Jurist i Spanien

Adlibris

tisdag 12 januari 2016

På vilken sida verkar den ryska propagandan?

Delar av media går nu i spinn rörande övergreppen i kungsträdgården. Men inte på det vis man tror, utan i försvar av DN. Allt enligt tesen att Putin gynnas av att splittring uppstår i samhället, dvs att allmänheten får ett minskat förtroende för media.

Jag har ingen direkt insikt i händelseförloppet om vem som sagt vad när.

Det jag däremot vänder mig mot är att media nu går ut i frontalattack mot kritiken mot DN under förevändning att alla som kritiserar DN är högerpopulister och Putintroll. Svenskan tog t.o.m in en utvecklad twitterrant från Isobel.

Argumentationen känns igen. Kritik mot media är förbjudet, förut kallades man rasist, nu Putintroll.

Stormakterna, ink Ryssland har alltid verkat i utlandet. I Sverige är Ryssland mkt aktiva, vilket är självklart ur Rysk horisont. Lika självklart stärks Ryssland om andra kontrahenter blir svagare, ex genom splittring inom landet. Om detta finns mkt att läsa för den intresserade. Ryssland är bland de bästa i världen på denna typ av operationer och att tro att man skulle nöja sig med att få till splittring i ett land genom att låta alternativmedia och bloggar kritisera DN är att underskatta Rysk förmåga å det grövsta.

Den första frågan man bör ställa sig är på vilket sätt man enklast får till en splittring och misstroende mot media. Att ha några journalister på avlöning som driver en splittrande agenda eller producerar alster som sedan visar sig vara felaktiga. Eller att hoppas att div bloggar och frifräsares kritik mot korrekt journalistik skulle ta sådan skruv att splittring uppstår.

Svaret är nummer ett, med andraserve från andra sidan skyttegraven, ni minnst väl vilka som är ledande på området? Så har man alltid jobbat. Först skapar man en situation från ett läger sedan kör man den i spinn från motsatt sida. (Jag har som sagt ingen insikt i DN härvan så detta är bara en generell kommentar om hur man jobbar). Ni kan ex läsa om hur Algeriet (tränade av Ryssland) krossade islamisterna genom att infiltrera och radikalisera dessa.

Att som flera nu framför (isobel senast i raden) att all kritik mot systemet/staten/media är att gå Rysslands ärenden är rent nonsen. Relevant kritik mot systemfel och galanskaper är alltid bra. Förnekande av desamma är snarare ett tecken på att man vill dra nationen ytterligare närmare stupet för att den hotande kollapsen ska bli ännu större.

Nu kan ni fundera på vilka som kan tänkas vara avlönande av främmande makt. 



Ett tillägg 22:10.

Här ser ni hur Ryssarna jobbar, vinklar mot Polisen. Precis som DN. *host host*



Ett tillägg till av det komiska slaget. Han har en poäng, DN har sprungit Rysslands ärenden rätt flitigt. Se Cornubot på länken nedan.

http://cornucopia.cornubot.se/2015/06/rysslands-rost-vems-arenden-gar-en.html





37 kommentarer:

  1. Givet vilka debattartiklar som släpps in på DN och en hel del av rapporteringen från Ukraina borde de ligga lågt med Putin.

    SvaraRadera
  2. Decemberöverenskommelsen

    Nedläggningen av försvaret ( till förmån för "sharia" )

    Ullenfjants "sanningar"

    Den ständiga tystnaden om vilka grupper som ligger bakom grovt våld och överfallsvåldtäkter....

    Alla utanförskapsområden

    Och inte MINST baksmällan när insikten om att det inte är en tillfällig utgift utan man har gett full access till allt ... inte bara välfärden utan ALLT ( tänk Libanon )

    När det börjar smaka surt så är det självklart "Rysslands fel" alla som tycker nåt annat är brunskjortor =)



    /Molgan

    l'oreal because you're worth it !!

    Ruinfeldt Mona Sarin Fridelitt är svårslagna
    ( 87% får se sig i spegeln )

    snart är kanske "vi" ifatt 99.97% ( inte bara 87% ;-)
    http://www.theguardian.com/world/2015/jul/20/north-korean-elections-draw-9997-turnout-says-state-media

    SvaraRadera
  3. Löfven vill spela basket med Dennis Rodman & Co i Pyongyang?

    SvaraRadera
  4. Hej.

    Den ryska propagandan och desinformationen tjänar Rysslands intressen. Det smartaste då är att etablera win/win/no lose-scenarier.

    Mål, medel, metod, magnitud. Samt hur mycket resurser man anser det rimligt att förbruka.

    Om målet är splittring och destabilisering av Sverige; vilka medel och metoder kan tas i anspråk? Vad är målet med splittringen? Vilken magnitud på operationen är önskvärd?

    Att diskutera huruvida exempelvis vad av massinvandring eller kulturrelativistisk debatt, censurerande polis, och så vidare är inspirerat från Ryssland är mindre viktigt; allt detta existerar ock kan därför användas som medel om metoden i sig är destabilisering och desinformation.

    Rysslands mediakrigföring är baserad på den postmoderna anti-intellektuella (in)humanismens genombrott bland samhällets viktiga skikt. Dagens situation har inte skapats från Moskva, men om motståndaren (och för en ryss är alla ickeryssar motståndare; de är bara olika prioriterade) lägger vapen och verktyg i din hand, varför inte använda sig av dessa? Man skall ju aldrig avbryta en fiende när denne är i full färd med att göra misstag.

    Svenska motdrag kommer som bäst att lyckas etablera ett no lose-scenario för Ryssland, och som sämst att eskalera sönderfallet. Det som bäst biter mot (rysk) propaganda är öppen och offentlig tillgång till kunskap, fri och öppen debatt via så många media som möjligt, och att landets konkreta problem hanteras snabbt och kompetent. Utan en kaotisk och trasig verklighet finns det inte så mycket grogrund för konspirationsteorier, men i en allt mer totalitär statsbildning med allt hårdare kontroll av tillåtna och förbjudna åsikter och fakta, gör man jobbet åt ryssen.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, lärare

    SvaraRadera
  5. Sovjetiska propagandametoder sprider sig i Sverige..många likheter med viskandet under Sovjettiden....Orlando Figes skrev boken De som viskade, om Sovjesystemet

    SvaraRadera
  6. Läser ibland Sputnik News. Ryska nyheter på engelska. Läser även en del andra utländska nyheter. Detta är enda sättet att få en bra bild av nyhetsflödet. Bästa är när man kan få någon helt oberoende att skriva om saker. Vi tycker synd om (och ibland skrattar åt) Nordkoreas rapporteringar. Stackars människor som går på detta och tror att de lever i världens bästa land. Men hur långt ifrån är vi egentligen?

    http://sputniknews.com/cartoons/20160111/1032951454/assault-migrants-sweden-coverup.html

    Karikatyren är ganska talande...

    Mvh C.N

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visste man inte bättre skulle anklaga Putte för att ha köpt DN och destabilisera hela ordningen :-)

      Skränande skator som ropar på vargen (Putten) är nog bara ute och fiskar jobb, marknadsför sig genom att oblygt skriva det som förväntas att ledningen vill höra, vanligt enkel egen snöd vinning skull, tom Staffan Dopping tycker pardansen polisledningen och DN är pinsam. och en debattartikel i Expressen idag minsann (om polisen)

      Det är många som uppmärksammat DNs metamorfos som rent TASS-organ, det det är väl det som är så intressant, oförmågan att läsa av samtiden, det samhälle DN varit med om att propagera för, och avsaknaden av självkritik.

      Någon vidare agenda sätter inte DN på detta vis, och lösnummer drar inga pengar, så det handlar om att förklara för DNs annonsörer, hur megafonen uppfattas, tappar DN intäkter pga taskigt gehör ändras journalistiken, alltså vem är det som betalar agendan? Tidningen och dess chefred är ett medel, och ändrar inte grunden.

      Ytterligare exempel på individer som förefaller kämpa med upplysning och information från verkstadsgolvet.

      http://www.morpheusblogg.se/2016/01/10/dags-for-peter-wolodarski-att-avga/

      Radera
  7. Att Sverige har stora inrikes problem inser väl alla...
    Det är inte ryssens fel.
    Att alla på försvarskonferensen pratar NATO är av just den anledningen. Det är det enda man kan samlas runt. Det sista självständiga svenska beslutet som politiken kan ta....
    Sedan är det över.
    Sverige har kastat in handuken för gott och låter omgivningen ta över helt...
    Diskussionen är sedan över och feministerna kan överta Riksdagen och vi andra får fokusera på att överleva....

    SvaraRadera
  8. Jo, och mest faller vi på eget grepp, många tänker inte på att en demokrati är en tävling i åsikter (propaganda), och att det måste vara så.

    Vad som nu uppslear sig är en ordentlig förställning i nyvaken vilsenhet.
    I denna tävlan, eller krig om man så vill, finns det lite olika strategier och taktiker:

    1. En klassisk är motsättningen mellan idealism och realism

    2. en näraliggande uppdelning är mellan
    Praktiserande (ÄR) och Troende (BÖR) politik.

    att endera tala om vad man vill (konkret) och sedan omsätta ord i handling, eller att tex pyssla med ideologier, det kan vara fråga om:

    socialism - liberalism

    socialliberalism - manchesterliberalism

    progresssivitet - konservatism

    miljöideologi - tillväxtideologi (materialism)

    ekonomism - delningsutnyttjande

    - sedan är det Marxisternas indelning i ägande respektive proletariserade klasser, där skillnaden mot nyliberalerna är att i det förra fallet är det staten som står för gemensamt ägande medan det i det senare fallet är bankernas skuldsättning som blir det gemensamma plattformen.

    3. en 3e uppdelning är mellan populism och minoritism (identitetspol)
    Dvs vad ska vara mittnorm som alla måste gravitera kring, tex att
    stanna vid rött ljus eller att hålla fingrarna i styr när du ser en
    tonårsbrud i bikini ute på stan.

    Denna indelning handlar inte minst om åtskillnaden mellan vad som borde
    vara norm för alla andra, utom just för lilla mig.

    Ett bra exempel här är Sjöstedts första partikongress, där partiet bjöd in internationella gäster, och en Afgansk gäst (med Breivik-blick) våldförde sig (ordentligt) på en ung libanesisk flicka på hotellrummet, i samband med partifestligheter, där affären tystades ner företrädesvis av kvinnorna, som ansåg att hänsyn måste tas till Afganenens kulturella bakgrund, (och naturligtvis den skada som skulle vålla partiet om saken avslöjades), så här offrades självfallet en ensam Libanesisk flicka som bjudits in, som sannolikt kunde konstatera att Svensk feminism var uppdelad i en ideologisk del,och en praktiserande.

    4. En 4e indelning är mellan nationalism och kosmopolism/globalism
    (ofta men inte alltid samma sak som tull visavi frihandelsfrågor)
    (här har de gamla socialister och nyliberalerna vissa likheter)

    5. En uppdelning är mellan tro och vetande, i trosfrågor kommer man lätt in på religiösa grubblerier, och partier för olika trosinriktningar, där men kan se uppdelningar mellan tex Kristna eller muslimska åsiktsinriktningar, som ibland kan bli så omfattande att en enda trosinriktning omfattar en hel stat/nation. Tex Saudierna som sossarna byggde en vapenfabrik åt, eller Indierna som har ett kastsystem (bygger på ras/klan) eller Italienarna som har en katolsk variant eller grekerna med en ortodox variant. Turkarnas Sunnisialm är tex av en helt annan inriktning är Kurdernas motsvarande Sunitiska åskådning. Av detta följer att tro är något fundamentalt, alltså att vi vet att tro är viktigare än vetande. Bara man inte försätter sig i vantro. f.f S.W

    SvaraRadera
  9. 6. En uppdelning är mellan intressegrupper, tex partier för pensionärer partier för lantbrukare, partier för arbetare, partier för tjänstemän i storstäder, internetfrisurfarare eller varför inte kön (företrädesvis kvinnor) eller sexuella bokstavskombinationer.

    Här har tex centerepartiet övergivit lanbrukarna, (som är försvinnande få, och fokuserat på liberalisterna i storstäderna, varpå man lyckades överge landsbyggden, vilket socialisterna gjorde med Mona.

    7. En sjunde indelning kan vara så enkel som mellan centrum och periferi, dvs ju närmare New-York, Bryssel eller Stockholm, desto mindre verklighetsförankring med röstboskapen, vilket även kan omsättas till e alternativ förklaringsmodell, elitism vs motionsklass, eller policyprofessionella vs skattskrivna objekt.

    8. En 8e indelning kan vara mellan närande och tärande, (en klassisk DN-debatt-artikel) dvs hur många nettoinbetalande skattesubjekt det går att förmå betla skatt för att omfördela till andra bättre behövande grupper. Detta kallades "hälften kvar" på 80-talet och ska den skattskrivne ha hälften kvar efter att pensionsskatten betalats in, ska skatten ner rejält.

    9. Ett sätt att dela in politik och partier i är efter yrkesgrupper var det klassiska fascistiska sättet att hantera demokrati, att dela in människor (arbetare) i sina skrån (yrken) vilket är en liknande indelning som fackföreningsröreselsen verkar (intressegrupper efter yrke).

    10. En spännande indelning är efter biologisk särart, i många MENA-länder delar man in partier efter klan (ett slags rastänkande eftersom det handlar om blodsband), där Libanon är ett bra exempel, eller Somalia för den delen, där den demokratiska strukturen är fastlåst beroende på hur reproduktiv en viss grupp är, där kontroll av kvinnans sexualitet är väldigt viktig för att få inflytande. Detta är kopplat till hederskulturer och starka patriarkala maktstrukturer, i tex norden eller judisk kontext, har kvinnor så långt man kan överblicka, haft en relativt sätt friare ställning, dvs vid val av reproduktiv partner, detta brukar rent vetenskapligt omformuleras till att det generellt sätt inte är en framgångsfaktor med kusinknulleri. S.W

    SvaraRadera
  10. 11. En indelning är mellan

    teleologisk och funktionalistisk politik (som förklaring)

    dvs att politiken har ett syfte (ändamål)
    tex strävar mot det goda. (vara påbjudet i sig,
    jmfr deontologisk politik)

    Detta är delvis konskevensinriktat, fast lite baklänges.

    Demokrati kan tex ha som syfte att minska förutsättningar för maktkoncentration, om man har föreställningen att ensidig makt,
    i vilken skrud den än bär, är ett farligt gift, (sagan om ringen)

    Idag ses teleologiska förklaringar som en nödvändig del av rättfärdigade (berättigande) resonemang.

    Tex att sexköpslagen kan försvaras för att stävja handel med kvinnor. (vilket jag köper, trots inkonsekvensen att den som säljer knark får högre straff än den som köper, som ger upphov till marknaden)

    Klassiskt exempel är hur barn (och narcissister) tänker, tex

    när Nalle Puh kommer fram till att han ska klättra upp i ett träd,
    eftersom han hör att det surrar, och surr kommer från bin,
    och bin surrar för att Phu ska höra var de håller hus,
    eftersom bin tillverkar honung där de håller hus,
    som har som ändamål att Phu skall äta upp den.
    (att tänka som Darwin, (funktionalistiskt), att bins funktion är att befrukta ståndare och pistill, kan tydligen vara ångestframkallande)

    Telelogiska förklaringar och teleologisk politk är mycket vanlig, tex så finns EU till för EU-medborgarna, och inte till för EU-politikerna, och så kanske det var, men uppfattar medborgarna att Bryssel och Stockholm åsidosatt subsidaritets-principen, att medborgarna har rätt att själv besluta om sina egna angelägenheter, tex om kommunen klarar av att ta emot 10, 100 eller 1000 ensamkommande Afganbarn per år, och politiken sedan kommer dragandes med en Stjärnkvist och sedan en Astudillo som ska införa storregioner så kanske väljarna funderar lite på detta med om våra politiker resonerar som Nalle Phu, dvs utgår all makt från folket och vad händer om samtliga partier agerar på samma sätt, att lägga ut Svensk välfärd och medborgerliga rättigheter till försäljning till internationell flyktingindustri, under parollen "VI MÅSTE"

    Jo, det rekylerar (i den demokrati, och det verkar inte politikerna har förstått. S.W

    SvaraRadera
  11. 12. politik kan även delas in som

    i deontologisk eller

    ii konsekvensneutral eller

    iii konsekventialistisk

    deontologisk politik(déon=plikt) -

    våra handlingar (den politik som ska föras ska
    normera regler för handlingar som fastställs av
    sitt eget inneboende(intrinsikala) värde.

    Våra handlingar eller våra åsikter ska inte beakta
    konsekvenser utan bedöms huruvida handlingen har
    utförts i enlighet med den ideologiskt mest renläriga
    förfäktade etisk normen.

    (vilket journalisterna nu har kommit på senaste veckan
    (om man mäter ordet konsekvensneutral förekomst på nätet,
    dvs någon har kommit på att objektivitet kan vara bra,
    och tydligen har polisen kommit på samma sak, att inte
    agera politisk megafon, då det uppenbarligen kan rekylera.

    Här kommer värdegrundsarbetet in, dvs man uppfinner en massa
    sköna ord, som förfaller vara dygdiga, sedan marcherar man
    och säger att alla som inte håller med diktatet är mot, och
    då ska uteslutas, detta är en taktik som IS, ISIS,ISIL,
    daesh tillämpar, men även hederskulturer per se.

    deontologisk pliktpoltik paras i Svensk tappning med skuld,
    den som inte gör x, är därmed för y, vilket är moraliskt
    förkastligt, tex vi måste av plikt hjälpa världens alla fattiga,
    oavsett konsekvenser, annars är vi nazister). Vilket är en
    teknik som de flesta partier och medier nyttjar för egna krassa
    syften. Här blandar de ofta samma nödvändiga (om A så B) och
    tillräckliga (om inte A så inte B) villkor.

    Detta är vad våra egna partier och journalister lite missade,
    alla gick samman i en och samma (stöpta misstänkt köpta) form
    och förkastade alla åsikter som inte var enligt diktatets, och
    hamrade på skuld skuld skuld, likt inkvisitionen, för alla som
    inte heilade med, och påstod att alla som inte var med, var mot
    och alltså SD alternativt nazister. S.W

    SvaraRadera
  12. Problemet var inte den ideologiska deontologiska misstaget, att hela grejen inte fungerade praktiskt, att staka ut den enda vägens politik, acceptera detta, eller dö, och om detta sedan inte visar sig fungera, så har man något att förklara, för går man på orsak och verkan, så förefaller det ju finnas en orsak till att SD inte fanns i Riksdagen före 2010, och 8-9 år senare förefaller kunna vara Riksdagens största parti, hur tänkte ni? i termer av konsekvens?

    eller tänkte ni att om hela EU gör som Sverige, så kommer allt gå bra,
    och om övriga EU nu inte gör som Sverige, utan som de själva utifrån
    sin nationella rådighet finns bäst (konsekvensmässigt demokratiskt)så kanske en teleologisk Svensk insikt om Europa, kanske måhända i någon mån kan te sig en smula egensinnig, (Eller högmodig) att inte riktigt förstå Europeisk kultur/historia eller politik.

    Sedan komma dragandes med Putin som spöke, förefaller minst sagt krystat.

    Det kallas draksådd, kratta manegen och bädda sängen för desinformation, dvs börja med att inbördes ge sig på varandra, i en demokratisk gemenskap, med oärlig argumentation, den som är desinformatör i denna lek, och vilka syften som drivs blir hopplöst, beskyllarna är (inte alltid, men heller icke sällan) skymningsmänniskor, och här ligger paradoxen, hur ska man värja sig och hur ska man hantera detta pedagogiskt?

    Megafoner som i akt och mening visar väljarna att man inte förstått saken i grunden, (Eller i vart fall inte tänker ändra sig, utan fortsätta rakt över kanten, precis som Adolf, och vägra inse att det inte riktigt fungerade och ta på sig lite ansvar, istället är det, om inte folket svikit, så skulle det ha gått så bra, dundersuck.

    Det skulle kunna tänka vara så (hypotetiskt) att samhällets förestående systemstress och behov av snabba och omfattande reformer är ett resultat av Svensk parmamentarisk politik, våra delvis hycklande partier, PR-cirkusen och för stora delar av chefstyckareliten är fullspäckad med en massa jönsar, uppmärksamhetstörstande opportunister jämte snöda försäljare, som inte har tänkandet som grund för sitt levebröd)

    Denna normativa etik premieras särskilt bra i de politiska
    ungdomsförbund, eftersom ungdomars värld oftast är:

    disjunktionell (A eller B), det slår dem sällan att världen är:

    konjunktionell ( A OCH B)

    att människan måste hantera motsatsförhållanden på en och samma gång,
    (de klarar inte alla vuxna av heller, och gör naturligtvis all politisk diskussion hopplös, (vilket ofta är syftet)

    "du är alltså mot DN eller Nato, då är du Putinist"

    Så resonerar möjligen barn, och det där opinionstaktiken presenterat i bloggartikeln, förefaller vara en nyttig idiot, en tyckar-wannabee, som springer just de ärenden vederbörande försöker påskina sig vilja motverka. Det blir mest komik och pajaseri, man funderar möjligen vems ärenden som hon är springflicka åt, vem det är som styr galären?
    S.W

    SvaraRadera
  13. Journalistiken, liksom emellanåt politiken fungerar bättre om den ÄR

    I. SANN (i vart fall inte förljugen)

    II. RELEVANT (och det är den mycket sällan eftersom man
    kringgår de svåra frågorna (målkonflikterna), som barn plägar.

    III. Balanserad, dvs konjunktion, att hantera fler än ett synsätt samtidigt.

    IV. Neutral, att minska på adjektiven och försöka beskriva en viss situation
    med ontolgisktklarhet, dvs att den företeelse som ska diskuteras, lösas,
    förklaras på ett neutralt och korrekt språk, då ska man vara försiktig
    med adjektiv och värderingar. Politiken kommer undan med sitt platta
    "säga ingenting språk" och journalisterna lägger filter på den
    verklighet de ska beskriva genom att anamma en språkdräkt som är för
    undflyende.

    Ta tex Nato, vilket blir svårbegripligt för väljarna, alla utom Fp
    var tysta om nato före 2014, nymoderaterna rustade ner och deras ledare
    och talesmän (ett halvår före valet) talade om Rysslands säkerhetspolitiska avspänning, men inte pekade någon finger åt statsministern som Putinist, (ändamålet helgar medlen), sedan svänger allt som genom ett trollslag, och så häcklas S och mest SD som varandes Putinister, för att man intar den hållning m, C och Kd hade före valet, det är pedagogiskt svårsmält för en
    vanlig väljare som fostrats. Eller som att om man kritiserar Fps Eurofori,
    med kommissionär Cecilia, EU-minister Birgitta och propagandaminister Erik i spetsen, ivrigt påhejade av DN, så kan man väl göra det för att man bryr sig, det har inte slagit ngn in, i denna sjuka värld av konspiratorisk blamegame, med Sverige i världsunik ledning.

    Möjligen kan den enda vägens politik ha rekylerat, (och vi som faktiskt tycker EU är något bra, är lite småsura, över att heilarna fick ånga på så fort och helt utan konsekvens-insikt, något grandiost, antingen A eller B, endera federation i expressfart, eller fascistisk nationalism, det kunde möjligtvis inte vara så att man kan agera med viss måtta, och agera lite situationsanpassat och pragmatiskt?

    eller DNs lite ensidiga inriktning och rapportering, så skulle man gå i den lede Fis ärenden, suck, tänk att man kan tänka tvärt om, falsifiering, tål inte bygget fakta eller opposition, så får man göra om hemläxan, i vart fall i en demokrati.

    Ett alternativt synsätt kan tex vara att Putin varken är ond eller god utan driver sin stats egna intressenters intressen, och om dessa är mot våra egna, så är rimligtvis våra intressen mot Ryssland, och om Putin ockuperar ngn Baltstat eller Gotland, så är det åt helvete, men kom inte och gnäll, om man avrustat Sverige utan plan, och kom definitivt inte och gnäll om man politiskt insett att man var helt fel ute, och sedan inte klarar av att återinföra minst 2 % av bnp, som är natonorm,dubbelmoral ogillas, och ska motarbetas, eftersom sannolikheten att något händer, som inte borde hända, ökar om man helt lägger undan garden. Putinister kan de vara själva,ska läsas på svengelska

    welcome to Swiden, vi är öppna för alla människor och för alla åsikter, utom de som strider mot vår värdegrund, vi accepterar alla synsätt, och därför behöver inte ha ett försvar av den egna nationen, vi litar på att andra länders skattebetalare ställer upp på den svenska doktrinen, som omfattar humanitär solidaritet men individer i 3e världen, och knappast stabilitet i närområdet med våra grannar. S.W

    SvaraRadera
  14. m ryssarna bedriver opinionsbildning i Sverige (vilket de gör) så är detta en konsekvens av att vi har åsiktsfrihet, tex driver många människor med utländskt påbrå sina egna rötters intressen, tex turkar, Kurder, Somalier, Syrier eller Iranier. Så det är inet att gnälla över, opinionsbildning, men måste vi dra undan mattan för oss själva, vare sig Sverigedemokraterna eller någon annan som uppfattas som fiende, behöver ju göra så mycket, den mesta desinformationen står vi själva för, och detta utnyttjas naturligtvis.

    Konsekvensetik bedömer handlingen efter dess konsekvenser.

    Renodlad deontologisk etik beror en handling inte på konsekvenserna , utan avgörs (i värsta fall) av dess ideologiska renhet, av plikten till det goda, vem som nu avgör detta.

    handlingsdeontologi = pliktetik (etiska normer)

    regeldeontologi = rättighetsetik, dvs att stipulera rättigheter,

    vilket innebär att dessa måste uppfyllas, vilket leder till beskattning, varför vissa liberaler och socialister i praktiken menar samma sak, man har samma mål och samma medel (rättigheter), bara lite olika metod.

    Den deontologiska etiken kan ses som en motsats till konsekvenetiken,
    eller med ett motsvarande begrepp teleologisk etik.

    Funktionalistisk (funktionell) politik som förklaring av hur världen borde vara fokuserar på ett fenomens verkan, (konsekvensen) till skillnad från orsaksförklaringar. (att skilja på orsak och verkan är svårt tom för vetenskapsmän)

    Vid förklaring av vad exempelvis hepatit-C är är talar man inte i första hand om vad som orsakar sjukdomen, utan vilken verkan den har på immunförsvaret, och vilka som tillhör riskgrupper. Det är först när forskaren ska ta fram motmedel, som man behöver ta reda på vad som orsakar fenomenet och möjligen korrelationer med icke-tempererade zoner, eller varför inte korrelationer inom neuropsykiatri och D-vtaminbrist och vad denna brist kan ha för verkan och för orsak, kluriga saker som inte får en lösning om man inte vågar beskriva husarrest, helsärk, okunskap och fel ton på huden.

    All denna förvirrade diskussion, av att inte kunna förhålla sig nykter till verkligheten, utan kleta på och misstänkliggöra varandra för att springa ondskans ärenden, (benämnd djälvulen förr, numera fascism, nazism eller Putinism), talar i själva verket om hur illa det är med det demokratiska samtalet, det Arne Naess benämner "regler för saklig argumentation" - det är rena lekstugan - inkluderat vissa ymnigt förstkommande favoritvetenskapsmän , som tycker rätt saker.
    S.W

    SvaraRadera
  15. 13. ytterligare ett sätt att hantera allt är att misstro precis allt som påstår sig ha uppfunnit något bra och som gynnar det egna intressen under förespeglingen att detta är allas intresse, både nyliberalar och socialister fiska där i samma "grumliga vatten" :-)

    Tex driva agendasättande och opinionsbildande verksamhet för att någon betalar en för att driva texen A eller B, som Zappa häcklade miljörörelsen och hippiekulturen i USA o början på 70-talet, We´re only in it for the money" - utifrån krasst ekonomiska intressen, dvs att betala opinionsbildare och partier pengar, via pr-byråer, som driver den parts intressen som betalar bäst. Detta kombineras med lite toppad ideologi som krydda, och är konsleveknsinriktad för ett visst mål/intresse, men alltså inte vad det förefaller vara. Här är mp paradexempel på att driva avrustning av försvar och fri invandring, under förespegling att detta räddar miljön.


    I de här krigen, om röster och väljarnas gunst, förekommer positiv respektive negativt kampanjande, numera är det lite si och så med att driva egna sakfrågor, det är mer pang för pengarna, att driva negativ kampanj, och försöka undergräva och så split.

    Ett sätt att vara rationell demokrat, är att försöka kritisera våra politiska partier på ett ärligt och underbyggt sätt, inte i syfte att dra undan benen för dem, utan för att de ska bli bättre i sak, att tex kritisera partier eller deras megafoner, kan ses som välvilligt, där det går att resonera precis tvärt om, dvs om man nu driver frågan att anklaga tex SD för att vara köpta från öster (eller mp som anklagades för samma sak, innan de bytte fot om migration), så skulle innebära att alla utom fp var köpta av Putin före valet 2014.

    Tänk tanken om SD vuxit för att de andra partierna saknar svar och inte har drivit tillräckligt bra egen politik, eller helt enkelt inte varit lyhörda mot opinionen?

    Man ju tänka sig en rörelse, (som inte är otänkbar) att det i själva verket är tex nymoderaternas, miljöpartiets och nycenterns politik, som i princip adopterat folkpartiets politik (som den varit sedan 70-talet) och att det är pga denna ideologiska koncentration mot globalism som SD kommit på banan.

    Man kan ju hoppa på det där spåret... med konspirationer, det har inte kunnat föreställa sig att det är tex DN (som normativ symbol), globalisterna, Euro- och energiunionisterna, dvs EU-federalisterna, som lagt ut en röd matta :-) för just de intressen som de själva velat motverka.

    Medan personer som varnat för utvecklingen, konsekvenstänkande, i själva verket försökt motverka den politiska röta vi befinner oss i nu, som ger grogrund för desinformation.

    Det gäller att utvärdera, vad var det våra politiker lovade och sedan faktiskt gjorde/verkställde, tex lägga ner försvaret, och vad fick det sedan för konsekvens, det är inte svårt att lista ut att om det inte gick som försäljarna lovade/garanterade, så testar väljarna (i den demokrati) en annan produkt, och det måste man inte vara ens medelmåttigt begåvad för att inse. Att beskylla andra höll Adolf och Josef på med, och så gick det också åt helvete. Det fanns för många opportunister som lallade med, och för få som vågade och kunde komma med invändningar medan tid var, och faktum är, då som nu, att de som agerar ensidigt, och pestförklarar alla som inte håller med, i grund och botten utgör samma fara som de alltid gjort, demokratin måste alltid försvaras, och gör den inte det på ett upplyst sätt, så är demokratin i värsta fall till förfång för sig själv och ett lätte byte - där vägen till helvetet kantas av goda föresatser om tro, där vetande och förnuft kastas på historiens skräphög. S.W

    SvaraRadera
  16. Blev nyfiken på vem denna Isobel var - intressentanalys, utan att ens kolla grafen i vilken miljö hennes åsikter formas.

    Hon verkar ingå i det nyliberala nätverket, som haft rätt mycket räkmacka under 8 år med Reinfeldt, och när då moderaterna inte ville regera, och sossarna som en följd höjer skatten, och EU inte går som man tänkt, och du dumma Svenskarna inte pro secundo fattar varför vi ska gå med i Nato, och samtidigt fortsätta ha försvaret på svältkost och snylta på våra grannar, så kanske dessa maktmegafoner blir stressade, tänk om det var deras eget grepp, det föll på :-)

    Isobel har tydligen skrivit en skrift med essäer

    Frihet och fruktan

    Tankar om en ny (observera ny) liberalism
    handlar om de utmaningar som liberalismen
    står inför. Hotet förfaller vara antimarknader
    där inflytelserika personer med hjälp av makt
    ser till att få subventioner till sina företag.

    Suck, och alla skattemedel som går till välfärdsindusistrin?
    har Isobel tänkt efter lite, det är både riktat och
    subventionerat, med världens högsta skatter.

    Tydligen frilansskribent (nasare :-) och kolumnist på Dalarnas Tidningar och har tidigare varit (före alla rationaliseringar) varit skribent på DN och Expressens kultur- och ledarsidor. Därtill medverkande i mediepanelen som åsiktsmaskin med Virtanen och Leo Lagercrantz .(fasiken vad man missar mycket, jag som trodde det var en förvirrad lantlolla...)

    ocn f.d kumpan med Svend Dahl på Expressens och Svenska Dagbladets ledarsidor (+ Smedjan och Neo och Svensk tidskrift)

    doktorsgrad i statsvet vid Stockholms universitet 2011 med en avhandling om folkrörelsepartierna (vad som människors alternativ att sysselsätta sig mig). btw hade Tingsten en professur i statsvetenskap vid Stockholms högskola 35–1946 och blev därefter chefredaktör för DN 1946–1959. Tingsten var väldigt skicklig på att beskriva politiska partier och deras idéarv. Det går inte att utesluta att om Tingsten skulle ha läst DN idag, så skulle han kanske tycka att tidningens chefsredaktör förläst sig, och låtit sig inspirerats lite för mycket på artiklar från den internatioenella arena, och inte riktigt hade fötterna i den mylla läsarna själva lever i.

    Det är alltså en skolad individ denna Isobell, som inte klarar av kritik mot en tidning som uppenbart hamnat lite på sniskan, man hjjälper väl inte DN genom att göra vågen åt eländet, uppenbarligen inte klarar av att se kritik mot DN som annat än högmålsbrott. S.W

    SvaraRadera
  17. Angående högmålsbrott, att dölja övergrepp på tonårstjejer, vars intressen en stat med feministisk utrikespolitik, borde vara särskilt viktigt, borde inte ens förekomma misstanke om, hos vare sig polis eller tidningar med en stolt historia.

    Dan Eliasson, grattis polisen.

    1991–1995kansliråd på UD
    1995–1998 polsak hos stjärnskottet Laila Freivalds
    1999–2001 ambassadör och chefsförhandlare vid JustitietD.
    2001–2006 statssekreterare hos Thomas Bodström (S).
    2006 tillförordnad biträdande chef hos SÄPOS analys– och underrättelseverksamhet.
    2007 - 2011 GD för Migrationsverket.
    2011 GD för Försäkringskassan

    Eliassons blev känd för extrem detaljstyrning och övervakning av medarbeterna och hot eller avsked för minsta felsteg, (tex slagningar)

    anställda som kom med befogad kritik blev hotade med avsked dör Elisasson blev känd för att sopa under mattan och "begrava" all information som inte var positiv. Fackförbundet ST har ju Brita Leion, demokratiministern som högsta höns, så det går nog inte att få ut info om en elitsosse den vägen lätt, men försöka duger under anonymitet.

    Försäkringskassans säkerhetschef sprang Eliassons ärenden och höll husförhör med personalen, i en fråga om läcka till pressen, (som personal spelade in), och säkerhetschefen blev dömd i både tingsrätt och hovrätt för brott mot meddelandeskyddet, och sådana saker brukar ju journalister gå igång på, när makten hotar yttrandefriheten, den yttrandefrihet DN värnar. Det kan ju vara på sin plats att förvarna polisförbundet, att Eliasson klarade sig undan den affären på näppen, genom att använda en springpojke, men hans beteende och personliga egenskap har inte ändrats, så det kommer att bli intressant, med Eliasson, polisen går på knäna, och han har inte varit känd som annat än en opportunistisk problem-döljare, så att polisens under Eliassons ledning skulle ställas till ansvar för att mörka, är ett symptom, på att saker inte står rätt till med upplysningen. Bara hoppas att DN (eller ngn annan) gör hemläxan och håller Eliasson under herrans tukt och förmaning, för med hans politiska credo, kommer polisen fortsätta ha problem, och inte rätt fokus att lösa brott. Är det någon som tror att DN blir en bättre tidning, av att inte själv granskas, i sin granskande gärning. S.W

    SvaraRadera
  18. Jo, detta med teleologiska resonemang är inte oviktigt, om något har ett ändamål, och om man nu tror det, tex om man är journalist, så har man förmodligen utan att tänka på det själv, anammat en yrkesroll och sedan blandat samman denna roll, med uppfattningen om sig själv som subjekt (den luringen går alla på). För det första, att den verkliget vi tycker oss se, inte är det verklighet som är, och definitivt inte kommer att bli, och sedan då detta med makt, att man som journalist har makten att påverka världen, genom att beskriva den för andra, genom sitt eget objektiv, (och intresse) samt i vilken riktning man anser att världen ska springa, men sedan måste man tänka på brödfödan, vad den som betalar ens lön, förväntar sig att man ska skriva, och det är nog en ganska stark drivkraft, så någon egentlig objektivitet finns inte, bara inbillade eller förespeglad, däremot kan man ha en vilja/strävan, eftersom det finns grader i helvetet, den som gör en nyhetsvärdering att dölja övergrepp på minderåriga, av män i kollektiv, i en stat som megafonerar om feminism, och hur svårt det är för unga flickor i allmänhet, inkluderat sexuellt ofredande i synnerhet, (om det dessutom visar sig vara maktpatriarkatet som döljer övergrepp, och samtidigt torgför en motsatt ståndpunkt.
    Om nu tyckar-etablissemanget tror att de kan komma i närheten av konsekveknsneutralitet, så är det inte så, värdereingen av vad som är viktiga nyheter är allt annat än konskekvensneutral, så att förhålla sig deontolologist, till ett regelverk, gör bara människodjuret om det finns en sanktion, en konsekvens av att inte följa regelverket, och eftersom alla dessa ideal är helt konsekvenslösa, så spelar de syftet ett spratt, samma spratt som de sexuellt ofredade flickorna, man säger en sak, hur det borde vara, och gör sedan precis tvärt om, om det gagnar ens primära syften. Människan är rovdjurens rovdjur, och de människor som tar sig uppåt i en hierarki, är bättre på att vara rovdjur än de som hamnar i beroendeställning, det bara är så.
    S.W

    SvaraRadera
  19. Så har nu journalisterna regler för hur journalistik bör bedrivas, så ska man tillkämpa dessa, inte deontologiskt, för att man är en så himla fin kille eller tjej, utan för att det gagnar ens egna snöda krassa intressen. det finns absolut ingen som är vid sina sinnes fulla bruk, som tror att journalister är i närheten av att vara objektiva eller konskevensneutrala, journalister är ett skrå, och funderar rätt mycket på hur, inte läsaren, utan kollegor, chefer och finansiärer ska uppfatta ordet. Det är inget att sticka under stol med. Ju yngre och mer oetablerad, desto mer ängslig, och samtidigt mer benägen att slå till med storsläggan i det det bekvämas och tillrättalagdas mittfåra.

    I efterhand hade det varit bättre för DN, om den journalist som fick tipset och gjorde en nyhetsvärdering, (nyheten hade högt nyhetsvärde), och i samråd med närmaste chef fattade beslut att ducka, istället hade undersökt saken, och skrivit, i efterhand, nu när paradigmet i fråga svängt, hade DN genomfört lysande prisbelönt journalistik, om man i högre grad följt journalistikens grundläggande kokbok, (I Sverige sägs förhållandet runt år 2000 mellan PR och Journalister ha varit 1:1, och i USA anses det numera vara 4:1, dvs 4 PR-konsulter, som skriver betald reklam i nyhetsform, på varje journalist, men gränserna är inte helt klara, vad som är vad, i synnerhet inte om en tidning är uttalad agenda-sättande i fråga om samhällets fortsatta inriktning. Man får ta det med ro, och hålla tummarna för att journalisternas regler, som de borde följa, följs, inte pga plikt, utan för att konsekvensen av att inte göra det, blir förödande, försöker man inte beskriva verkligheten, kan man heller inte omforma den. Så man blir ju lite nyfiken på journalisternas regelsamling, hur är de formulerade? S.W

    SvaraRadera
  20. Journalistikens grund, och även grund för väldigt mycket annat, som har med förklaringar av fenomen, händelser eller situationer, klarar man av dessa frågor, är man hemma, frågan varför ska man vara försiktig med, eftersom det är just denna fråga, och fördomen hos journalistens eget ”varför-svar” som många gånger förhindrar rätt journalistiskt beslut, nästa all bra konst, överlåter åt betraktaren att själv formulera varför, vi vet bara att varför,
    orsak -> verkan, kausalitet eller korrelation, hönan eller ägget upptar vår uppmärksamhet, och i 9 fall av 10 konstruerar vi en baklängesförklaring, som stämmer in på den tankebubbla vi är fången i. Människan är i ganska liten grad rationellt nyttomaximerande, i synnerhet inte i grupp. Människan läser av sig själv i förhållande till andra människors beteende, avsikter och förhållningssätt, - vips så skiftar verkligheten fokus, och det sker på nolltid, i synnerhet i dagens nätverkande samtid med ständig uppdatering av triviala ting som innebär att vi släpper fokus på större och mer avgörande frågor. Makt, hierarkier och sociala markörer, liksom sociala koder, spelar mycket större roll än vi tror, alltså inte vad vi själv tror, utan i vilken grupp vi ingår som närmast troende, det har väldigt lite med objektivitet att göra
    Så punkt nr 6 varför, är ju en förklaring, och vet man inte vad en förklaring är, och det vet inte de flesta journalister idag, att det finns olika typer av förklaringar, så ska man vara försiktig. Att män i grupp med Afganskt ursprung ofredar unga flickor sexuellt, är en fråga som ingen verkar kunna hantera, utan överför till att gälla alla former av män i grupp, och ingen vågar kontrollera med Finsk statistik, som nyligen fått ny statistik i brottskatalogen efter en del migrantströmmar. Men om man ger fan i att förklara varför, blir det enklare, man konstaterar bara vad som skett, man behöver inte förklara, en enkel förklaring är så klart att Sverige är ett land som signalerar svaghet, inte har några normer i termer av konsekvenser, dvs vi säger saker i ord, men gör tvärt om, och därmed sanktionerar ett beteende som annars inte skulle komma på fråga, hemma gatan där man kommer från, skulle man mista livet omedelbart om man kladdade på någons minderåriga dotter. Den mest sannolika förklaringen till övergreppen är alltså kulturellt, Svensk kultur, som är fullständigt genomfalsk, och svårtolkad och helt utan konsekvens, i den miljö dessa herrar kommer från, är det inte riktigt normlöshet, flathet och feghet som är vägvinnande, och signalerar vi som vi gör, så frammanar vi ett beteende, som inte är önskvärt, det är ungefär lika dant med hundar eller barn, alltså inga konstigheter.
    Grunden för att hantera verkligheten består i att
    Först vara nyfiken och undersöka och sedan besvara händelsefrågor:
    1. Vad?
    2. Var?
    3. När?
    4. Vem/vilka?
    5. Hur?
    6. Relation, finns det ett sammanhang?
    7. Varför?
    S.W

    SvaraRadera
  21. Sedan kan man ögna:

    The Elements of Journalism utgåva 2007
    (Bill Kovach och Tom Rosenstiel)

    10 grundläggande element (fundament) som
    journalister bör fullfölja
    (som vill främja ett fritt demokratiskt upplyst samhälle)

    OM journalistikens roll (vilket inte alls är självklart) som informationskälla och förmedlare ska fungera i syfte att främja samhällets medborgares förmåga att vara fria och självstyrande, måste man ge dem tillgång till information som de kan ta del av, och själva värdera (alltså i en demokrati, och det finns skäl här att begrunda om inte den gamle TCO-basen var lite Freudiansk slapprig, när han yttre något om den sista Sovjetstaten.

    Dessa är Kovach och Rosenstiels riktlinjer:

    1. Journalistens första förpliktelse är mot sanningen.

    Klokt, det som är sant, brukar hålla i längden, handlar om förtroende och tillit, tappar man detta, tappar man sina lojala trupper, eller intäktskällor.

    2. Journalistens första lojalitet är till medborgarna.

    (detta skulle inte alla som ogillar en nationalstat gå med på, och det fungerar heller inte som EU-medborgare, eftersom olika medlemmar i EU, uppenbart driver egna agendor, så i grunden handlar medborgarskapet om en kommun, att medborgaren ska bedömas från sin egen närmiljö, och det är inte lika vanligt nu, som förr, när var enda mindre stad hade två konkurrerande tidningar, idag har vi internet, och det är sjövilt.

    3. Journalistens disciplin är verifiering.

    Klokt, men hänger på ettan, att det som antas vara sant, ska kunna verifieras, vilket inte alltid är möjligt med anonyma källor, så hade polisen istället rapporterat om övergreppen, rak på sak, och beskrivit att det var ungdomar, och inte nödvändigtvis vissa ungdomar, hade detta varit bättre än det tragiska faktum att polisen ska tipsa om detta under källskydd. hade jag själv varit Rikspolischef eller justitieminister, skulle jag dag säga att alla poliser har som plikt att svara på frågor efter eget omdöme, tipsa var enda journalist annonymt om man är rädd för karriären och sedan ge varje polis i uppgift att alltid berätta om sin egen situation, det är en plikt mot medborgarna som betalar lönen, och med centraliserad styrd information blir polisen just så politisk, som den absolut inte får vara. (se vidare nedan om vad polis betyder)

    4. Journalisten måste hålla sig fristående från dem som ska bevakas.

    Här finns problem, för ofta är det makt som ska bevakas, och makten har alltid stålar, tex staten själv, och är därför nedlusad med informationsstaber, och till och med ett eget husorgan :-)
    SvT och SR, och styrningen av detta husorgan kunde vara betydligt bättre. Rekrytering av chefer är centralt, och här ligger en massa suspekt makt förborgad, som det tål att tänkas på. S.W

    SvaraRadera
  22. 5. Journalisten måste agera självständig bevakare av makten.

    Idealt ja, men självständig är bara den som är ekonomiskt oberoende och inte strävar eller hungrar efter egen vinning, och de är få.
    Vad makten är måste dessutom preciseras, våra Riksdagsmän, som utgör den absoluta och formella makten, är rätt maktlösa, makten ligger i partierna, och deras intressenter.

    I SVT uttalade I.B AHlenius att: "korruptionen är mycket mer utbredd i Sverige än vad som är allmänt känt. Det gäller framför allt den ”mjuka korruptionen”, där toppviktiga befattningar dels ut inom vänkretsen"

    Genom EU har vi fått en enorm maktkoncentration på en nivå som inte en enda journalist förmår att sätta sig in i, eller rapportera om, Bryssel är ointagligt för små slimmande redaktioner, som är beroende av ekonomiska sponsorer. Paul van Buitenen avslöjanden ledde ingenstans, istället fick vi Grekland på halsen, och deras nationalräkenskaper.

    https://en.wikipedia.org/wiki/Paul_van_Buitenen

    Det är ingen som tror att vare sig DN eller några andra journalister granskar EU, och våra EU-parlamentariker gör det definitivt inte. Heder åt Cecilia Malmström - när det blir rätt. men om korruptionen inom EU är enorm, är då slutsatsen att Sverige bli mindre korrupt om det blir en federation? Här uppstår problemet att ingen inom EU-etablissemanget vågar kritisera EU, eftersom man är rädd för att opinionen ska bli negativ, och kritiserar man inte, så blir inte EU bra, och blir inte EU bra, så faller det ändå ihop, så har finns en paradox, samma paradox (ungefär) som lett fram till SDs framgångar.

    http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.2263369-korruptionens-omfattning-i-eu-ar-hisnande

    6. Journalisten måste ge ett forum för öppen kritik och kompromiss.

    Att rikta kritik är alltså inte alltid samma sak som att dra ner brallorna på någon, det kan vara välmenande beskrivningar som har ett konstruktivt syfte.

    7. Journalisten måste sträva efter att göra det viktiga intressant, och relevant.

    Jo, relevansen är nästa svårare än sanningen, och ännu svårare är att göra det som är komplext intressant, eftersom det är svårt med målkonflikter. S.W

    SvaraRadera
  23. 8. Journalisten måste hålla nyheterna överblickbara och proportionerliga.

    Hu, att få överblick över vad som är relevant för nyhetskonsumenten är svårt, vad är det som är viktigt egentligen? Egenmakt/kunskap?
    Finns det tid för och pengar för journalistik som ger upplysning?
    Mjä, det är numera 90 % kraxande och tyckande, väldigt lite objektiv förmedling av vad som hänt, som överlåter till betraktaren, att göra sin egen värdering, och istället har vi våra filterbubblor.

    9. Journalisten måste tillåtas följa sitt personliga samvete.

    Bra erkännande, samvetet är relativt.

    10. Bevaka rättigheterna och skyldigheterna hos allmänheten

    Jo, det är är knepigt, att avgöra, vad som är rätt och vad som är skuld, och vem som har det yttersta ansvaret för balansen mellan positiva och negativa rättigheter.

    * Polis svenska språket sedan 1785 Till Svenska från latin via franska police, (statsform, politik, polismakt).

    lat. politia = civil förvaltning, via grekiska adj.
    "politikós" från
    "politeia"


    Med sidobetydelsen "statsgemenskap" eller medborgarnas gemensamma offentliga angelägenheter.

    Med sidobetydelser som politik och politiker, inkluderat administration av den allmänna ordningen.

    pólis = medborgare, stadsförvaltning
    póleis = stad, stat.

    dvs i sing. så är det medborgare och i pluralis alla medborgare, dvs staten, man förstår lite varför demokrati är viktigt, polisen och politikerna är medborgarnas förlängde arm, och tappar politiken fotfästet (korruption) så tappar polisen det samma, och symptomet på SDs nationella stävande är egentligen inget märkligare än att de övriga partierna varit lite för överens om att sätta högsta fart mot ett federativt Europa, utan att tala om det, och på något sätt lite missat att om man inte kommunicerar målet, och använder fel medel, dvs att ducka för centrala frågeställningar och att en väg att baxa in de tjurskalliga Svenskarna i Unionen faktiskt är med hjälp av migration, så är det enklare att begripa handlandet, men problemet är alltså att om inte den grundläggande staten fungerar, så undergräver man hela rörelsen, och så blir det rekyl, utöver att hela EU har problem, och då börjar samtidigt Putin rassla med sin arsenal, samtidigt som Svenska opinionsbildare fokuserar för mycket på fel saker, dölja inte problem, lös dem, och i en demokrati ska medborgare, journalister och faktiskt parlamentarikerna själva hjälpas åt att granska ordningen, utan civil rättrådighet faller hela bygget, polis.

    Man måste fokusera på första ordningen, att ha ordning på propagandakriget inom själva demokratin först, och alla inbördes motstridiga uppfattningar, sedan måste man förså att det ligger i motståndarens (inte Puttes) intresse, att miskrditera dig själv och dina intressen, på alla olika vis, och där är det lätt att de kommer dragandes med Putte, ta bara interndebatten inom SD med den här utbrutna falangen, dessa framställs av modern som Putinister, medan den vanlige SD pampen som tillhör den ngt mer rumsrena varianten naturligtvis anklagas för att vara Putinister av andra, det blir ju rena dårpippin, och ganska mycket självmål. I den där myllan frodas desinformation, och att vara skeptisk kritisk till EU som federation, tror jag för egen del är den bästa välgärning man kan göra gemenskapen, för med en massa lallande heilare, så blir det helt enkelt inget bra. EU är en grund, som måste få ta ordentligt med tid, och finns inte tiden, så är det en hund begraven. annars går saker i putten, och att vi sitter i den situation Sverige gör nu, dessutom lite skamfyllt, är inget bokslut på hur våra politiker skött saker fram till nu, och det enda man ångrar är att man inte tutade mer.
    Nu dags att invänta Britternas val, och att lära lite av Danmark, att inte vara alltför blåögd, som väljare, våra politiker är det inte, men det är väldigt duktiga på att spela naiva, det är en magisk föreställning i plikttrogen aningslös oskyldighet. S.W

    SvaraRadera
  24. Ja, vem är det egentligen som bedriver propaganda, rysk som EU-federativ eller som för övrigt alla främmande länder med en ambassad i Stockholm ägnar sig åt. Den här Isobels inkast på SvD kutlur, var ju ett lysande exempel på ett inspel som föll platt, och visar på hur lätt det är av opportunistiska skäl att falla i fällan, fasiken, DN är ju parad-Pravda för Europa express och federation, och det är väl inget fel att ha den åsikten. Bara man inser att detta med migration inte är ett mål, utan ett medel, mot överstatlig federation, vilket somliga av oss är lika rädda för som för Ryssen själv. Demokratin har ett egenvärde, och EU är inte demokratiskt ett smack, det är en Potemkinkuliss. Att tvinga fram en federation kommer gå åt skogen, så där måste man uttrycka att EU-heilandet lika gärna kan vara EUs värsta fiende, och därmed Rysslands vän, det tål att funderas på. Nato är en helt annan sak, det är en mellanstatlig intresseorganisation, och inte en federation, och så länge nymoderaterna ligger kvar med svältkost, är man så klart mot nato, och börjar nymoderaterna fundera på Europeisk solidaritet, så kan det tänkas att man är för, och eftersom politiken är baklänges, så får politiken räkna med att både väljare och tyckare agerar baklänges, ingenting behöver vara som man tror, förutom då att kraxeriet om Putin döljer en nervös läggning och oförmåga att inte klara av saklig argumentation.

    Så här lyder Fichtelius teser:


    Regel 1: Engagerad rapportering

    Intresse för saken jämte kunskap om hur nyheter kan göras intressant
    är regel 1, för om inte nyheten är intressant, så tar ingen del av den, och då är det meningslöst nedlagd tid.

    Regel 2: Rapportera det viktiga.

    En svår regel, viktigt av vad du själv tycker, eller det mest centrala i det budskap du sänder.

    Vad är viktigt? Det beror på publiken…vad en fäster vikt vid.
    Om det är viktigt för redaktionen att publiken får del av vad redaktionen tror att publiken tycker är viktigt, så ökar sannolikheten att det också är viktigt :-) Känner man sin publik?

    Stockholmsredaktioner gör det definitivt inte, märkligt då 50 - 60 % av alla inom media i Stockholm kommer från landsorten, och har kvar rötterna.

    Regel 3: Systematiskt arbete inom specifika bevakningsområden

    Underförstått, kunskap om ett område samt noggranhet, ökar förutsättningarna för att nyheten blir intressant värderat och professionellt presenterad.

    Regel 4: Var konkret?
    Gör det abstrakta konkret

    Tex om Sexuellt ofredande mot minderåriga flickor i offentliga miljöer anses vara politiskt viktigt att stävja, så kan det ju vara en god ide att skildra detta, om det inte är som det borde, för då kanske tjejerna tar politiker och media på allvar.

    Regel 5: Förberedelser?

    handlar om att vara påläst, och kanske till och med läsa på om desinformation och hur det fungerar, innan man börjar gapa om Putin.
    Är man en offentlig person, brukar man vinna i längden på att inte vara alltför flyktig eller opportunistisk.

    Regel 6: Händelsebaserat

    Stå inte ivägen för händelsen,
    visa vad som händer och inte dig själv.
    Här verkar de flesta missa poängen, vem fasiken är intresserad av budbäraren, what´s in it for me, budskapet är centralt, och om det ger mig nytta. den som är megafon är ju uppenbart nyttig för sig själv, och icke sällan en nyttig idiot, av att få vara offentlig.

    Regel 7: Språket som medel
    Stor skillnad på talat och skrivet budskap.
    Skriver man tex ut vad Löfven eller Batra säger i intervjuer, och läser upp vad de svarar, och åhöraren inte vet vem som är talare, så förefaller budskapet som genompundigt, här ligger både Sjöstedt, Björklund och EBT före, Annie Lööfs språk, utskrivet, är också en smula hejarklacksaktigt och tomt på realier, Romson vågar man inte recensera, och Fridolin är i samma klass som Löfven och AKB, som kan bättre, den dag hon börjar ge ännu mer raka besked.

    Regel 8: Variera och uppdatera nyheter med nya versioner.

    Verkar vara en erfarenhet från Ekot.

    S.W


    SvaraRadera
  25. Regel 9: Konskevensneutralitet.

    Denna nya insikt, som ska ställas mot pliktreglerna i övrigt, samt insikten om att det men tror kan bli en konsekvens, oftast inte riktig blir som man tänkt, i synnerhet om man väljer konsekvenstänkande för att stoppa, censurera relevanta nyheter.
    En marknadsförare undviker negativ info, men ska man forma ett statsbygge, eller förbättra något, duger det inte att sopa under mattan, det är alltid kontraproduktivt.

    Regel 10: Uppdaterad - Häng med!

    hänga med i förändringar av teknik och nya digitala modeller.
    Det kan man väl hänga med EF om. Att vara uppdaterade på den senaste, och ha en fot förankrad i den gamla myllan, så att man ser klart över tid. S.W



    Beslut huruvida publicering skall ske, eller inte, får ej fattas eventuella konsekvenser en publicering av information (text, intervju, reportage eller nyhet) i media ska ej ska avgöra
    "konsekvensneutralitet" är myntat av Erik Fichtelius som Ekochef på 1980-talet.
    I boken Vad är en nyhet? förklarar Fichtelius:
    Om en nyhet är sann och relevant, och är viktig för publiken, så ska den publiceras oavsett om det är bra eller dåligt för någon annan. Reportern ska inte ha som avsikt att uppnå en viss effekt eller politisk åtgärd med sin rapportering.”
    S.W

    SvaraRadera
  26. Mer om Konsekvensneutralitet eller Principen om konsekvensneutralitet
    Är en journalistisk princip och det är bra att känna till alternativen:

    deontologisk bedömning, av plikt,
    jag ska inte publicera denna nyhet av plikt mot min egen övertygelse.
    jag ska publicera denna nyhet av plikt mot min egen övertygelse.

    Konsekvensetisk bedömning, jag gör en bedömning av konsekvensen, och fattar beslut om att publicera eller inte, och hur det ska vinklas.

    tex, vanligst i Sverige (flathetens och det outtalade åsikternas förlovade land)

    jag ska inte publicera denna nyhet eftersom jag tror att någon annan, tex någon tyckarelit, kommer att döma mig för att fiska i grumliga vatten, gud så avskyvärt fegt, och avslöjande, av en tyckarelit som i alltför hög grad hållit åsiktsmonopolet uppe, genom att anklaga alternativa synsätt som fascistiska, hela denna klan av renläriga totalitarister, hade ju inget att komma med, annat än att anklaga alla som sa mot, det enda vägens budskap, det har hänt förr, och brukar inte landa mjukt.

    Svenska journalister har varit utpräglade i detta kollektiva okritiska grupptänkande, det var trots allt under Tingsten som DN nådde sin absoluta höjd, som faktor, med den gamla konservativa synen och tron på människans förmåga att själv bilda sig en uppfattning, på vad tidningen rapporterade.

    Konsekvensneutralitet =
    att en journalist (och ansvarig utgivare)
    inte ska ta hänsyn/ låta sig påverkas av
    inbillade, föreställda eller befarade konsekvenser
    vid beslut om publicering, utan ska förhålla sig
    neutralt till den potentiella effekt nyheten kan ge.

    kan omförmuleras:
    En journalist (och ansvarig utgivare) ska
    ska ta hänsyn och låta sig påverkas av
    allmänintresset (allmänhetens intresse
    av att nyheten publiceras och förhålla sig neutralt till den potentiella effekt nyheten ger genom att skilda nyheten
    balanserat och neutralt (och om det känns svårt, fundera
    på konskeveksen av att fatta fel beslut, att tex inte
    publicera eller vinkla för hårt, om det visar sig att händelse-
    utvecklingen inte går som man tänkt sig, kort och gått tänka sig
    vad kan gå åt helvete, av att inte förmedla information som
    allmänheten kan misstänkas tycka är viktigt och reagerar på,
    om de får reda på sanningen, hade kommunals ledning tänkt så,
    hade de nog inte försatt sig i situationen, har de reda glömt skandalerna ute på Rönneberga, jo, klantarslena hade glömt detta,
    inklusive myglet i Anna Johansson Ws stiftelse, man blir på så gott humör av att dessa banerförare för solidaritet är sådana praktarslen,
    och så blir man alldeles lycklig av pressen, när det gör jobbet, det ger sas journalistiken dess högre mening, Polis. S.W

    SvaraRadera
  27. Pressens etiska regler
    13 yrkesregler som journalister i Sverige
    ska följa vid utövandet av sitt yrke.

    Brott mot yrkesreglerna kan anmälas till
    Journalistförbundets yrkesetiska nämnd (YEN).

    Förvarning - när man läser dem, så uppfattas det lite som att journalister är fullständigt vettlösa och generalpucko, minst hälften av dessa regler ska inte behöva formuleras, att skriva en regel att man inte får hitta på eller fabulera, ger ju lite skrämmande signaler, hur står det till med den egna bedömningsförmågan hos våra
    proffstyckare egentligen, och hur avgränsar alla journalister detta med PR, egentligen?

    Reglerna (oktober 2014)

    1. Ta inte emot journalistiska uppdrag av personer
    utanför en redaktionell ledning.

    2. Acceptera inte uppdrag, inbjudan, gåva, gratisresa eller annan
    förmån – och ingå inte avtal eller andra förbindelser – som kan
    misstänkliggöra din ställning som fri och självständig journalist.

    Suck då är alltså alla som uppbär lön av en tidning med agendasättande journalistik inte etiskt acceptabla, alla redaktioner som säjer reklam är i någon mening beroende av sina finansiärer, så är det.

    3. Ge inte efter för påtryckningar från utomstående i avsikt att hindra eller inskränka berättigad publicitet eller i avsikt att skapa publicitet som inte är journalistiskt motiverad.

    och om detta kommer från chefred?

    4. Använd inte din ställning som journalist, eller presskortet, till att utöva påtryckning för egen eller andras vinning eller till att skaffa privata förmåner.

    Hm och vad är vinning? att vinna slaget om opinionsbildningen, och är inte all PR-styrd journalistik till för att skapa vinning åt den som betalar?

    5. Utnyttja inte för egen eller andras vinning opublicerade nyheter beträffande ekonomiska förhållanden eller åtgärder hos stat, kommuner, organisationer, företag eller enskilda.

    Lite suspekt, måste bygga på insideregeln för börsen.

    6. Beakta journalistavtalens bestämmelse om att medarbetare inte får åläggas att utföra uppdrag som är förödmjukande eller som står i strid med medarbetarens övertygelse.

    Den där frysboxen verkade ju ngt uppmjukande :-)

    7. Visa särskild hänsyn mot ovana intervjupersoner. Upplys den intervjuade om huruvida samtal och annat material är avsett för publicering.

    Var försiktig med att återge uttalanden och annat material som icke-offentliga personer har publicerat i sociala medier.

    alltså källkritik, fantastiskt.

    8. Tillmötesgå rimliga önskemål från intervjuade personer om att i förväg få veta hur och var deras uttalanden återges.

    vettigt.

    9. Förfalska inte intervjuer eller bilder.

    Dundersuck

    10. Visa hänsyn vid fotograferingsuppdrag, anskaffning av bilder och annat material, särskilt i samband med olyckor och brott.

    Jo. den hänsynen är nog relativ.

    11. Dold kamera och annan dold inspelning, som görs i syfte att publiceras, bör användas endast i undantagsfall, efter noga övervägande och när en journalistisk bedömning gjorts att informationen inte går att få på annat sätt.

    Före publicering ska de berörda så långt det är möjligt informeras om att den dolda inspelningen skett och varför den gjorts.

    Klokt, annars vågar ingen uttala sig informellt överhuvud.

    12. Respektera upphovsrätten vad avser text och bild och ljud.

    Respektera? är inte detta en lag?

    13. Ange källan när en framställning huvudsakligen bygger på annans sakuppgifter.

    Här verkar somliga skamlösa, en sak att inspireras, då kan man skiva om andra som skrivit om samma sak, vilket stärker budskapet, annars riskerar man ngt som inom källforskning kallas för tradering, utöver att det är jäkligt fult att kopiera rakt av, men att skriva vidare och utveckla, är i själva verket väldigt bra, och ännu bättre är det så klart med ngn liten källhänvisning - i synnerhet till internationell press. S.W

    SvaraRadera
  28. Det är helt hopplöst att hålla reda på journalisterna,
    de spelar sas i en helt egen policyprofessionell division,
    och väldigt filterbubblade i sina bunkrar (kaka söker maka).
    Man måste skilja på regler och regelformuleringar, nedan
    återges regelformuleringarna, reglerna, vad som faktiskt
    tillämpas, uttalat och outtalat, dvs tillämpningen, är sas
    en annan femma. Det är alltså en bedömningssport.

    17 publicitetsregler som journalistförbundet förfäktar
    som utgör ett frivilligt etiskt komplement till TF.

    https://www.sjf.se/yrkesfragor/yrkesetik/spelregler-for-press-radio-och-tv/publicitetsregler

    Rubricerade och sorterade så att de blir begripliga
    för icke-journalister.

    SANNING

    1. Korrekt och allsidig
    Massmediernas roll i samhället OCH
    allmänhetens förtroende för dessa medier
    kräver
    korrekt OCH allsidig nyhetsförmedling.

    (hoppla hoppla, rollen i samhället är tydligen kopplad till förtroendet, då ska man nog vårda detta, och fundera på konsekvensen av att förtroende rämnar, det är sas lite svårt att återvinna förtroendet genom att säga, oj, vi glömde bort regel nr 1.)

    2. Granskning

    2.1 Källkritik
    Var kritisk mot nyhetskällorna
    Kontrollera sakuppgifter så noggrant
    som omständigheterna medger,
    även om de tidigare har publicerats.

    2.2 Redovisning
    Ge läsaren/mottagaren möjlighet att skilja mellan:
    faktaredovisning och kommentarer.

    3. Täckning
    Löpsedel, rubrik och ingress ska ha täckning i texten.

    S.W

    SvaraRadera
  29. NEUTRALITET

    13. Bemötande
    Sträva efter:

    att ge personer som kritiseras
    i faktaredovisande material
    tillfälle att bemöta kritiken samtidigt.

    att återge alla parters ståndpunkter.

    Var uppmärksam på att anmälningar av olika slag
    kan ha till enda syfte att skada den som blivit anmäld.

    (återge alla parters..... Alla, har det någonsin hänt, journalister är patologiska på att balansera genom att låta två åsikter representera de bägge sidorna, alltför ofta är det en generalknase som får bemöta en annan, men tre åsiktsyttringar är i vart fall bättre än två, men då lyckas sällan journalisten balansera. Detta att tiga ihjäl SD som parti, betydde att man förteg den verklighet som de representerade, och det gick att lista ut på förhand, att det är dumt att skjuta budbäraren, eller budskapet, fokusera på vad det är för referens, representation bakom symptomet,

    "vi ville inte gynna SD"

    Pyttsan, åsikterna som SD representerade,
    passade inte in, och det är väl inget konstigt,
    men just journalistyrket, vad tänkte de med, och
    vad blev resultatet/den oönskade konsekvensen?

    14. Döm inte (på förhand)
    Tänk på att en person, misstänkt för brott,
    i lagens mening alltid betraktas som oskyldig om fällande dom
    inte föreligger. Den slutliga utgången av en skildrad rättssak
    bör redovisas.

    S.W

    SvaraRadera
  30. BILD

    4. Korrekt bildmaterial
    Slå vakt om den dokumentära bilden.

    Var noga med att bilder och grafiska illustrationer
    är korrekta och inte utnyttjas på ett missvisande sätt.

    11. Vad som i dessa regler sägs gäller i tillämpliga delar
    även om bildmaterial.

    12. Vilseledande bildmaterial
    Bildmontage, retuschering på elektronisk väg eller
    bildtext får ej utformas så att det vilseleder eller
    lurar läsaren.

    Ange alltid i direkt anslutning till bilden
    om den är förändrad genom montage eller retusch.
    Detta gäller även vid arkivering.

    S.W Om bilder förefaller råda viss klarhet. Fantastiskt nog.

    SvaraRadera
  31. HÄNSYN

    7. Privatlivets helgd
    Överväg noga publicitet som kan kränka privatlivets helgd.
    Avstå från sådan publicitet om inte ett uppenbart allmänintresse
    kräver offentlig belysning.

    8. Självmord
    Iaktta stor försiktighet vid publicering av
    självmord och självmordsförsök särskilt av
    hänsyn till anhöriga och vad ovan sagts om
    privatlivets helgd.

    9. Offer – hänsyn till
    Visa alltid brotts- och olycksoffer och deras
    anhöriga största möjliga hänsyn.

    Pröva noga publicering av namn och bild med
    hänsyn tagen till offren och deras anhöriga.

    10. Identitet och ursprung
    Framhäv inte berörda personers
    • etniska ursprung
    • kön
    • nationalitet
    • yrke
    • politisk tillhörighet
    • religiös åskådning eller
    • sexuell läggning

    om det saknar betydelse
    i sammanhanget och är missaktande.

    Läs om regel nr 10 en gång till, den verkar journalisterna ha problem med, men ingen vet vem som är högsta domstol, för det finns inga vägledande domar/prejudikat. Kanske godtycke. Det är en hund begraven med dessa regler, skulle vara intressant med en internationell komparation. S.W

    SvaraRadera
  32. Detta, regel 10 är tydligen det centrala, som journalister och identitetsfundamentalisterna inte har begripit, i alla
    andra sammanhang framför vikten av att vara sig själv,
    komma ut med sin identitet och sina egna värderingar,
    i relation till normen, men så fort som någon i en viss
    minoritet, tex den politiska rörelsen skin-heads eller
    autonoma anarkister med intresse för gatsten, skiter i
    det blå skåpet, så man tydligen unte framhäva detta, om
    det saknar betydelse.


    I. Avgör sammanhang
    (detta preciseras inte, men får kunna tolkas
    som alla sammanhang som strider mot åsiktskorridoren :-)

    II. Avgör om något kan vara missaktande, vad är missaktande för dig?

    III. Vem avgör därefter vad betydelse är mer specifikt, och relatera
    sedan betydelse till sammanhang, detta är så klart en direkt
    konskekvensbedömning, hur stor ska betydelsen inte vara,
    för att den inte ska framhävas?

    IV. Så har nu redaktionen efter moget övervägande kommit fram till att
    sammanhanget, tex en stor ungdomsfestival i Sveriges huvudstad
    Stockholm (skyltfönster) med en känd artist som är vida känd för att
    vara ett idealtillstånd av den där korridoren, så ska man nu fundera
    på vad det innebär med massövergrepp på unga flickor, av en massa
    otyglade individer som samhället uppenbarligen misslyckats med att
    normera, med just de värdering som den där artisten tycker är så
    viktiga.

    Då förtigs alltihopa, eftersom konsekvensen av att om det skulle komma ut att en massa unga män, som inte ens skulle kvalificera sig som Orcher, och helt saknar respekt för det motsatta könet, så ska detta förtigas, för att vad då, hur tänker man, man måste ju inte skriva att det är afganbarn, även om det i högsta grad är sant och relevant, att Sverige helt misslyckas med att inpränta våra värderingar, hos de som kommit hit och fått skydd, det är en del släpp i logiken, jämte bristande konsevens-insikt av att förtiga, och låta skenheligheten fortsätta, journalisterna har helt enkelt fullständigt missförstått sin roll.

    V. Jaha, tolkningen av "Framhäva"
    Det är alltså, inte förbjudet, dock olämpligt att framhäva egenskaper
    för individer som inte bara individuellt, utan i grupp, begår
    övergrepp, lite som att man har en friplåt att bryta mot lagar, och
    begå övergrupp, i skydd av sin minoritetsstatus, det låter faktiskt
    inte riktigt klokt, i vart fall innebär att att man inte behandlar
    alla människor jämlikt eller jämställt, och inte heller likhet inför
    lagen 7 normen, luktar ngn slags positiv omvänd diskriminering. S.W

    SvaraRadera
  33. Har man som journalist nu klarat av att checka av och värdera
    punkt I - IV så får man nu INTE
    framhäva: BERÖRDA personers.....identitet:

    Man får göra några exempel för att se hur regeln fungerar, mot nyhetsvärdering och konsekvensanalys:

    Yrke? tänk om det varit 200 gruvarbetare från
    fackförbundet Gruv-12an, som gått lös på tonårsflickor...


    Etniska ursprung tänk om det varit 400 västsamer från Norge
    som förgripit sig på tonårsflickor i Stockholm.
    en kittlande nyhet :-)

    Kön? tänk om det varit yngre 400 män (icke åldersbestämda) med skägg
    från i största allmänhet som gått lös på tonårsflickor..

    Nationalitet tänk om det varit 200 Ryssar som gått lös på
    tonårsflickor i Stockholm. världsnyhet - jo,

    Politisk tillhörighet tänk om det varit 300 socialdemokrater som
    gått lös på tonårsflickor i Stockholm. Det har hänt,
    att partiarbetare inte klarar av att hålla fingrarna i
    styr, men tänk vilket nyhetsvärde, 300 socialdemokrater,
    ingen skulle tro att det var sant. Världsnyhet, nä, men
    kanske i norden.

    Religiös åskådning tänk om det varit 100 snubbar från Knytby under
    ledning av Helge F som gått lös på tonårsflickor
    nyhet - jepp, vänsterpressen skulle gå i spin,

    men det hade varit mer intressant om det varit
    IS-terrorister, jävlar, där visar media ingen
    pardon, när det är religiösa extremister, det är bra.
    Men det verkar vara skilnad på folk och fä.

    Sexuell läggning tänk om det varit 300 queersexuella som gått lös på
    tonårsflickor i Stockholm, iförda lederhoosen och marchkängor
    nyhet - jisses viken nyhet redaktionerna hade haft lite
    svårt att förklara fenomenet med en allvarligt tonläge.


    Att det är miss i aktning, att plötsligt osynliggöra personens egenskaper, som i andra sammanhang är så centrala.

    Vad man gör att är diskriminera människors behov av sina identiteter,
    om man bara framhäver positiva sidor av en viss grupp, ta tex regeln
    om kön, nu kraxar vissa i korridoren att etnicitet inte är relevant,
    men kön, dessa hemska män, jävlar vilken generalisering, känns lite främmande att som man i mina bästa år bli ihop-buntad med en grupp ociviliserade hänsynslösa vettvillingar.

    Journalister borde klara av att hantera egenskaper och markörer, det är relevant, och kommer att bli allt mer, i takt med det multikulturella samhälle politiken strävar mot, kommer olika kulturella skillnader att bli att mer accentuerade och nödvändiga att hantera, det går inte att blunda.

    Är de skinheads eller testosteronstinna SDUare :-) så ska de hängas ut bums, jag vill inte få mitt kön nedsvärtat av en massa minoritets-dekonstrukturalister som gör ett lika med tecken mellan en grupp unga orcher som politik och polis inte lyckats tygla. Det är ju ett monumental samhällsmisslyckade.

    Ordet missaktande, ska föregås av en disjunktion och inte det inkluderande OCH. Dvs journalisten eller dess chef ska enligt denna regel, som inte är genomtänkt alls föra följande, rent logiskt:

    Fasiken, vad svårt det ska vara att vara konsekvent, och följa regelboken, i synnerhet som reglerna är frivilliga. S.W

    SvaraRadera
  34. Sista delen av journalisternas etik:

    15. Namnpublicering
    Överväg noga konsekvenserna av en namnpublicering
    som kan skada människor.

    Avstå från sådan publicering om inte ett uppenbart
    allmänintresse kräver att namn anges.

    16. Undvik bilder på icke namngiven person
    Om inte namn anges undvik att publicera bild eller
    uppgift om yrke, titel, ålder, nationalitet, kön eller
    annat, som gör en identifiering möjlig.

    ANSVAR & RÄTTELSER

    5. Rättelser
    Felaktig sakuppgift skall rättas, när det är påkallat.

    Genmäle
    Den som gör anspråk på att bemöta ett påstående ska,
    om det är befogat, beredas tillfälle till genmäle.

    Observera att ett genmäle inte alltid
    kräver en redaktionell kommentar.

    Rättelse och genmäle ska i lämplig form publiceras
    utan dröjsmål och på så sätt att de kan uppmärksammas
    av dem som har fått del av de ursprungliga uppgifterna.

    6. Redovisa kritik / klander från Pressens Opinionsnämnd
    Publicera utan dröjsmål Pressens Opinionsnämnds klandrande
    uttalanden i fall som rör den egna tidningen.

    17. Ansvar för personlig information
    Observera att hela ansvaret för namn- och
    bildpublicering faller på den som återger materialet.


    Jaha, det var 17 regler, regel nr 10 kräver nog lite eftertanke, och kanske någon precisering, det verkar ju som att denna regel skapat carte blancne för en kultur att blomstra, att det är fritt fram, eftersom att offentliggöra förgriparna, gärningsmännen, skulle vara taskig etik, det verkar som att journalister inte verkar ha fattat någonting av vare sig metaetik, normativ etik, eller tillämpad etik, kanske dags för skolbänken, alltså journalistförbundets kansli, eller vilka det nu kan vara som har skrämt slag på inte bara DN utan även hela Sveriges poliskår, är det inkvisitionen? S.W

    SvaraRadera