Igår hade man ett reportage av journalisten Björn "af" Kleen. Ni vet han som är så bitter för att han inte är adlig, då "af" kommer från mammans sida.
Hursomhelst, i en artikel om SDU (den uteslutna delen tror jag, jag har haft måttligt intresse av den där uteslutningssoppan) passar han på att ge sig på Tino Sanandaji. Av den anledning att ngn av SDU nissarna sagt att Tino är en inspirationskälla.
Tino är som många vet en seriös forskare vilken till skillnad från de flesta andra presenterar forskning på det han pratar om. Själv gillar jag fakta, det blir så mkt enklare att argumentera för saker så.
Men om fakta inte stöder DNs opinionsjournalistik, skall du brunkletas. Vilket sker i artikeln. Mkt dåligt av DN (igen).
Man kan undra hur många SDUare som läser och kanske "inspireras" av DN? Någon kanske det är. Eller för att inte tala om Julia Kronlind som uppenbarligen inspireras av Gud, är då Gud en del av den Tyska 30-tals högern? Ni hör hur dumt liknande resonemang är.
Artikeln i övrigt var en lång radda av namn och bolag i en salig röra. Vad jag förstår tror dessa fd SDUare att de är ngn form av akademisk elit som anser att de vet bäst för att de pluggat lite eller kommer från ngt tjänstemannahem. Folk som tror att de genom sin härkomst, titel, akademiska meriter eller nätverk ger tyngd åt sina argument istället för argumentens innehåll ger jag inte något för. Lite samma anda som "jag är jurist" Behrang...smått skrattretande men rätt ointressanta figurer.
Tino la upp ett svar på facebook.
Hej.
SvaraRaderaWolodarski är rätt småaktig ('Kylskåpsaffären' från i somras t ex) så det är nog inte konstigare än att han försöker dra igång svartmålningsdrevet mot Sanandaji. Vi får se om det funkar den här gången. Sanandaji verkar både mediakompetent och kunnig inom sitt fält.
Kronlind, oavsett åsikter, borde ta och titta igenom hur Alf Svensson bemötte attacker och kritik som använda tron och religionens avarter som infallsvinklar. Kanske hon där skulle finna att tro måste utvecklas både med och av det samhälle den finns i.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, lärare
Ska SDU kritiseras för något är det för att de inleder sig till att ställa upp på ett stort "granskande" reportage i DN, det var ju det som Tino, vår nya Svenske nationalhjälte, inte gick med på.
SvaraRaderaDet är väl ett ganska intressant artikel, där SDU har sitt eget intresse att föra ut sitt budskap, att SD-ledningen är en slag tölpsk drängstuge- och järnrörspopulister med en svans av arbetslösa uppgivna män ute i landsorten, medan de själva tillhör någon slags elit.
I DNs intresse ligger naturligtvis att framställa dem som någon slags knipslug intelektuell facist-höger, och det lyckade nog hyfsat.
Det enda relevanta i hela artikeln är uppgiften att det var oenighet om Isreale-Palestina som gav upphov till osämjan, och alla som vet något om SD-ledningen, vet att SD är Riksdagens med Israelvänliga parti, eller snarare Licudvänliga parti
Till och med den gamle generalen och höken Sharon var för en tvåstatslösning, så man ska passa sig för att säga israelvänlig, det handlar om vilket utrikespolitiskt perspektiv man har på de ockuperade omårådena, som Israel steg för steg annekterar med bosättningar.
Det måste alltså sägas tydligt att man kan vara israelvän, utan att sympatisera med Nettanyaho och Licuds militanta strategi, det går mycket väl att sympatisera med Israel och tala om statens legitimitet och rätt att skydda sig, men att det inte duger med att ockupera terrirorium för evigt, endera måste Israel annektera, och ge alla medborgare samma rättigheter, men det vill man inte av demokratiska skäl, eller så måste man skapa en tvåstatslösning. Det var denna lilla detalj som ledningen för SDU sannolikt åkte på, av de som sitter i bakgrunden och rattat drängarna och storspelarna, och det är väl inte fel, att driva en annan stats utrikespolitiska intresse, det gör ju sossarna med, och själv sympatiserar jag med Kurderna, av en rad olika skäl, och önskar man kunde göra något.
DN verkar inte direkt driva Kurdernas historiska tragedi, utan verkar tycka att det är superbra att Sverige tar hand om den katastrof som uppstod i mellanöstern, efter att Obama la om rodret efter Bush, vilket var ett stort misstag, att låta Sunniterna by proxi rensa Irak på Shiiter och Kurder, för att ge utrymme för oljeaffärsintressen.
Tom Carl Bildt och moderaterna stod palestinierna och Kurderna nära, och det var tex Fp som blockerade att förra regeringen inte kunde välja in Palestinierna i ett FN-organ (för utbildning)
Så på något sätt är det någon mystisk maktkamp inom SD som har att göra med ganska smala frågor, i övrigt är de helt överens. Det finns alltså ingen avgrundsdjup ideologisk skillnad. nationella intressen är inget märkligt alls, utan i själva verket ett normaltillstånd i historien. Israel är en stat och en nation, so av säkerhetsskäl inte tar emot en enda flykting, om de är muslimer, så att att länder, tex i forma öst, som varit ockuperade, driver nationellt oberoende, måste man förstå, de har ju varit med om diktat, och då är nationell rådighet något människor uppskattar. I takt med att Svenskar lär sig att "främligsfientlighet" är universell, och även riktas mot Svenskar från invandrare, så kommer nationell särart bland Svenskar att öka, och det går inte att förhindra det är bara det att det är nya gränser, där vi förr hade 300 - 400 mil ner till mellanöstern, och nu har vi mycket på gott och lite på ont fått hit andra synsätt, detta innebär naturligtvis att vårt politisk landslap ritas om.
alla som vet något om mellanöstern, inkl stora delar av Israel, vet att demokrati bygger på klan, folkgruppstillhörighet, och man röstar unisont inom klanen, på samma parti, och den ordningen kommer vi att få i Sverige med, sedermera. Socioekonomiska förutsättningar blandas med etnisk grupp. Just nu verkar SD lägga rabarber på en stor etnisk grupp :-) och sossarna ska försöka hantera andra väljargrupper.
Det svänger om Svensk politik
S.W