SF

Adlibris

torsdag 10 december 2015

Reinfeldt-den store ledaren

Demoskop kom idag med en attitydundersökning. Invandring har seglat upp till den solklart viktigaste frågan 55%, tvåan "miljö" ligger på 13%.

De populistiska partierna i riksdagen har ju snabbt vänt kappan efter verkligheten...eller är det efter opinionen? och börjar försöka ta tag i migrationsfrågan. Den fråga som var helt tabu under "den store ledarens tid."

Rätt komiska tweets från Hanif i samband med detta.






3 kommentarer:

  1. makt är rätt.

    När den store ledaren blev vald gjorde han rätt analys, det var mp som var vågmästere. Dvs för att erövra regeringsmakten var det borgerliga blocket tvugna att dels knapra röster från s, och dels se till att die grünen, kunde tänka sig att stödja ett borgerligt alternativ.

    Reinfeldt visste hur mp spelade ut de bägge blocken i valet 2002, genom att separatförhandla med borgerliga blocket när de inte fick som de ville med Persson (avseende migration) och då valde Persson makten, varför de gröna fick tillträde till finansdepartementet, och man inledde reformeringen av migrationspolitiken att göra den rättssäker, dvs att föra över avgöranden på förvaltningsdomstolar och inte som tidigare en "politisk" domstol, vars beslut reglerades av statsbudgeten.

    När denna reform infördes 2002 - 2006 så kunde inte alliansen göra annat än att hänga med, i synnerhet inte efter valstugereportaget.

    I valet 2006 fick alliansen oväntat egen majoritet, och sedan kom ekonomikrisen, som var svettig, trots detta klarade man valet hyfsat (mest pga taffligheten inom S med först Mona och sedan Juholt), och efter valet 2010 kunde Reinfeldt, precis som Persson 1998 sitt kvar, eftersom det inte gick att samla en majoritet mot Alliansen genom ett en gemensam statsbudget. Dock kostade det på. Moderaternas föreslagna skärpningar i valrörelsen plockades snabbt ner, när mp blev våg, och man gick med på omfattande liberaliseringar, eftersom både fp, C och kd jämte mp drev åt samma håll, mer öppna gränser. Den där uppgörelsen kostade på lite, men regeringen kunde regera, och ungefär efter nyår 2012/13 började opinionen dala, det var först Littorin, men framför allt alla skandalerna kring moderaternas arbetsmarknadspolitik med den dynamiske generaldirektören Angeles Bermudes Svanqvist (tandläkaren som blev chef för en privatiserad tanvårdsenhet, som blev kickad av Nynäshamn innan hon börjat, som till slut blev synad i sömmarna, och det var rena rama lekstugan, den myndighet o Sverige som omsätter näst mest budgetmedel.
    S.W

    SvaraRadera
  2. Fallet fortsatte, och opinionen för SD ökade, men mätningarna, de interna, visade fel, så räknenissarna trodde att mp skulle bli våg, varför reinfeldt satsade mer och mer på extrem grön politik, för att till varje pris göra det omöjligt för S att rösta bort alliansen om mp blev våg. Nu gick det inte som Reinfeldt tänkt sig, hans politik gav bränsle åt SD och gjorde den reala politiken allt mer extrem, och det var när han insåg detta, som det sista desperata kortet togs fram, dvs att knycka röster från mp och s högerflygel, eftersom den store ledaren iskallt räknade med att alliansen + mp skulle bli 175 eller mer. Det var väl inte helt lyckat i efterhand, och målet var självklart, att behålla regeringsmakten, lämna över till akb och sedan på ngt klrugit sätt försöka kandidera för FNs jobb som generalsekreterare, som enligt turordningsreglerna ska gå till ett Europeiskt icke natoanslutet land, därför knäpptyst om Nato. Exakt vem som skulle kandidera som efterträdare är väl inte helt klarlagt. Vem som ska efterträda mr Chance blir spännande, sist var den en Österrikare, varför inte en Finländare?

    I vart fall är mp inte längre relevanta, de är inte längre våg, och för en tynande tillvaro. Det finns ett nytt parti som har ca 20% av sympatierna efter den store ledarens sorti, som hade 2,7 % när han valdes 2006, och det var ju ingen okänd verkan, klart att moderaterna fattade att det skulle gynna SD, det var därför man hittade på detta med att privatisera allt, och genom LOU göra besluten sekretessbelagda, så att kommunerna, ofta S, blev ställda inför fullbordat faktum, busslast på busslast, och man gav näring åt en helt ny industri, uten i avfolkninskommuner, och så trodde man inte att detta skulle påverka opinionen i storstäder, bland väljare till höger, men se, de små borgererliga snällistpartierna landade nära 4 % alla tre, och centern ett tag tom under (efter idéprogrammet) så ska man var ärligt och se det över tid, är det inte M som tappat så mycket, utan S, Fp, C valjarbas, som hittat e ny hamn. S, Fp och C är tre gamla folkrörelsepartier, med företrädesvis väljare inom produktion, dvs arbetare, tjänstemän, och statstjänstemän, tex lärare och poliser.
    Här ligger ett litet tankefel, de policyprofessionella arbetsskygga oduglingarna som inte arbetar inom produktion, har inte riktigt fattat vem det är som ska ta hand om all generositet, och nu har det tom smugit in sig hos sjuksköterskor och socialsekreterare, så högmod går före fall. Visst vann den store ledaren makten, men till ett oerhört högt pris. Att sy ihop en budget att regera på kräver 175 mandat, och det kommer inte inom överskådlig tid att bara möjligt ens med mp, varför SD är den enda möjliga spelaren, och då blir det så, acceptera den föreliggande verkligheten (förändras) eller dö, som den store ledare lite socialdarwinistiskt uttryckte saken.
    Adolf hade ungefär samma empatilösa inställning till sitt folk, och det är inte uteslutet att det är ngt slags försenat fadersuppror. S.W

    SvaraRadera
    Svar
    1. Varför reinfeldt betedde sig på detta märkliga sätt har jag funderat mycket på, men inte kommit fram till någon bra slutsats. Din analys verkar fullt rimlig. Tack.

      Radera