Jurist i Spanien

Adlibris

tisdag 8 december 2015

Vad gör DU om det otänkbara händer?

Detta inlägg handlar om sådant vi egentligen inte vill tänka på.

Jag skrev för drygt ett år sedan om mentala förberedelser som en del i "prepping".

Det inlägget handlade dock mest om lite vanligare vardagliga situationer (flyghaveri...nåja).

Idag handlar det enbart om terrorattack.

Vad gör du om du hamnar mitt i en pågående terrorattack? Har du aldrig tänkt tanken att något sådant kan hända, kommer du med stor sannolikhet ha lägra chans att överleva. Forskning visar dock att om du mentalt tänkt igenom de olika steg du bör göra, är beslutsvägarna dit snabbare och du kommer kanske ihåg det. Att försöka freebasa och komma på vad du ska göra när någon står och skjuter bredvid dig är sådär.

Myndigheterna i Frankrike och och utomlands har gett ut lite information kring detta.

Det följer de enkla reglerna

SPRING
GÖM
RAPPORTERA



Börja inte fippla med mobilen för att ringa eller filma! Lägg benen på ryggen ASAP (dock se nedan).

Brukar du ha barn med dig, är det mkt viktigt att du tänkt på hur du ska få med dig barnen på snabbaste sätt. Kanske dumpa vagnen och bära/springa är bäst. Kan vara olika. Har du flera barn, vet du hur du skall bära dem/dra i dem? Är du där med partner, gör upp innan vem som tar vem. Det sparar livsviktiga sekunder.

Gällande SPRING punkten ovan, kan det i första sekunderna av angreppet vara bättre att gå i skydd för att undvika kulregnet och utse bästa flyktvägen för att sedan springa, och om du springer gör det så dolt och skyddat som möjligt.

Gällande GÖM, är det många personer som överlevt terrorattacker pga de har gömt sig. Det kan räcka med att krypa in under en diskbänk vilket skedde i januari när de franska terrorbröderna löpte amok i Frankrike. Då kryp en anställd på tryckeriet in under diskbänken och hittades aldrig. Andra har klarat sig genom att låsa in sig i klassrum/toaletter. Terroristerna har ofta en hög stressnivå och går på det som är lätt. Öppna dörrar och folk som står upp stela av skräck.

En del i den mentala förberedelsen är att försöka hålla koll på utgångar i publika lokaler, även bra vid en brand. Att börja leta efter en nödutgång under en pågående attack kostar dyrbara sekunder och kanske ditt liv.

Nedan den franska varianten




Uppskrämda nu? Bra.

Att försöka ingripa är inget någon rekommenderar, du känner dock dig själv bäst. En del av oss har den erfarenheten och träningen att det kan öppnas ett tillfälle att ingripa och man gör då det. Även för de som tror sig kunna ingripa gäller såklart att ha tänkt igenom olika sätt att göra detta på förhand.

5 kommentarer:

  1. Jo, du har glömt det viktigaste enligt storpotäten - dialog. Självfallet är dialog det viktigaste vapnet att försöka stoppa en terrorist, det är ju precis det de är inställda på.

    ##IRONI##

    SvaraRadera
    Svar
    1. Javisst, man bör omedelbart försöka sätta sig in i terroristens situation och se denne som en individ och inte bara "terrorist" (kan vara svårt om han döljer ansiktet, men gör ditt bästa.)
      Därefter följer en respektfull och klimatsmart diskussion om strukturer.

      (Allvarligt talat: bra tips i originalinlägget.)

      Radera
  2. Ja, vackert ord där i början!
    Ser fram emot den.
    Ja, våren, då!
    Man får aldrig ge upp hoppet.
    Förlåt om jag drar ner din blogg i dyn!
    Jag har faktiskt läst inlägget.
    Missat det i fransk pressSlarvig förälder är jag.
    Eller tar jag för givet att min hustru skall klara av det som vanligt
    Stämmer
    Hon är från Finland....

    SvaraRadera
  3. Beror mycket på situationen.
    Tänker på det en hel del. Framförallt när jag är ute och flyger. Som jag ser det finns det bara ett alternativ då. Det är att ingripa. Dör du så dör du. Men det gör du ju ändå när planet kraschar. Så av tre tänkbara förlopp dör du i två medan du blir hjälte i en. Dock är ju terroristerna kreativa. I Egypten hade man inte ens chansen...

    SvaraRadera
  4. Hej.

    Det är synd att man skall behöva lära sig sånt här igen. Kommer personligen ihåg reaktionen i England när någon frågar "Who owns this bag?" och ingen svarar. Tycker också genuint synd om många som kom hit som barn på åttio- och nittiotalet (ni vet, när det faktiskt var barn som kom). Efter ett tag lärde man sig se vilka invandrarbarn som levt i krig: det var de barn som tryckte sig mot väggen när de hörde flyg eller helikopter, och inte sällan gömde sig när de hörde 'Hesa Fredrik'.

    Dagens svenska politiker verkar ha glömt Röda Armé Fraktionen, IRA, med flera. Europa har haft terrorism förr. Att angriparna är brunare än förr kan inte få spela roll; det vore rasistiskt.

    Du gör egentligen MSB:s jobb som vidarebefordrar den franska affischen. Troligen skulle många svenskar se det som alarmism. Jag antar att de ser på HLR och brandträning på samma sätt. Vi som jobbar inom skolan har nyligen blivit uppmärksammade på att vi måste hålla oss uppdaterade på inrymningsrutiner. Svenska skolor är annars mjuka mål: ofta sker liten eller ingen kontroll av vuxna som rör sig i lokalerna, särskilt inte på en större skola med flera hundra elever. Äldre syskon, föräldrar, vikarier, olika bud, gäster, studenter, socialarbetare, diverse städare och servicepersonal (ibland anställda men ibland från bemanningsföretag). Vissa skolor har system med 'taggar' men andra har inget öht, inte ens namnskyltar för personal och besökare. Den som har barn i skolåldern bör kontrollera hur skolan sköter detta, inte bara via samtal utan också via besök.

    Åter, bra initiativ. Varnad är väpnad.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, lärare

    SvaraRadera