Samhället slits sönder

Nu kommer jag inte skriva om det ekonomiska haveriet i migrationskrisens spår, utan om de slitning som uppstått mellan vänner, grannar, föräldrar och släktingar (inlägget bygger delvis på en berättelse jag fått mig till livs från en sydsvensk kommun).

Anledning till detta är att Media och politiker i åratal bedrivit en agenda där det bara finns en enda sanning och alla som tycker något annat är rasister. Fakta har helt saknats, endast känslor har styrt. Man har låtit SD helt äga migrationsfrågan och därmed SD stämplat alla som sagt något avvikande.

Detta är inget nytt utan många känner igen bilden.

När åsiktskorridoren så sakteliga håller på att flytta sig och många inom media och politiken har bytt fot över en natt uppfattas inte det av alla de som indoktrinerats under flera år att det bara finns en sanning.

Fortfarande är det så att minsta antydan som på något sätt har med flyktingar att göra, möts av en kaskad av onyanserade påhopp och känsloutbrott. Inte från politiker, utan från vanligt folk som är svårt indoktrinerade av Reinfeldt, Aftonbladet och DN mfl.

Jag ska ge ett exempel nedan. Men först lite bakgrund.

I migrationskrisen spår ska man nu tvinga kommunerna att ta emot flyktingar. Med anledning av detta tvingas kommunerna ta till panikåtgärder. Snabbt skall flyktingar inhysas någonstans. Detta får till följd att en rad ogenomtänkta beslut fattas på kommunal nivå.

Ett sätt som kommuner löser frågan på är att smälla upp provisoriska baracker. Var dessa baracker placeras skiter man i utan de ställs någonstans bara. Det är ju vissa ledtider för liknande projekt och det måste gå fort nu, snart kommer ju de av staten anvisade flyktingarna.

Av naturliga skäl finns det finns mindre lämpliga ställen för flyktingbaracker. Exempelvis bredvid förskolor eller lågstadier (eller skolor generellt). Varför är det då olämpligt?

1. Attentatsrisken verkar ju vara högre för liknande byggen än för vanliga villor. 43 st har ju brunnit hitintills (där en del bränder är startade av de boende själva). Bara av den anledningen bör man lägga boendena så avskiljt från barn om det går.

2. En annan fråga är oroligheterna på boendena. Bevisligen pågår det ju oroligheter. Iaf om man håller sig till fakta och inte känslor. Polisen och MSB har beskrivit detta i sina rapporter och Polisen rapporterar det dagligen i sina händelserapporter.

3. Slutligen finns det en risk att någon boende ballar ur och vill skada någon. Risken för detta är såklart låg, men troligen högre än om det bor en medelsvensson i en villa på samma plats. Om någon ballar ur är det absolut sämsta att ha som granne naturligtvis en byggnad/skolgård full av barn.

Riskerna ovan borde naturligtvis vara en naturlig del i en  kommuns beslutsunderlag när man skall öppna sitt hjärta.

Ovan finns en del skäl som bygger på faktaunderbyggda riskanalyser. Det går dock inte att framföra några invändningar mot platsen för kommunens "ansvarstagande" utan att mötas av en känslostorm från indoktrinerade människor. Argumenten är precis desamma som de fått lära sig av Aftonbladet och politikerna. Att säkerheten för deras barn står på spel är underordnat.

Enligt den bekant jag talade som hört talas om historien var ett argument "jag har träffat många flyktingar men ingen var våldsam". Det är ungefär som att säga att man träffat massa människor, men inga mördare, alltså kommer inga mord ske någonsin.

Nivån på argumenten är som hos en treåring. Man ropar till dem, hoppa inte från bänken du kan göra dig illa. Treåringen hoppar ändå och säger uppfordrande "nej det gjorde jag inte".

Det är en skrämmande utveckling när folk har slutat tänka själva och bara återger det de fått lära sig. Det påminner inte så lite om totalitära regimer där alla skall rapa upp den store ledarens ord.

Frågan har inte ens handlat om denna sydliga kommuns mottagande av flyktingar eller ej, utan bara om var man bäst/sämst bygger dessa tillfälliga bostäder.

Personligen tror jag (jag vet ju inte då jag inte har någon direkt insyn i exemplet ovan utan bara hört om det)  det hade varit annat ljud i skällan om det hade handlat om att Hells Angels skulle bygga en lokal bredvid skolan, eller om det varit en hem för psykiskt sjuka eller missbrukare. Men då det rör "flykting" åker hela hjärnan ut genom fönstret.

Slutligen till rubriken för inlägget. På grund av den indoktrinering som media och politiker ägnat sig åt går folk runt och är så oroliga att trampa snett i den politiskt korrekta gungflyn att helt onödiga konflikter uppstår mellan grannar, vänner och inom idrottsföreningar (för att nämna några). Många biter ihop och vågar inget säga, man är ju rädd om jobb och familj. Istället ser man passivt på hur en felaktig hantering får fortgå utan att någon opponerar. Då ingen opponerar tror säkert de flesta att majoriteten är för hanteringen. Så är kanske fallet, men att man inte vågar säga vad man tycker i Sverige är skandalöst, likaså att de som säger vad de tycker riskerar jobb & uteslutning ur sociala sammanhang & svartmålning i media (om man är känd som exemplet nyligen om hur DN försöker brunkleta Tino Sanandaji).

Själv har jag enbart märkt av detta i vänkretsen än så länge, där en vanlig diskussion kring migrationspolitik får känslorna att svalla och man tassar runt gröten. Och detta är alltså bland vanliga traditionellt borgerliga människor, inga extremister åt endera hållet.

Många ute i Sverige är tystade av den lilla skaran godhetsextremister som fått härja fritt och oemotsagda i för många år.

Att en enskild fråga är så stigmatiserande är helt sjukt och en garant för att dåligt genomlysta beslut tas.