller fritt som i en dröm från 2007
chefen för Rikskrim Lars Martin Johansson tittar på palmeutredningen tillsammans med några medarbetare. Kriminalkommissarie Evert Bäckström förkroppsligar den inkompetente polisen.
Så vad som rimligen kan ha hänt är att en av de personer som kan ha varit med att planera mördet Palme, har avlidit, barn eller änka eller anhöriga vet att personen var underrättelseman, och har på något outgrundligt sätt fått tag på pistol + kula, som var ämnade att komma fram, efter personens död, som vill vila i frid.
Den som sparar en kula för eftervärlden, gör ju det för att det ska kunna gå att jämföra med kulorna från mordplatsen. De som kommit över pistolen känner på sig att pistolen sparats för detta ändamål, för att till slut ge kvarvarande pusselbitar till fallet, och det är osannolikt nog GW som man vänder sig till, som har det förtroende som krävs, för att lösa fallet, eftersom om det var de som mördade Palme som mördade Palme, så vet det de att GW är en av få som kanske känner till hela bakgrunden, från ax till limpa, och som kan hantera informationen, vi får hålla tummarna för att GW kan skriva en sista roman, om vad som egentligen hände, alltså med fingerade namn. S.W
Jo, Palmes utrikesminister, som han förmodligen ärvde, var Wickman, som fanns med i det där hemliga promemorian i Geijeraffären, så det går att fatta att Palme inte var så förtjust i GW.
SvaraRaderaPromemorian (som Bratt fått berättad av GW) pekade ut personer som säkerhetsrisker, alltså inte bara för Sverige utan indirekt för våra samarbetspartners (Nato)
Wickan var inte vem som helst.
1959 statssekreterare under Gunnar Sträng
1963–1967 ordförande Svenska filminstitutet *
1964–1967 ordförande i riksbanksfullmäktige
1967–1973 riksdagsledamot
1967 konsultativt statsråd för näringspolitik
1969 Industriminister (tänk strategiskt)
1971–1973 utrikesminister
1973–1976 riksbankschef
* Harry Schein var chef 1963–1970 och 1972–1978
Efter valet 1976 ville Fälldin att Wickman skulle fortsätta som riksbankschef, men det ville inte Palme, (vilket implicerar att Palme kände till mer än Fälldin om hela härvan)
1973 blev Wickmans sista år som chef för UD.
Vid riksdagens utrikesdebatt i mars 1973 meddelade Wickman att Sverige skulle erkänna Nordkorea och man skulle öka sitt bistånd till de svarta i Sydafrika.
1973 FN:s generalsekreterare Kurt Waldheim besöker Palme och utrikesminister Wickman
1973 (april) besökte Kosygin Sovjets premiärminister Olof Palme.
I månad erkände Sverige Nordkorea.
1973 Wickman besöker Kina undertecknar ett luftfartsavtal och stimulera utbyta av handel och kultur mellan Sverige och Kina.
Palme och Marcus Wallenberg arrangerar ett Bilderbergmöt i Saltsjöbaden om energi (oljekris) och säkerhetspolitik.
1973 fördömde Wickman den sovjetiska kampanjen mot oliktänkande
I oktober 1973 höll Wickman ett tal i FN där han ansåg att konflikten i mellanöstern inte kunde lösas ”genom att den ena eller andra demonstrerar sin militära överlägsenhet”. Han undvek att kritisera Egypten och Syrien för deras roll i Yom Kippurkriget, vilket upprörde Israelerna.
1973 lämnade Wickman regeringen och ersattes av försvarsminister Sven Andersson (IB-broder) och sannolikt insatt i den militära delen. Så det kan ju ha varit så att Palme under den första tiden satt kvar med Erlanders folk, och efter vinsten 1981 var dessa inte kvar, och när Bodström får sluta, så kommer Sten Andersson in, och då är Palme nog ganska ensam kvar med strukturerna från 50 och 60-talet. För den vanlige elitsossen i VU, hade ju ingen jävla aning. S.W
Skulle det nu visa sig vara frågan om "rätt" vapen, och teorierna om att gärningen har kopplingar till ex. vår egna säkerhetstjänst inte är tagna ur luften...
SvaraRaderaHur stor är då sannolikheten sanningen ändå kommer i ljuset, 30 år till trots? Är det rimligt att redan nu anta att det nya spåret inom kort kommer bedömmas som "icke utredningsbart".
Om det inte är frågan om en vanlig stolle av C.P-typ, så är priset för sanningen -ur ett samhällsperspektiv- antagligen oerhört högt.
Det betalar vi så gärna!
Radera